Vårens mest efterlängtade böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot att läsa i vår.De här fem böckerna tror jag kan vara riktigt bra. Nu när jag ser dem tillsammans inser jag att de är relationsromaner allihop. Jag ser  fram emot deckare också i vår, och vilka de är skriver jag om i det här inlägget.

♥  Söndagsklubben är en relationsroman i feelgoodgenren. Varje söndag träffas Anna och hennes stora familj och äter lunch. De pratar, skrattar, tjafsar och äter alldeles för mycket. Ibland är det viktiga ämnen som kommer på tal, ibland bara rent nonsens. Men runt lunchbordet sitter människor som alla bär på sina egna historier och hemligheter. Jag blir så nyfiken på den, särskilt som jag älskar samtal kring middagsbordet och särskilt med en blandad samling människor.

♥  Gå förlorad, Agnes Lidbecks sista del i en trilogi måste jag ju läsa. De två första delarna (Finna sig och Förlåten) gjorde mig ganska irriterad på huvudpersonerna, men berättelserna fastnade. Den här gången tycks berättelsen handla om en osäker make, pappa och son. Hoppas att det inte är ännu en tröttsam historia om en krisande medelålders man där historien bara består av ältande utan att komma någonstans.

♥  Drömlistan tror jag kan vara en riktigt fin roman. Det är en debutroman som sålts till fler än tjugo länder. När den tolvårige Louis skadas i en trafikolycka och hamnar i koma, är hans mamma redo att göra vad som helst för att han ska vakna igen. Under madrassen i hans säng hittar hon en anteckningsbok där han har skrivit upp allt han drömmer om att någon gång få uppleva. Hon bestämmer sig för att förverkliga drömmarna i hans ställe, en efter en, och berätta allt för honom. Om han får höra om hennes äventyr, om hur vackert livet kan vara, kanske han återfår krafterna. Men det är inte alltid lätt att leva en tonårings drömliv när man är nästan fyrtio år.

♥  Små eldar överallt skall jag börja läsa i kväll. En roman om hemligheter och lögner i en amerikansk villaidyll. En bästsäljare i USA som nu skall bli teveserie med bland annat Reese Witherspoon i en av rollerna.

♥  En nästan perfekt dag verkar vara en relationsroman om en kvinna mitt i vardagskaos med två mellanstora barn och en veckopendlande make. Själv bär hon på en hemlighet och funderar över om livet blev som hon ville, och vad som hände med alla drömmar.
.

De här tre böckerna kommer inte med i topplistan av olika anledningar, men de är inte mindre intressanta för det.

♥  Skärmhjärnan har jag nästan läst ut, så jag kan ju inte räkna den som efterlängtad längre. Annars hade den hamnat som topp fem.

♥  Handlingen i Fredrik Backmans bok, Folk med ångest, låter helgalen, komisk och klurig. Jag blir dock litet tveksam till omslaget och kanske litet till handlingen också. Jag gillar inte buskis/folklustspel, och den här skulle kunna hamna i den genren. Hoppas inte. Men självklart måste jag läsa, jag blev helt omtumlad av Backmans böcker om Björnstad.

♥  Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld, kommer att vara något helt annorlunda än det hon skrivit tidigare, bara det låter ju så spännande att jag måste läsa. Dessutom tycker jag att själva historien låter lockande:

På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make, en älskad dotter och en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.

Det var mina favoriter i vår. Ännu fler har jag berättat om i det här inlägget.

Dags för middag alldeles strax. I dag har jag förberett för tre middagar, så resten av veckan behöver vi bara värma redan lagad mat. Frågan är vad vi skall äta i kväll: lammstek, korvstroganoff eller mexikansk paj med vildsvinsfärs, röda linser, paprika och lök..?

Ha en fin kväll!

Mina senaste skärmbilder från mobiltelefonen

Jag tar skärmbilder/skärmdumpar från mobiltelefonen hela tiden. Ibland för att jag vill titta närmare på en viss sida eller bild litet senare, på en större skärm. Ibland för att kunna visa andra och inte glömma bort var bilden fanns. Ibland är någonting bara så otroligt viktigt eller klokt, så jag tror att det blir ungefär samma sak som att trycka på gillaknappen att spara bilden.

Det här är mina senaste skärmbilder som jag sparat på min mobiltelefon. En nyckelring att ha på resväskan och ett par skor.

En bild på hur man skulle kunna sälja grönsaker även i Sverige (det här är från Australien) – plocka fritt, utan att plasta in grönsakerna först. På samma tema en bild om hur klimatsmarta svenska bönder är och så en bild på en kvinnlig premiärminister som vill satsa på lycka och välmående istället för BNP. Intressant tankegång, den vill jag veta mer om. Några bilder till som handlar om klimatet.

En bild på sommarens roliga händelse – min första musikfestival.

Vi har väldigt mycket trä i vårt hus. Interiörbilden visar hur fint det skulle bli om vi målade allt trä vitt istället. Pepp-bild.

Och så ett citat: ”Just saw a person reading my favourite book. It’s like a book recommending a person.” Visst stämmer det? Jag tycker till exempel automatiskt bra om en person som jag ser läser Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset.

Det är ganska personligt och säger en del om vem man är, de här sparade skärmbilderna, tycker jag. Vad tycker ni?

Recension: Stormvarning av Maria Adolfsson

För ett år sedan kom första delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som återvänder till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. Romanen hade titeln Felsteg. Jag blev väldigt nyfiken på den redan innan den kom ut. Inte minst därför att förlagets beskrivning av handlingen talade för att det inte var en kriminalroman i den hårdkokta genren, utan mer fokuserad på personer och miljö, vilket jag oftast föredrar. Jag hann dock inte läsa den innan andra delen i serien; Stormvarning, kom ut i början av det här året.

De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.

Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.

Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 422
Utgivningsdatum: 2019-01-28
Serie: Doggerland (# 2)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789146235125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris