Dagens boklunch – linscurry med kokosmjölk och lime

När blomkålen kostade bara 10 kr/kg i butiken blev jag sugen på att laga en blomkålsgryta som Bella lagade för några månader sedan. Det visade sig att det inte alls är samma recept, men lika gott blev det. Perfekt, nu har jag två varianter att växla mellan!

Den här gången var det jag som kallade på Shelly så att hon också fick vara med på bilden. Hon låg i solen, trots att det är + 33 grader i skuggan i dag (galen hund, jag vet). Boken är en av de nominerade till Årets bok. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Receptet till linscurryn kommer här. Det är för 4 portioner.

  • 4 port ris (jag skippade det)
  • 2 dl torkade röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 msk riven färsk ingefära
  • 1 tsk sambal oelek
  • 1 msk olja
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 msk curry
  • 2 tsk tomatpuré
  • 5 dl grönsaksbuljong
  • 400 ml kokosmjölk
  • 1/2 blomkålshuvud
  • 250 g körsbärstomater
  • 1 lime
  • salt och peppar
  • 65 g babyspenat
  • 1 dl cashewnötter


Gör så här

1. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skölj linserna och låt dem rinna av.
3. Skala och hacka den gula löken. Skala och riv ingefäran.
4. Fräs den gula löken och sambal i olja i en stor kastrull. Pressa ner vitlök och rör i ingefära, curry och tomatpuré. Tillsätt linser, buljong och kokosmjölk. Koka upp under omrörning och sjud ca 10 minuter under lock.
5. Skär blomkålen i mindre bitar. Lägg ner dem i kastrullen och koka ytterligare ca 10 minuter.
6. Skär tomaterna i halvor och limen i klyftor, vänd ned i grytan.
7. Smaka av med salt och peppar.
8. Servera linscurryn med ris, nötter och limeklyftor.

 

Ganska varmt med gryta till lunch på årets varmaste dag, men väldigt gott. Testa!

 

Lånat silver och krossat glas, av Ewa Klingberg

När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.

Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv.  Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.

Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.

Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.

Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Serie: Huskvarnaserien (del 2)
Förlag: Historiska Media
Omslag: Emma Graves
ISBN: 9789175455815
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Alltid din dotter, av Caroline Säfstrand

Handlingen i korthet från förlagets hemsida

I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.

Alltid din dotter är en roman om tre kvinnors sökande efter svar, begravda hemligheter som flyter upp till ytan och hur svårt det faktiskt är att sluta fred med sitt förflutna.

Så tyckte jag om boken

Relationen mellan mödrar och döttrar är alltid intressant, eftersom den inte så sällan kan vara komplicerad. Caroline Säfstrand har fångat det så insiktsfullt och trovärdigt i Alltid din dotter, hur dysfunktionella relationer med tiden blir normaliserade, och hur svårt det kan vara att ta sig ur dem, om det ens går. Så är det för Jill och hennes mamma Miriam, och för Jill och hennes dotter Nellie. De har lärt sig att leva i de frostiga relationerna och livet går sin gilla gång, tills den trygghet Jill fått genom sitt arbete kullkastas. Då tappar hon plötsligt helt och hållet fotfästet.

Det är mysig läsning, trots allvaret i botten och den melankoliska stämningen som genomsyrar berättelsen. Särskilt mycket tyckte jag om de historiska tillbakablickarna i boken, dagboksanteckningarna från 1930-talet skrivna av en ung kvinna som hamnat på tvångsarbetsanstalt på grund av stöld och prostitution. Hon blir gravid och tvingas lämna bort sitt barn. Hennes historia vävs samman med Jills, Miriams och Nellies, och långsamt nystas det upp vad som hände i det förflutna och som har påverkat kvinnorna genom flera generationer.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-06-07
Förlag: Massolit
Omslag: Anders Timrén
ISBN: 9789176795729
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris