Recension: Sommaren utan män, av Siri Hustvedt

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

Jag minns inte ens när jag köpte den här boken, men det var säkert tio år sedan. När någon tipsade om den på Instagram blev jag återigen nyfiken, och lade till den till min boktrave med 23 böcker som jag vill läsa under 2023.

Mia Fredricksens man, Boris, meddelar utan vidare diskussion att han behöver en paus. I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre fransyska på arbetsplatsen, och vill ägna sig åt henne istället för den åldrande kvinna han varit gift med under trettio år. Han vill dock fortsätta att hålla kontakten med Mia, men på hans villkor, utan att ge någon förklaring till uppbrottet.

Mia bryter samman totalt och hamnar tillfälligt på en rättspsykiatrisk avdelning under diagnosen kortvarig reaktiv psykos; ”ordentligt galen men inte under så lång tid”. Boris flyttar ihop med Pausen, och Mia reser till den lilla avkrok där hon växte upp. Hon umgås med sin 87-åriga mamma och de andra kvinnorna i mammans vänkrets på äldreboendet och hon leder en poesigrupp för ungdomar. Efter en tid inser Mia att hon har det bra, hon trivs med både människorna hon umgås med och i miljön. Hon går sakta vidare.

Det här är en berättelse som handlar mer om inre utveckling än yttre. När boken är slut har alla påverkats av varandra och i sig själva, både tonåringarna i poesigruppen, Mias mamma och hennes väninnor, grannfamiljen, Mias man och Mia själv.

Jag ville verkligen tycka om den här boken och sättet den är skriven på, men trots att jag noterade intressanta tankar, vändningar och insikter gång på gång med rosa post-it-lappar, förblev karaktärerna otillgängliga och fastnade inte hos mig. Berättelsen är en klok och filosofisk betraktelse av relationer på olika nivåer, och läser man den som sådan är det en fin och varm betraktelse. Ibland litet för utsvävande och rörig, men sammantaget välskriven. Om slutet kan man nog tycka väldigt olika, jag blev inte överförtjust.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2011
Originaltitel: The Summer Without Men
Förlag: Norstedts förlag
Form: Kerstin Hanson

Tisdagstrion: Lila

Publicerat den av Justnujusthar13 kommentarer

Tre böcker med lila omslag; De som färdas om natten, Tålamod och Sju tomma hus. Två av dem skall jag läsa, en har jag läst i manusform.

Novellsamlingen Sju tomma hus vann National Book Awards förra året. Författaren, Samanta Schweblin, anses ha ”en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande”. Den beskrivningen gör mig väldigt nyfiken. Boken köpte jag nyligen och skall läsa snarast.

I augusti kommer De som färdas om natten, som är den avslutande delen i Armando Lucas Correas trilogi om livsöden som har skeppet Saint Louis som gemensam nämnare. M/S Saint Louis var en tysk oceanångare som främst är känt för sin resa år 1939, då kaptenen försökte hitta en fristad på Kuba åt fler än 900 tysk-judiska flyktingar från Nazityskland.

De tre böckerna i trilogin är helt fristående, men baseras på verkliga händelser. Det är dels det, dels författarens otroligt lätta handlag med berättelserna, som gör dem så läsvärda. Han lägger sig på helt rätt nivå för att jag som läsare skulle orka läsa vidare utan att det hemska blir alldeles för tungt, och han balanserar det hjärtskärande och ångestladdade med hopp och framtidstro. Det är gripande och det är fängslande på ett nästan hypnotiskt sätt. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hans romaner, de är oförglömliga.

Tålamod är skriven av en författare som jag inte kände till tidigare. Romanen har prisats, och utifrån hur handlingen beskrivs förstår jag varför. Den här boken är ett absolut måste för mig att läsa.

Huvudpersonen Ramla gifts bort som 17-åring med en man som redan har en hustru. Ramlas syster blir också bortgift, med en missbrukande och misshandlande kusin. Djaïli Amadou Amal blev själv bortgift som 17-åring med en betydligt äldre man. Hon lämnade maken och inledde ett olyckligt månggiftesförhållande där hon fick två döttrar. Av rädsla för att döttrarna skulle kunna drabbas av samma öde som hon själv, lyckades hon bryta upp och inledde sitt författarskap.

”Vi får följa de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira som var och en med sin egen röst gestaltar hur livet kan te sig för kvinnor från folkgruppen fulani, som lever i utkanten av Sahara. Här tvingas kvinnor systematiskt till underkastelse och misshandlas inom äktenskapet. De tre kvinnorna är på olika sätt rebeller i sin familjekrets och kämpar för att slippa frysas ut från de polygama hushåll de lever i bara de nu lyckas uppamma tillräckligt med tålamod förstås, ett tålamod de lärt sig hata och som är romanens tema.

Tålamod beskrivs som ”en skildring av en social struktur som kan te sig oerhört främmande men som gång efter annan gör sig påmind även här i Sverige. Det är en hisnande modig och klarsynt roman som skänker hopp för kommande generationer”.

Fler boktips får du av Helena med Ugglan & Boken, som håller i utmaningen, och av alla andra som tipsat i kommentarerna hos henne.

♥

Outtalat mörker: en stark läsupplevelse

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

Allt för Bodil av David Ärlemalm.

Jag har bara läst tjugotvå sidor, men kände redan vid första meningen hur jag höll andan och förberedde mig för en outtalad, men väldigt stark känsla av annalkande mörker.

Till att börja med vek jag sidor för att hitta tillbaka till avsnitt som berörde mig när jag läste, men det får bli post-it-lappar för att inte vika sönder boksidorna totalt. Lapparna borde vara svarta. Djäklar så bra det här är 🖤