Söndagens smakbit ur en bra bok v. 4 – Baby Doll, av Hollie Overton

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

Bokens titel syftar på vad huvudpersonens kidnappare kallade henne i fångenskapen; Dockan. Det här är ingen självbiografi, utan en thrillerbetonad roman om framför allt komplicerade familjerelationer efter åtta år i fångenskap. Som sådan är den en bladvändare. Jag sträckläste boken från första sidan till den sista. Citatet är från sidan 8 f:

Spring! Vi måste springa! Hon vände på klacken, rusade in och snubblade nästan i den skrangliga trappan. Lily tittade efter i den hemgjorda garderoben, men hon visste att det inte fanns någonting som lämpade sig för vinterväder. ”Min docka måste vara vacker”, hade Rick sagt när hon bett om mer praktiska kläder. Deras tunna pyjamasar skulle inte ge något skydd mot kylan, men de hade inget val. Lily frös hellre ihjäl än missade det här tillfället att fly.

I morgon recenserar jag Baby Doll här i bloggen. Jag recenserar även Vända hem. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

♥

Om att upptäcka nya författare, eller att hålla sig till favoriterna

Så kul att Annika är tillbaka med Bokbloggsjerkan! Nu undrar hon:

Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

augustuppdraget-2

Efter mycket funderade har jag kommit fram till att jag väljer boktraven med för mig okända författare. Dels för att jag gillar att bli överraskad, dels för att jag lätt blir uttråkad. Jag är inte en sådan person som läser allt av en och samma författare. Om inte författaren lyckas variera sig mellan böckerna ledsnar jag när prosan och berättartekniken är sig lik i varje bok och jag känner igen mig alltför mycket. Visst, jag gillar att läsa exempelvis Keplers böcker och ger dem oftast fina omdömen, men det är roligare att få något helt okänt i sin hand och inte ha några förväntningar alls.

Med en trave för mig okända författare kan det bli lika lyckat som det blev när jag fick ett paket med böcker som Augustambassadör. Jag hade ärligt talat varit litet orolig för att Nina Burton skulle bli nominerad i fackboksklassen, eftersom den boken verkade så svår och tung att ta sig igenom. Men tji fick jag! Det var väldigt bra och jag är glad att jag läste den. Och övriga böcker på fotot hade jag antagligen missat om jag själv hade valt böcker, och då hade jag missat väldigt mycket.

Så, jag väljer traven med för mig okända böcker!

Hur andra svarat på frågan kan du läsa här.

♥

 

Helgfrågan v. 4 – Bästa bok i favoritgenren

to-the-wedding

Mia håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken som är vår favoritgenre och vilken som är den bästa bok vi läst inom den genren.

Jag läser allt jag kommer över, och många böcker har varit väldigt läsvärda och även minnesvärda, men skall jag nämna en genre och en bok blir det To the wedding av John Berger inom genren skönlitteratur. Jag läste den för tjugo år sedan och när jag ser boken kan jag fortfarande känna den enorma sorg men också den fantastiska livsglädje som den förmedlade.

Handlingen i korthet:

Ninon, är en tjugotreårig fransyska som har träffat sitt livs stora kärlek, Gino, och de planerar sitt bröllop i Italien, Ginos hemland. Ninons mamma reser till bröllopet med buss från Bratislava, pappan reser med motorcykel från Frankrike. I deras ögon lyser förtvivlan. Ninon har fått ett sår på läppen som inte vill läka, och när hon får det kontrollerat av en läkare, ger han henne beskedet att hon har AIDS. Smittad av en engångsaffär för länge sedan. Gino har inte blivit smittad, och Ninon vägrar att genomföra bröllopet eftersom ett liv med henne skulle innebära en risk att han också blir smittad. Gino lyckas dock övertala henne, och hon går med på att genomföra bröllopet under vissa bestämda villkor som skall skydda Gino från att bli smittad. Omgivningen runt Ninon betraktar Ninon med skräck och behandlar henne därefter. Ginos pappa planerar att skjuta henne, vilket han ser som en barmhärtighetsgärning för alla, men ångrar sig i sista stund när han träffar henne. Men Ninons verkliga vänner och familj och hennes läkare ger henne sitt fulla stöd.

Alla berörda måste hitta sina egna sätt för att att hantera Ninons öde. Berättelsen följer Ninons föräldrar som förbereder sig för bröllopet, och den följer Ninon. Bröllopsskildringen är fantastiskt stark, positiv och sorglig på samma gång. På bröllopsdagen tar Ninon av sig sina skor och dansar barfota med Gino på stranden, som om deras lycka kommer att vara för evigt. Som om döden aldrig kommer att drabba dem. Men genom en blind grekisk försäljare av amuletter som skall bringa tur, en av historiens berättare, får vi veta att Ninon kommer att bli sjukare och svagare, att hon kommer att få utstå stort lidande.

En väldigt fin bok som har etsat sig fast i hjärtat och som ligger högt, kanske högst upp, på min lista över de allra bästa böcker jag läst. Jag tyckte inte om slutet, av förklarliga skäl. Jag hade önskat ett slut i Jane Austens anda, lyckligt och med framtidstro. Men då hade det inte blivit den här fina boken.

Fler som berättar om de bästa böckerna de läst finns här.

♥ ♥ ♥