Antal sidor: 143
Utgivningsdatum: 2016-01-04
Omslagsformgivning: Mikael Engblom (form) och Ulrika Ekblom (foto)
Förlag: Massolit Förlag
ISBN: 9789176610367
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Kort om innehållet, från förlagets hemsida
Med boken 50 genvägar till fettförbränning tog Sveriges näringsguru Fredrik Paulún fettförbränningen till en helt ny nivå. I den här uppföljande kokboken presenteras 50 enkla recept och handfasta tips på hur du enkelt går från tanke till handling. Dessutom ges tio helt nya genvägar baserade på den senaste vetenskapliga forskningen. Recepten fungerar för hela familjen, är snabba och lätta att laga och kräver inga dyra specialingredienser. I stället ligger fokus på att öka kunskapen om hur kroppen reagerar på vanliga livsmedel och hur dessa kan användas för att nå maximal fettförbränning utan att bryta ner muskler och hjärta. Till varje recept följer en kort förklaring till varför just dessa ingredienser gör underverk för hälsan och midjemåttet.
Så tyckte jag om boken
Fredrik Paulún är enligt mig den mest trovärdige bland alla näringsfysiologer och kokboksförfattare som satsar på vällagad, nyttig mat. Han baserar sina uttalanden på forskning. Allt jag lagat från hans kokböcker har varit enkelt att laga, genomtänkt och väldigt gott. Självklart kan man hämta recept från webben, men fördelen med Paulúns böcker är att han förutom att dela med sig av sina recept också berättar hur maten påverkar vår kropp och hälsa.
I Boost: 50 recept för fettförbränning inleder Helena och Fredrik Paulún med att lättfattligt, men grundligt gå igenom tio genvägar till fettförbränning. En genväg är att äta groddade livsmedel. Tre sidor ägnas åt att berätta om fördelarna med groddade livsmedel, vad som händer näringsmässigt när man groddar till exempel frön och hur det gör redan antiinflammatoriska livsmedel ännu mer kraftfulla. Bland annat. En annan genväg är att äta glutenfritt. Redan på 70-talet kunde forskare visa att råttor som åt gluten lagrade mer fett än andra råttor. Hur det kommer sig förklaras förstås också i boken. Är man det minsta intresserad av mat och näringslära är det här spännande läsning.
Av de 50 recepten har jag lagat flera av dem. I går lagade jag en mustig och kryddstark kycklingrätt med sambal oelek, vitlök, rosmarin och litet till. Hela familjen tyckte att det var väldigt gott.
Till varje recept hör en textruta med extra tips om smaksättning, näringsvärde och annat intressant. Fotona är dessutom väldigt vackra och inspirerande. Man behöver inte alls vilja ägna sig åt fettförbränning för att ha glädje av den här boken. Det räcker bra att man vill äta näringsriktig och god mat som dessutom är lättlagad. Kycklingrätten på fotot här ovanför tog bara femton minuter att förbereda och sedan puttrade den för sig själv på spisen i ytterligare femton minuter. Jag brukar kalla Paulúns mat för snabbmat, den tar inte längre tid än att steka pannkakor eller att vänta på hämtpizza.
Recensionsexemplar från Bladh by Bladh – stort tack!
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 261
Utgivningsdatum: 2016-08-15
Omslagsformgivning: Lotta Berglin
Förlag: Bladh by Bladh
ISBN: 9789187371998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida
Från fyra snygga och talangfulla franska kvinnor kommer – äntligen! – en fräck och personlig bok om hur det egentligen är att vara en parisiska: hur de klär sig, roar sig och försöker uppföra sig.
I korta, klipska kapitel ger dessa parisiska kvinnor dig sina mycket originella synpunkter på stil, skönhet, kultur, attityder och män. Författarna – Anne Berest, Audrey Diwan, Caroline de Maigret och Sophie Mas – ogifta singlar med män och barn – har varit vänner i åratal. Dessa talangfulla, bohemiska revoltörer, som befinner sig mitt i karriären inom de världar som är musik-, film-, mode- och tidningsbranschen, är ovanligt rättframma och frispråkiga när de raserar myterna om hur det är att vara fransyska av idag, i Paris. De avslöjar sina hemligheter och misstag, men skämtar också om sina komplicerade, ofta motstridiga känslor och dåliga vanor. De erkänner att de är snobbiga, något självcentrerade, oförutsägbara men inte (helt) opålitliga. Påstridiga och egensinniga, men även ömhudade och romantiska.
De tar med dig på en första date, en fest, några favoritställen i Paris, ut på landet, och till hemmamiddagar där det bjuds recept som även du kan tillaga – men att gå ut i deras sällskap kan ge både missräkningar och överraskningar. De talar om för dig hur man är hemlighetsfull och sensuell, hur naturlig man ska se ut, hur de gör sina pojkvänner svartsjuka, och hur de känner för barn, bröllop och att gå på gym.
I sista kapitlet delar de med sig av sina bästa adresser i Paris, och ger tips om vart man går mitt i natten, var man botar en baksmälla, var man beställer bästa födelsedagstårtan, vilken loppmarknad som är bäst – och så mycket mer.
Hur du blir parisisk var du än är kommer att ge dig många skratt när du väl kliver in i deras högklackade skor för att bli fri, fräck och bejaka ditt inre cool.
Vad jag tyckte om boken
Boken innehåller precis allt det som utlovas på förlagets hemsida, och jag gillar det! Den innehåller många listor som är väldigt roliga att läsa. De varvas med snygga foton, illustrationer och med kortare avsnitt som på olika sätt speglar den typiska parisiskan. En del av mystiken kring parisiskor skingras när man får det serverat så här tydligt. Själv sträckläste jag boken, men man kan också hoppa från avsnitt till avsnitt och läsa om det som intresserar mest just då.
Jag gillar den syn på parisiskan som författarna förmedlar genom hela boken, att hon aldrig försöker göra om sig till något annat än det hon är. Bättre att ta hand om sig och på så sätt bli den bästa versionen av sig själv, än att med kirurgiska ingrepp korrigera det ansikte eller den kropp man har. Vem vill i vuxen ålder ha ett ansikte fritt från rynkor, det man då ser är ett ansikte fyllt av rädsla för att åldras. Författarna ger inte bara tips om hur man sköter om det yttre, som hy och hår, utan även det inre. Som att berika sig med en gammal bok från antikvariatet, eller att umgås med människor i alla åldrar, framför allt människor som är mycket äldre än man själv.
Nyckelbegreppet för parisiskans yttre är au naturel. Med det menas att det skall se ut som hon inte bryr sig om hur hon ser ut. I verkligheten gör hon förstås det, men det skall se naturligt ut. Vill du se ut som en kvinna från Paris kan du börja med att kasta din fön. Använd handduk eller låt håret lufttorka. Undvik att tvätta håret för ofta, först en eller ett par dagar efter en tvätt får håret den stadga som gör det enkelt att snurra ihop det till en knut. En parisiskas hår är aldrig oklanderligt, men när ansiktet förändras med åren kan frisyren bli prydligare, för balansens skull.
En kvinna från Paris spelar med vad naturen har givit henne. Hon gör det bästa av det. Ingen parisiska bryr sig särskilt mycket om makeup. Hon fokuserar på att förebygga ålderstecken med underlagskrämer, inte på att korrigera dem som redan uppstått. Som Coco Chanel sade, ”förr eller senare når du den ålder då du har det ansikte du förtjänar”. Boken ger många konkreta tips på hudprodukter och viss make-up som ger den typiskt parisiska karaktären, och hur parisiskor vårdar sina händer och fötter. Faktum är att fransk manikyr är ett språkligt påhitt, fransk manikyr är raka motsatsen till franskt chic. Att ägna så mycket tid åt naglarna stämmer inte alls med parisiskornas inställning att inte lägga för mycket tid på sitt yttre.
Några tips, hämtade från listor i boken, på vad som är parisiskt chict:
Jeans. Närsomhelst, varsomhelst och till allt. Ta bort jeansen ur la Parisiennes garderob och hon känner sig naken som en lysmask
Herrskor. Helt enkelt för att alla säger att dessa chica, platta skor inte passar kvinnor med nu står för det motsägelsefulla uttrycket. Det är själva essensen i din stil
Ballerinaskor. Din motsvarighet till de tofflor du aldrig tänker köpa. Du gör ingen skillnad mellan komfort och elegans, det är allt eller inget.
Matcha svart med marinblått
Vägra följa modetrender, se det istället som att modet följer dig
Odla vänskap med folk i olika generationer; de mycket unga, de något äldre, men framförallt de riktigt gamla
Ha många böcker, och har du inte redan läst Madame Bovary av Gustave Flaubert, gör det!
Bär ett kulturmagasin under armen
Gå på matmarknad och handla färska varor som är så naturliga och obesprutade som möjligt
Några tips, hämtade från listor i boken, på vad som däremot är brist på smak, och inte parisiskt chict:
Logotyper. Du är ingen reklamtavla
UGG-boots. Kommer inte på fråga
En fejkad designerväska. Äkta oäkta är helt ok, men inga oäkta kopior. Liksom i fallet med falska bröst kan man inte dölja komplex med falsarier. Parisiskor har inte heller en väska som skriker ut sitt märkesnamn
Att fråga någon på en fest vad personen arbetar med
För mycket noppade ögonbryn
Läppförstoring som ser ut som en anknäbb
Ta sig själv på för stort allvar
Förkortningar i sms
Smycken utan en historia. Det unika ligger inte i priset, utan i affektionsvärdet
Nästa gång vi är i Paris skall jag hålla utkik efter om parisiskor verkligen brukar bära med sig en liten anteckningsbok i väskan. Enligt författarna gör alla kvinnor i Paris det. Helst en klassisk, svart från Moleskine. I den noterar hon allt från tankar som passerar revy, ett citat från en bok som uppskattas, en lista på att-göra-saker, stroferna till en sång hon vill kolla upp, vad hon drömde föregående natt som hon nyss kom ihåg. Det låter ju faktiskt som en bra idé, att ha med sig en anteckningsbok i väskan, det skall jag nog börja med!
I väntan på att själv få resa till Paris, kan man se någon eller några av de filmer som författarna tipsar om i boken, och som skall ge en känsla av att vara i Paris. Bland annat filmen 2 dagar i Paris. Den råkar vi ha hemma, så kanske blir det filmkväll i kväll (ingen smiley här, det är inte parisiskt chict).
Det här är en bok jag gärna rekommenderar. Har man svårt för ironi kan man kanske reta upp sig på vissa avsnitt i boken. Till exempel avsnittet ”Få honom att tro att du har en älskare”, där man får presenterat för sig en lista över alternativ. Listan avslutas dock med glimten i ögat: ”om han trots allt dumpar dig, så beklaga inte. Du har en aura som gör dig eftertraktad”. Tänk gärna på vad författarna påpekar i introduktionen, att de delar den typiskt franska smaken för att vilja förvandla livet till fiktion. Boken bör med andra ord inte tas på så stort allvar, utan läsas med öppet och humoristiskt sinne. Att ta saker på för stort allvar är för övrigt ett tecken på bristande smak och dåligt omdöme, om du frågar en kvinna från Paris.
Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-07-21
Bokserie: Paul Kennet (del 2)
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177011460
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Handlingen i korthet, enligt förlagets hemsida
Paul Kennet är tillbaka som läroverkslärare i Sundhamn efter ett års tjänstledighet. Nykterhetsivraren Gerhard Bäck, som arbetar som avläsare på stadens elverk, omkommer plötsligt i vad som antas vara ett pojkstreck. Eller är det en galnings verk? Händelsen väcker Paul Kennets intresse. Han börjar söka i kretsen av möjliga gärningsmän. Finns det en mördare i ledningen för nykterhetsföreningen Höstvind? Vid sin sida har han sin syster Susanne i rollen som en nordisk, kvinnlig, sofistikerad doktor Watson.
Vad jag tyckte om boken
I dagens deckare är tempot ofta så högt att man sällan hinner med att fundera över de ledtrådar som avslöjas i jakten på mördaren, man sveps med i andlös spänning ända fram till upplösningen. Så är det inte i böckerna om historikern, läroverksadjunkten och amatördetektiven Paul Kennet. Det är charmiga historier berättade i stillsamt tempo, där morden sker på ett mer sofistikerat och oblodigt sätt än vad som är vanligt i nutida deckare. Och det räcker mer än väl för att väcka min nyfikenhet. Intresset för de olika karaktärerna i böckerna tillsammans med de finurliga intrigerna gör att man inte kan lägga böckerna ifrån sig förrän sista sidan är läst.
I Höstvind & djupa vatten lägger Paul Kennet märke till ett uttalande som gjorts av Gerhard Bäck innan han dödades. Ett uttalande som förefaller märkligt, men som inte undersökts närmare av polisen. Det blir upptakten till den andra mordgåtan som Paul Kennet börjar nysta i. Den första var i boken Död bland de döda, som jag recenserat här.
Precis som i föregångaren utspelar sig handlingen i en småstad där alla känner alla, och där mördaren finns inom en begränsad krets av människor. Boken skrevs visserligen för sextio år sedan, men det är lätt att känna igen sig i hur små samhällen fungerar, och hur människorna som bor där agerar och reagerar på olika händelser. Det är träffsäkert, bitskt och samtidigt humoristiskt på ett ganska torrt, akademiskt sätt. Jag är imponerad av hur skickligt författaren väver in personbeskrivningarna i händelserna. Det är framför allt genom samtal och hur de olika personerna interagerar med varandra som man lär känna de olika karaktärerna.
Han erfor att den besökande var skrivkarl till yrket och hälsade honom med minen av en som vet vad det vill säga att fylla i ett formulär i tre exemplar.
I början var det ovant att läsa det litet ålderdomliga, högtravande språket, men man kommer snabbt in i det och jag är glad att det inte moderniserats. Det förfinade språket stämmer väl överens med karaktärerna och tidsandan. Det är uppenbart att H-K Rönblom var intellektuell. Nästan obemärkt smyger han in små hänvisningar till filosofer, författare och poeter i handlingen. Som när Paul Kennet ser på sin syster som flytt från storstaden och ett sprucket förhållande, och associerar till Erik Axel Karlfeldts dikt Flora och Pomona; ”Den som bär höstens krona över pannan drömmer och ler, men skrattar ej som förr”.
Författaren använder sig av alla de klassiska knepen för en riktigt bra deckare. Som läsare får man ta del av alla viktiga ledtrådar som till slut leder till att mordgåtan blir löst. Alla de centrala karaktärerna dyker upp tidigt i boken, bland dem mördaren. Och inte minst viktigt, som läsare får man själv möjlighet att lösa mordgåtan, bara man är tillräckligt uppmärksam. Då och då hamnar nystandet av mordgåtan i en återvändsgränd. Då tar Paul Kennet fram sina tre pipor, sätter sig i sin länstol och begrundar alla pusselbitar som dittills framkommit. Ihärdigt prövas nya kombinationer av pusselbitar, nya samtal görs med nyckelpersoner, nya efterforskningar görs i diverse arkiv. I samtal med bland andra kriminalkommissarie Kurk och systern Susanne summerar Paul Kennet vad han dittills kommit fram till. Det gör att man som läsare hela tiden är med på spåret och känner sig övertygad om att man inte missar någon tankegång eller ledtråd. Steg för steg närmar sig lösningen.
Den här andra delen i serien om Paul Kennet läste jag extra noggrant och försökte verkligen lägga på minnet alla ledtrådar som avslöjades i boken. Jag tyckte att jag hade allt klart för mig, och kände mig rätt så säker på att jag hade löst gåtan redan innan upplösningen. Men jag blev grundlurad. Alldeles väldigt grundlurad, eftersom författaren i en fotnot i slutet av boken hänvisar till alla nödvändiga ledtrådar (!), och det då blir så uppenbart att jag missat ledtrådarna, trots att de presenterats helt öppet. I nästa bok, då skall jag ta revansch!
Död bland de döda och Höstvind & djupa vatten har getts ut i nyutgåva under hösten 2016. Höstvind & djupa vatten fick Expressens Sherlockpris när den kom ut år 1955 och röstades 1991 fram som en av de 50 bästa kriminalromanerna genom tiderna på Världsbibliotekets lista, en omröstning som bland annat Svenska Deckarakademin deltog i. År 2015 utsågs den till en av de 100 bästa deckarna genom tiderna av Lotta Olsson i Dagens Nyheter.
Just nu - Just här 