Recension: Hjärtvänlig mat. Livsstilsboken som skyddar ditt hjärta

februari-hjartvanlig-mat

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 153
Utgivningsdatum: 2016-08-25
Förlag: Norstedts
Formgivning: Bianca Brandon-Cox
ISBN: 9789113072227
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida

I dag vet vi förhållandevis mycket om hur hjärtat fungerar och vad vi kan göra för att förbättra vår hälsa. Ändå drabbas många människor av hjärt- och kärlsjukdom i någon form och det är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i vår del av världen. Men det finns mycket vi själva kan göra för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Genom att bland annat minska på stressen, motionera och äta rätt kan vi påverka vår hälsa i positiv riktning. Författarna Annika Tidehorn och Gun-Marie Nachtnebel har sammanställt de bästa råden för bättre hjärthälsa. De har intervjuat forskare och experter för att få svar på frågor som: Vad är egentligen bra och dålig mat? Hur mycket ska vi motionera och hur påverkas våra hjärtan av stress och dålig sömn?

 

Så tyckte jag om boken

När min bror fick en kraftig hjärtinfarkt för två år sedan, och var en hårsmån från att mista livet, väckte det många frågor kring just hjärthälsa. I den här boken ger författarna med hjälp av experter svar på precis det jag har funderat på. Det är populärvetenskapligt, vilket innebär att komplicerade fakta är förenklade och lätta att ta till sig och förstå.

Mina egna frågor gällde hur någon som bara är 50 år och normalviktig kan få en så kraftig hjärtinfarkt. Jag har också funderat över varför blodproppen som orsakar infarkten sätter sig just i hjärtat och inte någon annanstans? Och även om man rensar kärlen kring hjärtat efter en infarkt, kan det inte ha bildats plack i ådrorna även på andra ställen, så att man kan få en infarkt igen?  Hur skall man leva för att hjärtat skall må så bra som möjligt?

Boken består av en faktadel och en receptdel. I faktadelen har jag kunnat fördjupa mig i bland annat hur en infarkt uppkommer och varför, vilka skillnaderna är mellan kvinnors och mäns infarkter och vad skillnaderna beror på. Jag har även läst om så kallat brustet hjärta, som faktiskt är en verklig hjärtsjukdom. Jag har läst om konsekvenser av stress och brist på sömn. I boken ges också svar på hur man kan kontrollera om man är i riskzonen för bukfetma. Ett avsnitt ägnas åt näringslära, där författarna tar upp några av de näringsämnen som har särskild betydelse för hjärthälsan. Exempelvis att kalium påverkar blodtrycket och att kalium finns i bland annat banan. Flera avsnitt avslutas med olika tips, till exempel hur man kan förbättra nattsömnen, få bättre matvanor och införa lättare motionsvanor.

Jag kommer att laga flera av bokens recept, som ser både goda och nyttiga ut. I dag har jag till exempel handlat ingredienser till ”Svensk grönsakssoppa” och till ”Ingefärskyckling med granatäppelkärnor och jordnötsdressing”. Recept och bilder kommer här i bloggen. Men eftersom jag redan har så många kokböcker med mat som är bra för just hjärthälsan, var det de första 60 sidorna i boken som var den allra största behållningen för mig personligen. Där beskrivs hur hjärtat fungerar, vanliga hjärtsjukdomar och sjukdomar, och andra faktorer som påverkar hjärtat. Jag fick svar på de funderingar jag haft kring hjärtinfarkter och vad man kan göra för att minska risken för att drabbas.

Eftersom var och varannan drabbas av olika hjärtproblem i vår del av världen, om inte själva så anhöriga till oss, tycker jag att det här är en bra bok att läsa själv och/eller ge bort till någon vi bryr oss om.

 

Recension: Midnattssolens timme, av Cecilia Ekbäck

Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand - stort tack!
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Originaltitel: In the Month of the Midnight Sun
Antal sidor: 301
Serie: Svartåsen (fristående, del 2)
Utgivningsdatum: 2017-02-02
Förlag: Wahlström & Widstrand
Formgivning: Maria Sundberg
ISBN: 9789146230267
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida

Midnattssolens timme är en historisk spänningsroman om människor, hemligheter och ett mytiskt berg som kastar sin långa skugga över de invånare som lever där. Sommaren 1856. När Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, att kartlägga området runt Svartåsen i Lappland tjänar det som täckmantel för ett helt annat uppdrag. Tre män – en präst, en lagman och en ännu oidentifierad man – har nyligen hittats mördade i en prästgård i den avlägsna regionen. En äldre same påstås ha utfört dådet och Magnus uppdrag är att försiktigt ta reda på vad det är som har hänt. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Men Magnus svärfar har även ett annat mer privat uppdrag åt honom. Eftersom han starkt ogillar sin dotter Lovisas sätt att leva låtar han henne följa med Magnus på den mödosamma resan norrut. Detta omaka par – en man uppfostrad till att tjäna staten och en ung, rik kvinna som vägrar att leva efter samhällets normer – reser tillsammans från den civiliserade huvudstaden upp till den mytiska trakten kring Svartåsen. Området är befolkat av nybyggare, med sitt grovhuggna sätt att bedriva politik och religion, och samer som med sin förkristliga tro alltid har bott runt Svartåsen. Magnus och Lovisa har ingen aning om vad som väntar dem, men resan in i midnattssolens land och mötet med den äldre samekvinnan Ester kommer att för alltid förändra dem.

.

Så tyckte jag om boken

Det är inte bara kriminalgåtan som driver mig att hela tiden läsa vidare, jag riktigt njuter av att försvinna in i det för mig exotiska sättet att leva och i det exotiska landskapet. Lappland, med en sol som lyser dygnet runt, tät skog och ett berg med avgörande betydelse för människors liv. Och så människorna som lever där, de som är inflyttade och de vars släkt levt i området sedan urminnes tider.

Hit kommer Magnus Stille, utbildad mineralog från Stockholm och starkt präglad av tidens nya strömning; realismen, enligt vilken allt kan förklaras ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv. Ganska omgående konfronteras han dock med traktens mörka hemligheter och ställs inför folktro och det vi numera skulle kalla vidskepelse. Skildringen av mötet mellan förnuft och tron på andeväsen och naturens egen mytiska kraft gör berättelsen extra spännande.

Jag är imponerad av hur författaren skapar spänning och intresse på flera olika plan, dels för de olika människorna och deras inbördes relationer till varandra, dels för kriminalgåtan. Berättelsen börjar hastigt och dramatiskt för att sedan övergå i en lugnare, riktigt behaglig takt. Det ges nästan omärkliga antydningar och ledtrådar allteftersom historien byggs upp och ges mer djup. Jag skulle kunna stanna i den känslan länge, och fortsätta att vara en betraktare av livet som pågår vid Svartåsen. Men just när jag känner mig som mest invaggad i någon slags trygg vardagslunk, då sticker historien iväg igen, lika hastigt och dramatiskt som den började. Avslutningen är oväntad och rafflande, minst sagt. Den får mig att fortsätta att fundera på berättelsen efter att boken är utläst. Det här är ett riktigt välgjort hantverk.

 

Recension: Ensamfararen, av Maria Isacsson

februari-ensamfararen

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 291
Utgivningsdatum: 2017-01-21
Form: Cecilia Pettersson och Fredrik Malmquist
Förlag: Hoi förlag
ISBN: 9789176970263
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Valdemars och Sagas vägar korsas – vid första anblicken ett obetydligt möte. Han snubblar på en stig i Observatoriehöjden i Vasastan och hon räcker den äldre mannen en hjälpande hand. Strax därefter blir Sagas pappa oväntat sjuk. Det står snart klart att pappans sjukdom inte kan förklaras med naturliga orsaker. Samtidigt drabbas ytterligare personer i Sagas närhet av sjukdom och dödsfall under oklara omständigheter. Händelserna skrämmer och väcker frågor: Hur väl känner Saga egentligen människorna i sin närhet? Vem är det som tar sig in i hennes lägenhet när hon inte är hemma? Och vem är mannen som ger sig ut ensam i sin båt sent om kvällar och nätter? Svaren söker sig bakåt i tiden. En tragisk händelse för länge sedan avslöjar sig, som ställer Saga inför svåra vägval. Invid hennes sida finns Valdemar, som själv brottas med skuld och sorg. Sagas och Valdemars vänskap växer sig allt starkare, när de behöver varandra som mest.

 

Så tyckte jag om boken

Obehagskänslan kommer krypande nästan genast och stannar kvar ända till slutet. Till det yttre är det en berättelse om upprättelse och hämnd, men mest berörs jag av hur tystnad och hemligheter mellan människor kan förgöra både dem själva och andra. Hur familjer lägger locket på, tiger och hoppas att det svarta inom dem skall försvinna om de bara inte pratar om det. Hur högtider, som för de flesta är varma och positiva tillfällen för tid med sina närmaste, för andra kan vara som ett trångt rör som man måste ta sig igenom utan att släppa känslorna för nära. Det här är inte en feelgoodroman. Jag hoppas hela tiden att det mörka som präglar berättelsen skall släppa taget, och litet lättar det mot slutet när trådarna nystas upp en efter en.

Det är väldigt frustrerande med alla frågor som ställs av personerna i boken, när ingen vågar följa upp frågorna och kräva svar. Samtal håller sig på ytan där man är skyddad från att bli berörd eller att beröra. Så många hemligheter och så förfrusna känslor präglar personerna i boken. Alla mår dåligt av tystnaden mellan dem, men ingen förmår att bryta den mentala fastlåsningen. Tigandet om det som verkligen är väsentligt bara fortsätter. Allt går i svart och gråtoner, precis som bokens omslag. Jag kommer att tänka på Susanne Alfvengrens text: Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två. Det är den ensamheten som präglar flera av personerna i boken. Det är melankoliskt snarare än sorgset, och jag förstår inte hur de kan stå ut. Men alla står inte ut. Vissa försöker nå igenom den förfrusna skyddsmuren som andra byggt upp, eller agerar hämndlystet som om hämnd skulle ställa allt till rätta. Vissa tar till andra medel för att slippa känna något.

Boken är skriven som en pusseldeckare, där man mödosamt lägger pusselbit till pusselbit och till slut ser hela bilden. Den är välskriven och snygg, omslaget motsvarar innehållet perfekt. Alla karaktärerna är väl tecknade och jag får en tydlig bild av var och en, av deras olika personligheter. Valdemar, Sagas föräldrar, paret Malm, Sagas bästa vänner Cecilia och Tobias och så Jens, som kanske är Sagas pojkvän, eller kanske inte. Historierna kring alla personerna är komplexa och har ett djup som gör att man vill veta mer. Det skulle kunna skrivas en roman om varje karaktär och deras liv. För mig personligen hade berättelsen blivit mer intressant om den hållit sig till dessa personer och deras inbördes relationer. Deckarspåret känns inte trovärdigt, och sänker mitt intryck av boken som helhet. Personen i deckarspåret kunde ha funnits med i ramverket för berättelsen, och det hade räckt. Jag hade också önskat att berättelsen inte var så genomgående dyster utan varvats med åtminstone några ljusglimtar, om inte annat så för variationens skull.