Blomblad (59/365)

Veckan har börjat bra. Soligt och varmt väder ända till sent på kvällarna. Ljuvligt!

Jag har dessutom varit på återbesök för att få besked om analysresultatet, och för att ta bort tejpen som skyddat såret. Det visade sig att det inte var det värsta tänkbara utan ett ofarligt papillom som opererades bort för en månad sedan. Lättnaden är enorm. Jag var helt utmattad på eftermiddagen efter beskedet, och är fortfarande ganska matt efter att oron som jag gått omkring med i kroppen under sju  månaders tid äntligen kan släppa greppet.

Livet är fantastiskt och fruktansvärt på samma gång. Liv och död. Under loppet av några månader har vi fått besked om att någon plötsligt och utan förvarning tvingats lämna jordelivet alldeles för tidigt, samtidigt som vi är två som blivit friskförklarade och det har fötts två nya små personer i vår släkt, Ludvig och Max. Det går inte att greppa det.

Ha en fortsatt fin kväll, njut i nuet!

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Böcker på temat europeiskt samarbete och fredsprojekt

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Europa.

Europadagen firas den 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd.

Jag har valt de här fem böckerna till min topplista. Böcker som fokuserar på andra världskriget och insikten om att vi behöver vara och på många sätt också är enade, och som fokuserar på fredsprojektet och även på nya svårigheter för Europa.

Egentligen var syftet att lista fem författare eller böcker från grannländerna i EU eller övriga Europa, men det såg jag när jag redan planerat inlägget. Hoppas det går bra ändå?

Är vi framme snart: drömmen om Europa förenta stater. Författaren, Per Wirtén, åker tåg genom Europa. Han ser en kontinent, hårt prövad av finans- och flyktingkriser, som rör sig bort från den politiska samarbetstanken. Av det en gång så stolta och ambitiösa fredsprojektet återstår nu en valutaunion i avsaknad av gemensam politisk moral och ideologi. Per Wirténs bok var Augustprisnominerad 2017.

Vinnare av Augustpriset 2015 blev Min europeiska familj av Karin Bojs. En bok som visar hur DNA-trådar knyter ihop oss alla. Jag tror inte att jag behöver berätta så mycket mer om den, den har varit så enormt omskriven.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa är en bok som förtjänar att både läsas och pratas om. Andra världskrigets inledning och den tyska staten erbjuder judiska familjer rätten att lämna landet i utbyte mot allt de äger. De lämnar sina hem och sitt land, där de levt i generationer, för att låta sig föras mot en oviss framtid i en okänd värld. När de når Kuba, och även New York, släpps de inte in. Länderna förnekar det som skedde och raderar alla handlingar i nationalarkiven som skulle bevisa tragedin. Ändå en bok som präglas av hopp och framtidstro.

Viktor Bankes bok Andrum är att påvisa vad som hände i invandringspolitiken och den offentliga debatten under framför allt åren 2015 och 2016, och vilka konsekvenser den genomgripande omläggningen av svensk asylpolitik fick. Händelser som i allra högsta grad påverkar och påverkas av europeisk politik. En inte helt objektiv och saklig bok, trots att författaren är jurist, men utan tvekan en läsvärd bok.

Sist men inte minst på min lista; Mischling, av Affinity Konar. En av de nominerade böckerna till Årets bok. Under andra världskriget utsätts de för nazisternas mänskliga experiment med tvillingar.

 

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Att odla i pallkragar – nu skall jag ge det en chans

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?