Söndagens smakbit ur en bra bok v. 48

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

karlekens_fyra_arstider.

Faktiskt alla böcker jag hittills läst från förlaget sekwa har varit väldigt, väldigt bra. Samma sak med Kärlekens fyra årstider. Den består av fyra olika berättelser som flätas samman och skildrar kärlekens olika faser och former. Citatet är från den första berättelsen, om femtonårige Louis som väntar på att Victoire, flickan med gyllenblont hår som är hans bästa vän, skall lämna barndomen bakom sig och börja se honom som mer än en vän.

Citatet kommer från sidan 31:

Jag väntade på att hon skulle växa upp, mamma. Jag väntade på att hon skulle lägga huvudet mot min axel. Jag väntade på att hennes läppar skulle skälva när jag kom närmare. Jag väntade på att de där bedövande dofterna skulle säga: Kom, du kan komma nu, du kan förlora dig själv i mig, du kan bränna dig. Jag väntade på att få säga ord till henne som slår en med häpnad. Ord som banar väg för ett liv tillsammans. En stor glädje. Och ibland en katastrof. Jag väntade på att hon skulle vänta på mig, mamma. Att hon skulle säga ja. Ja, Louis, jag vill bära din flätade gräsring och jag vill bli din. Jag väntar.

Här finns fler smakbitar ur bra böcker.

Ha en fin andra advent!

★ ★

 

Topp 10 – tips på julklappsböcker

Varje tisdag presenterar The Broke and the Bookish en tio-i-topp-lista med olika bokrelaterade teman. I tisdags var temat julklappstips. Det här är mina 10 tips på julklappsböcker. Klicka på titlarna så länkas du till mina recensioner. Jag har valt böcker som jag är ganska säker på att många kan tycka om. Tårar i havet är en ungdomsbok, men kan lika gärna läsas av vuxna. Den borde faktiskt läsas av alla.

julklappstips

Topp 10 – julklappsböcker (utan inbördes ordning, alla är bra på olika sätt)

  1. Tom Michell, Pingvinlektionerna
  2. Frida Wallberg, Alltid lite till: Om att slåss för sitt liv
  3. Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden, Arktis: Liv i en värld av is och snö
  4. Malin Persson Giolito, Störst av allt
  5. H-K Rönblom, Höstvind & djupa vatten
  6. Fredrik Backman, Björnstad
  7. Ruta Sepetys, Tårar i havet
  8. Mattias Edvardsson, En nästan sann historia
  9. Pamela Druckerman, Franska barn kastar inte mat: hemligheten som gör dina barn matglada, självständiga och nyfikna
  10. Niklas Orrenius, Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser

 

 

 

I december vill jag läsa de här böckerna

Jag kommer förstås inte hinna läsa alla dessa böcker, årets kanske mest intensiva månad med alla julförberedelser inför storjul hos oss, många födelsedagsfiranden, ett gäng dans- och musikuppvisningar, Stockholmsutflykt, Luciafirande och firandet av mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag, men man kan ju hoppas!

december

Olgas mat kommer inte ut förrän i slutet av december, så den recensionen kommer i januari. Jag har ju följt Olga Rönnbergs träningsupplägg vid flera tillfällen och jag gillar hennes tänkesätt kring mat och träning. Hennes träningsböcker är dessutom väldigt pedagogiska och bra, så nu är mina förhoppningar stora på hennes kostbok.

Hallahemserien måste jag verkligen hinna läsa, eftersom den tredje och avslutande delen kommer i början av nästa år. Några av böckerna har jag fått från förlag, så de är självklart prioriterade, som böckerna om Mellanöstern och Amerikanska inbördeskriget, och boken Let it snow. Den läser jag nu, recension kommer i helgen.

 

 

Lästa böcker i november

I slutet av oktober tillkännagavs vilka böcker som nominerats till Augustprisets olika klasser, och någon dag senare landade alla de sex nominerade fackböckerna hos mig. Jag har hunnit läsa ett par böcker utöver de nominerade fackböckerna och även de nominerade bidragen till Lilla Augustpriset. De senare är noveller och finns inte på bild, men kan läsas här.

last-i-november

Omdömen om böckerna

I november har jag läst färre lättsamma böcker än normalt och inga barn- och ungdomsböcker. Ingen av böckerna är en sådan som man bara sveps med av, utan alla sätter igång funderingar både under läsningen och efteråt. Jag är glad att jag läst dem. Om du vill läsa mina recensioner klickar du bara på titlarna här nedanför. Flera av böckerna rekommenderar jag verkligen som julklappar, särskilt den fantastiska boken om Arktis, den fungerar att ge till vilken vuxen som helst och jag lovar att den kommer att bli omtyckt.

 

★★★★★
Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden, Arktis: Liv i en värld av is och snö

Niklas Orrenius, Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser

Frida Wallberg, Alltid lite till: Om att slåss för sitt liv

.

★★★★
Nina Burton, Gutenberggalaxens nova: En essäberättelse om  Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution

Max Porter, Sorgen bär fjäderdräkt

.

★★
Charlotta von Zweigbergk, Fattigfällan

.

Under december skall jag läsa böcker som jag inte hunnit med på grund av Augustuppdraget. Litet lättsammare romaner, men även ett par barn- och ungdomsböcker och några historiska faktaböcker. Vad har ni för läsplaner för december? Räknar ni med att hinna läsa böcker för nöjes skull, eller blir det fullt fokus på julförberedelser på all ledig tid?

Eget tema: eftertanke (349/366)

eftertanke-2-kopia

I går var det Augustgala med prisutdelning i Stockholms Konserthus, vilket innebär att mitt uppdrag som Augustambassadör är slutfört. Det känns litet tomt faktiskt, att inte vara helt uppslukad av Erasmus av Rotterdam, extremism och yttrandefrihetens gränser, snabbt smältande isar på Arktis, ett socialförsäkringssystem som inte fungerar, demens och betydelsen för världen av i dag av 70 år gamla händelser. I dag summerar jag intrycken och känner mig tacksam för förtroendet att bevaka särskilt facklitteraturen och Lilla Augustpriset. Jag har lärt mig väldigt mycket under den här tiden som Augustambassadör, och jag har kommit till många olika insikter som jag är säker på kommer att ha betydelse för min egen utveckling framöver.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma tema.

 

Årets Augustpristagare 2016

augustmedlaj_vinnare_2016

Pristagarna är nu utsedda!

  • Nina Burtons bok Gutenberggalaxens nova är Årets svenska fackbok
  • Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna är Årets skönlitterära bok
  • Ann-Helén Laestadius’ bok Tio över ett är Årets svenska barn- och ungdomsbok
  • Lilla Augustpriset fick Sigrid Nikka för sin novell Då rallarrosen blommar

Nu skall jag läsa Tio över ett, som legat här och väntat länge på att bli läst. Om LKAB, gruvan och hela Kiruna som måste flyttas. Om rädslan för att staden skall rasa när marken skakar på natten av sprängningarna.

Det har varit en enormt rolig, intressant och lärorik tid som Augustambassadör. Jag är glad att jag fått möjlighet att läsa så fantastisk litteratur, som jag kanske hade missat annars. Här finns mina recensioner + intervjuer samlade, kanske kan de ge ett och annat julklappstips!

Mina favoriter till Årets svenska fackbok

fackbockerna

Det här är de böcker som har nominerats till Årets svenska fackbok 2016. Jag vet inte hur man skall kunna välja ut en enda bok av så sinsemellan olika genres, men jag har tre favoriter: 1947, Arktis och Skotten i Köpenhamn. Klicka på titlarna så länkas du vidare till mina recensioner av respektive bok.

Galan är i kväll, och direktsänds på Augustprisets hemsida kl. 17.30 – 18.45.

.

Edit: Årets svenska fackbok är Gutenberggalaxens Nova av Nina Burton. Min recension finns här.

 

 

Skotten i Köpenhamn, av Niklas Orrenius

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 411
Utgivningsdatum: 2016-09-20
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100161484
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck – men också om politik. Vems ärende går han? En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?
.
Så tyckte jag om boken

Den här boken borde läsas av alla som är det minsta intresserade av samhällsutvecklingen i vår globaliserade tid, då världens länder knyts närmare varandra. Det är ingen bok man skummar igenom, den kräver en hel del av sin läsare. Inte minst därför att författaren förhåller sig förtjänstfullt objektiv genom hela boken, och lämnar åt läsaren att dra egna slutsatser utifrån de intervjuer och fakta som han presenterar. Han vrider och vänder på perspektiven och intervjuar i princip alla som kan ha det minsta med frågorna att göra som han ställer i boken.

Jag minns att jag tänkte att Lars Vilks gick för långt med rondellhundarna med profeten Muhammeds ansikte. Varför provocera i onödan? Varför skapa så stor fara för sin omgivning, när vissa grupper uppenbarligen känner sig så kränkta av hans konst att de utlovar en extra bonus på 50.000 dollar till den som ”slaktar honom som ett lamm”? Och är det verkligen rimligt att samhället skall lägga så stora polisiära resurser på dygnet-runt-bevakning av en enda konstnär? Det är lätt att dras med i ett allmänt tyckande, utan att ha ordentlig kunskap. Efter att ha läst Niklas Orrenius’ bok har jag fått en helt annan förståelse för hur komplex den här frågan är.

Vi ser yttrandefrihet och tryckfrihet som självklara rättigheter, de är två av våra grundlagar som hela samhällsbygget vilar på. Niklas Orrenius’ bok visar på ett nyanserat sätt hur svårt det kan vara att upprätthålla de demokratiska rättigheterna, när de ställs mot uppfattningen att de kränker en religiös profet som Muhammed. Våra demokratiska rättigheter ställs då mot extremism, hot och våldsdåd, ibland med dödlig utgång. Niklas Orrenius skildrar inte bara hur livet ter sig för Lars Vilks, där få vågar eller vill ha någon kontakt med honom av risk för att själv råka illa ut, han ställer även upp frågan om konstens villkor mot frågan var det är rimligt att gränsen går för yttrandefrihet. Han lyfter fram en för mig okänd händelse, då vår dåvarande utrikesminister Laila Freivalds lät censurera en webbsida som startat en tävling för Muhammedkarikatyrer. Det som skedde var med andra ord censur i vårt demokratiska land, på order från vår dåvarande regering.

Boken är enormt intressant. Den skildrar så många aspekter som har att göra med konst, yttrandefrihet och extremism. Redogörelserna för hur unga män och kvinnor radikaliseras via vissa grupperingar inom moskéer i bland annat Örebro och Eskilstuna är insiktsfulla och hela tiden sakliga. När jag läser boken blir jag gång på gång förvånad över hur författaren lyckats komma så många centrala personer så nära. Författaren har intervjuat dömda terrorister, imamer och andra muslimer, föräldrar till unga män som rest för att ansluta sig till IS, polis i områden som anses vara en grogrund för radikalisering, åklagare och många fler. Han har förutom att följa konstnären Lars Vilks, även intervjuat hans skolkamrater, vänner, fiender, konstkritiker och idéhistoriker. Han har intervjuat politiker och andra som på något sätt har med frågorna att göra. Sammantaget förmedlar författaren en så nyanserad bild som jag tror överhuvudtaget är möjlig av ett stort och relevant samhällsproblem i vår globaliserade tid.

Gutenberggalaxens Nova, av Nina Burton

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 351 (inkl. källförteckningar)
Utgivningsdatum: 2016-09-20
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789100158972
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida

Gutenbergs tryckteknik ledde till en medierevolution som förändrade Europa. I 1500-talets början spreds litteratur, grafik och vetenskap, men också nyhetsblad om katastrofer, pamfletter om invaderande turkar och religiösa stridsskrifter. Medan mycket ännu vägde blommade renässanshumanismen genom Erasmus av Rotterdam. Han stod bakom en femtedel av Europas böcker, och skulle ge framtiden ett viktigt arv. Nina Burton skriver om Erasmus och hans tid så att man känner sig vara med när han träffar konstnärerna och de intellektuella – Albrecht Dürer, Holbein d.y., Paracelsus, Thomas More och Luther – lika väl som påvar, kejsare, pedagoger och rebeller. Genom honom möter man en hel epok. Vilken var Erasmus hemlighet? I sina brev klottrade han självporträtt med dubbla ansikten, och hans förmåga att se två sidor födde ett samtal bortom all fanatism – en dröm om ett gränslöst Europa, där kultur och vetenskap knöt nya samband. Men då religiösa strider började skaka världen fick han mäktiga fiender. Erasmus visade vilken roll litteraturen kan spela i en dramatisk tid som har många likheter med vår egen.
.

Så tyckte jag om boken

När jag hörde att den här boken var en favorit inför nomineringarna till Årets svenska fackbok, fick jag litet kalla fötter inför hur jag skulle klara av mitt uppdrag som Augustambassadör på ett bra sätt. Omslaget till boken är otroligt vackert, men titeln på boken förstod jag inte alls, hur skulle jag då förstå innehållet..? Gutenberggalaxens Nova: En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismens och 1500-talets medierevolution. Jag kände till Gutenberg, den tyske uppfinnaren och boktryckaren, men vad menades med Gutenberggalaxen? Erasmus kände jag vagt till, liksom humanismen förstås. Men vad var det för medierevolution författaren hänvisade till? Jag har levt i tron att den verkliga revolutionen när det gäller media sker just nu, i vår tid. Efter att ha läst den här boken har jag reviderat min tidigare uppfattning.

Jag hade dock inte behövt oroa mig, redan när jag öppnade boken gillade jag vad jag såg. En karta över viktiga platser i Erasmus liv visade att han var en berest person. Han hade bott på flera olika platser i sex länder i Europa. Jag blev genast nyfiken på att läsa mer om vem denne Erasmus var, som på 1500-talet då resandet inte alls var någon enkel sak, utan ofta skedde till häst eller med båt, var så efterfrågad och reste så mycket. Hur kom det sig? Och hur kom han att kallas en lysande stjärna i boktryckarkonstens värld? Nästa positiva upptäckt var innehållsförteckningen. Den fick mig att känna igen mig i mitt eget avhandlingsskrivande. Kapitelrubriker som sammanfattar innehållet, kapitel för kapitel, och som ger en övergripande sammanfattning av hela boken. Klart och tydligt.

Enligt bokens titel är den en essä, vilket är den ursprungliga beteckningen för en kort avhandling över ett vetenskapligt ämne och med populärt framställningssätt. Man brukar anse att man i en essä diskuterar ett eget ämne ganska fritt och att essän går att jämföra med en debattartikel eftersom du skall föra ett resonemang och komma med egna åsikter. Du behöver däremot inte komma fram till ett entydigt svar. Essän skall bestå av fakta och av personliga tankar eller resonemang.

Essäformen utgör alltså ramen för berättelsen om Erasmus liv. Det är dock författarens vilja att skriva i essäform som sänker mitt intryck av boken som helhet. Essäformen med det personliga anslaget till ämnet blir egentligen bara tydligt alldeles i början och slutet av berättelsen. Jag hade önskat att författaren resonerat fram och tillbaka och fört in sina personliga argument löpande genom hela texten, istället för som nu enbart i inledningen och summeringen. Jag saknar författarens egna åsikter och personliga infallsvinklar. Berättelsen liknar mer en avhandling, med den skillnaden att den är friare skriven utan källhänvisningar och fotnoter. Redogörelsen om Erasmus är faktaspäckad och ger en bra bild av både Erasmus själv och världen som den såg ut under hans livstid. Det är både intressant och spännande, dessutom lättillgängligt skrivet. Jag får flera idéer om skrivtekniker att tänka på till min egen avhandling, inte minst betydelsen av att skriva enkelt och att undvika facktermer som bara de närmast invigda i ämnet känner till betydelsen av.

Sammanfattningsvis tyckte jag väldigt mycket om Nina Burtons bok om Erasmus och den spännande samhällsomvandling som pågick på 1500-talet. Inledningen och slutet av boken drar ned intrycket av boken, jag tycker inte att de tillför något till berättelsen. I övrigt är boken en väldigt fin läsupplevelse av en uppenbart påläst och kunnig författare om den person och den tid hon skildrar.

 

 

Recension: Fattigfällan, av av Charlotta Von Zweigbergk

Recensionsexemplar från Ordfront förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Ordfront förlag – tack så  mycket!

 

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 255
Utgivningsdatum: 2016-07-26
Förlag: Ordfront
Formgivning: Josefine Edenvik och Elina Grandin
ISBN: 9789170378799
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida

Vi svenskar tror gärna att det finns ett tryggt skyddsnät om något händer. Socialförsäkringar och inte minst socialtjänsten ser till att inga blir vräkta eller behöver svälta. Men sanningen är att alltfler glider igenom skyddsnätet, att socialtjänsten på många platser havererat totalt och att den växande skaran fattiga i Sverige möter ett system som misstänkliggör och kontrollerar dem, snarare än att erbjuda hjälp. Beata har en ordentlig utbildning, en fin lägenhet och har själv uppfostrat fyra barn utan att någonsin vara sen med en enda räkning. Visst, hon har aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Hur kunde det bli så att hon som alltid varit så kompetent till sist är en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning? Som tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt. Det enda misstaget hon begick var att bli långvarigt sjuk. I Fattigfällan får vi följa Beatas kamp med socialen och hennes strävan efter att försöka få en stunds trygghet för att orka bli frisk innan det är för sent. Beata är ett fiktivt exempel på alla de som farit illa när olyckan varit framme, men allt som händer henne i boken är baserat på verkliga händelser.
.

Så tyckte jag om boken

Fattigfällan är nominerad till Årets svenska fackbok. Ämnet är otroligt viktigt och jag tror att många av oss kan känna igen oss i det som beskrivs i boken, även om vi inte varit i samma situation lika lång tid som huvudpersonen. Man måste vara frisk för att vara sjuk, sade en läkare till mig någon gång under min långvariga behandling efter en bilolycka som slet av mig benet. De erfarenheter jag har av sjukvård och även av myndigheter motsvarar både det min läkare sade och de händelser som lyfts fram i Fattigfällan. Man upplever att det inte finns någon logik i myndigheternas regler för exempelvis ekonomiskt bistånd. Att det saknas en vilja att hjälpa de behövande att komma på fötter igen. Att behöva kämpa på det viset som huvudpersonen i boken för att få tillgång till samhällets skyddsnät, det är under all kritik.

Jag är dock förvånad över att Fattigfällan nominerats till Årets svenska fackbok. För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. En ganska luddig regel, men om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Fattigfällan är utan tvekan intressant och som läsare blir jag berörd. Boken fyller ett tomrum, särskilt då författaren så grundligt lyfter fram varje enskild händelse då huvudpersonen har kontakt med myndigheter och sjukvård och även med vänner och bekanta. Boken skildrar även huvudpersonens upplevelser av händelseutvecklingen. Min uppfattning är dock att Fattigfällan inte uppfyller de krav man kan ställa på en fackbok vad gäller saklighet och nyansering, dessutom är den alltför utdragen och full av upprepningar. Boken har mer karaktär av en debattbok, nog så viktig. Den lyfter fram ett socialt problem i vårt samhälle, som jag hoppas kommer att granskas närmare så att regler och attityder förändras i de fall det behövs. Som underlag för sådana beslut räcker inte Fattigfällan till, den har som jag skrev snarast formen av ett debattinlägg som sätter ljuset på ett problem, snarare än att ge sakligt stöd för åtgärder.

Jag hade önskat att författaren förhållit sig saklig till såväl hur systemet fungerar som till huvudpersonens situation. Det hade givit boken en större tyngd. De pengar som myndigheterna ger ut som bidrag till behövande kommer från andra i samhället genom de skatter som betalas in. Att systemet då ställer krav på bidragstagaren är självklart rimligt och bör tas på allvar. Jag studsar när jag läser uttryck som att ”Experterna kan ta sina informationsbroschyrer och välvilliga råd och stoppa upp någonstans”. Om Fattigfällan skall räknas som en kvalificerad fackbok, anser jag att man bör ställa högre krav på språket än att uttrycka sig på det sättet. Jag förstår inte heller det onyanserade resonemanget som återkommer i boken, om att de felbeslut som huvudpersonen fattar skulle bero på behovet av tröst. Som att huvudpersonen, då hon svälter på grund av sin ekonomiska situation, väljer att börja röka, dricka alkohol och leva på kakor, fryspizza och pommes frites, samtidigt som hon inte har råd att betala sina räkningar, utan är i behov av andra människors ekonomiska stöd för att klara sig. Nämns behovet av en dietist slår författaren bort det som om det vore en skymf. Huvudpersonen uppger att hon inget hellre vill än att bli frisk och arbetsför, och en dietist hade kunnat informera henne om att snabbmat orsakar trötthet och håglöshet, och inte alls bidrar till tillfrisknande. Ren mat kan ge intryck av att vara dyrare, men det mättar bättre och längre och innehåller det kroppen behöver för att kunna reparera sig. Man behöver inte äta samma mängder som av snabbmat för att få i sig det man behöver. Ett annat exempel ur boken är när huvudpersonen får beskedet att hyran för hennes lägenhet på Östermalm i Stockholm ligger 600 kr över gränsen för vad som kan utbetalas som bidrag varje månad, bemöter huvudpersonen det ganska nonchalant med att ”Min hyra är några hundralappar för hög i månaden”, det vill säga hälften av vad som egentligen är fallet.

Boken innehåller många kommentarer av liknande slag som dem jag redogjort för här, och sådana kommentarer drar tyvärr ned intrycket av boken som helhet. Vore boken skönlitterär, det vill säga påhittad, skulle jag inte reagera som nu vad gäller saklig och nyanserad framställning. Som fackbok, som avser att skildra en betydelsefull funktion i vårt samhälle, är dock sådana krav odiskutabla.