Hur en planerat lugn dag blev fullspäckad

Varje år bor det en padda i stallet, och i går träffade jag den här krabaten. Det kanske är samma som övervintrar?

Jösses, den här värmen tar kål på mig, jag svettas bort och orkar ingenting. Men jag är inte helt sysslolös ändå. I dag vaknade vi till världens åskväder som var rakt över oss. Plötsligt slog det gnistor ur elkontakterna och så gick en säkring till kyl och frys. Vår gamla telefon dog, eftersom vi glömt att dra ur jacket.

Men åskvädret var ganska snabbt överstökat, sedan hann jag med att vattna blommor, tvätta, hänga tvätt och ge alla djur mat innan vi åkte till gymmet.

Enligt naprapaten har jag en ryggrad som ser ut ett C, och dessutom snett bäcken, på grund av min gamla skada. Jag har tagit för givet att min rygg är stark, eftersom den alltid varit det. Men utan träning, ingen stark rygg. Så nu har jag varit två gånger hos naprapaten och åtta gånger på gymmet hittills den här månaden. Det har givit resultat. Jag har inte alls lika ont längre!

När jag var på gymmet fick jag meddelande om att Glaeda hade problem med magen, så snabbt hem och byta om och vidare till hästarna. I början hördes inga tarmljud, vilket är ett dåligt tecken hos hästar som kan avlida om de får kolik, men efter en promenad och nedkylning med vatten och en tvättsvamp verkade hon piggare. Ni ser hur hon njuter av att bli ompysslad ♥

Självklart rullade hon sig i hagen direkt när hon kom tillbaka. Flugorna flockades, bra att de har flugluvor. Vi gav hästarna hö igen för att se hur Glaeda skulle reagera på det, och tack och lov mullrade det ordentligt i magen, vilket alltså är ett gott tecken. Allt verkade vara frid och fröjd, så nu är det bara att hoppas att problemen inte kommer tillbaka.

Först vid 17 kom jag hem igen, då hade jag bara hunnit med att äta två ägg under hela dagen och var helt utsvulten. Nu skall jag strax skriva om en fantastiskt bra bok som jag läste ut i går, så titta gärna in litet senare om du vill få tips om en internationell bästsäljare som kommer att sätta igång många tankar.

Och senare i kväll, om jag har någon energi kvar, skall jag läsa vidare i den här.

Ha det fint!

 

Dagens boklunch – linscurry med kokosmjölk och lime

När blomkålen kostade bara 10 kr/kg i butiken blev jag sugen på att laga en blomkålsgryta som Bella lagade för några månader sedan. Det visade sig att det inte alls är samma recept, men lika gott blev det. Perfekt, nu har jag två varianter att växla mellan!

Den här gången var det jag som kallade på Shelly så att hon också fick vara med på bilden. Hon låg i solen, trots att det är + 33 grader i skuggan i dag (galen hund, jag vet). Boken är en av de nominerade till Årets bok. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Receptet till linscurryn kommer här. Det är för 4 portioner.

  • 4 port ris (jag skippade det)
  • 2 dl torkade röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 msk riven färsk ingefära
  • 1 tsk sambal oelek
  • 1 msk olja
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 msk curry
  • 2 tsk tomatpuré
  • 5 dl grönsaksbuljong
  • 400 ml kokosmjölk
  • 1/2 blomkålshuvud
  • 250 g körsbärstomater
  • 1 lime
  • salt och peppar
  • 65 g babyspenat
  • 1 dl cashewnötter


Gör så här

1. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skölj linserna och låt dem rinna av.
3. Skala och hacka den gula löken. Skala och riv ingefäran.
4. Fräs den gula löken och sambal i olja i en stor kastrull. Pressa ner vitlök och rör i ingefära, curry och tomatpuré. Tillsätt linser, buljong och kokosmjölk. Koka upp under omrörning och sjud ca 10 minuter under lock.
5. Skär blomkålen i mindre bitar. Lägg ner dem i kastrullen och koka ytterligare ca 10 minuter.
6. Skär tomaterna i halvor och limen i klyftor, vänd ned i grytan.
7. Smaka av med salt och peppar.
8. Servera linscurryn med ris, nötter och limeklyftor.

 

Ganska varmt med gryta till lunch på årets varmaste dag, men väldigt gott. Testa!

 

Lånat silver och krossat glas, av Ewa Klingberg

När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.

Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv.  Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.

Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.

Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.

Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Serie: Huskvarnaserien (del 2)
Förlag: Historiska Media
Omslag: Emma Graves
ISBN: 9789175455815
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris