Bokrecensioner – Sida 99 – Just nu

Recension: 1984, av George Orwell

Publicerat den 25 februari, 201727 maj, 2020 av Justnujusthar13 kommentarer

George Orwells bok, 1984, köpte jag för säkert trettio år sedan när boken var relativt nyutgiven. Som jag minns det, kom jag av mig i läsningen på grund av den mörka och dystopiska inledningen. Nu har jag äntligen läst den från början till slut, och vilken läsupplevelse det har varit. 1984 är odiskutabelt en dystopi, och som sådan är den bitvis väldigt tung att ta sig igenom. Ändå vill man läsa vidare, veta hur det skall gå.

Huvudperson är Winston Smith, en trettionioårig man som, liksom den övriga befolkningen, lever ett extremt fattigt och torftigt liv med matransoneringar och nedgången bostad, övervakad i varje stund av Storebror, den högste ledaren för Oceanien (England), ett av de tre länderna i världen. Winston arbetar på det partistyrda Sanningsministeriet, där han reviderar och censurerar texter och bilder så att de framstår som att Storebror alltid har rätt och agerar på rätt sätt. Överallt, även i bostäderna, finns avlyssningsapparatur och teleskärmar som alltid är påslagna för att dels sända ut partipropaganda, dels övervaka allt vad befolkningen ägnar sig åt. Kunskap är makt, och genom att begränsa människors kunskaper blir befolkningen lättare att kontrollera och styra. Man ägnar sig i samma syfte åt ordutplåning och skapar ett ytterst fåordigt så kallat Nyspråk, där nyanser och exempelvis uttryck för frihet inte finns med. Om språket inte ens har ett ord för frihet, hur skall befolkningen då kunna veta vad det är och önska sig det?

Ingen vet vad som hände innan Revolutionen då Oceanien blev en totalitär stat. Alla arkiv är förstörda eller förfalskade, alla böcker omskrivna, alla tavlor ommålade och alla data är ändrade. Det förflutna blir vad Partiet väljer att göra det till. Människors tankar styrs genom fruktan, hat och triumf vid segrar över motståndare. Kärlek får inte förekomma förutom till Storebror. Barn utbildas till att spionera på och vid behov ange sina egna föräldrar för illojalt beteende i förhållande till Partiet. Den enda lojalitet som får finnas är lojaliteten till Partiet och Storebror. I syfte att ytterligare begränsa individens frihet och hålla folket i schack skall aktiviteter ske i grupp, aldrig på egen hand.

Winston börjar fundera över tiden innan den stora Revolutionen, innan Partiet med Storebror tog makten. Successivt börjar han ifrågasätta och förakta Partiet och vad det står för. I Julia finner han en likasinnad, med samma hat till Partiet. De lever dock under ständigt hot om att bli avslöjade, dels för sina förbjudna tankar om Partiet, dels för sin förbjudna kärlek till varandra. Det är ingen hemlighet att partiförrädare torteras, mördas och blir opersoner, de upphör att existera både i verkligheten och i dataregister, som om de aldrig funnits.

Boken 1984 skrevs av George Orwell efter andra världskriget med troligtvis Sovjetunionen i åtanke. Likheterna är stora mellan Stalin och Storebror, och karaktären Goldstein som har en central roll i 1984 beskrivs på samma sätt som Troskij, som den ende som öppet vågade kritisera Stalin. Alla andra var kuvade till tystnad, satta i arbetsläger eller döda. Och precis som Goldstein framfört sin kritik i bokform, gjorde Trotskij det fram till dess han mördades av en sovjetisk agent.

1984 väcker många tankar om vårt eget samhälle, och om betydelsen av demokrati och av yttrande- och åsiktsfrihet. Särskilt som vi själva faktiskt censurerar vissa texter (vissa Pippi-böcker, Tintin-böcker m.fl.). Visserligen i gott syfte, men likväl får det som konsekvens en förändrad historieskrivning, precis som i den totalitära staten i boken 1984. Övervakade är vi också, dels genom övervakningskameror på offentliga platser, dels genom att webbplatser registrerar vilka transaktioner vi gör, vilka sidor vi besöker, vad vi gillar och så vidare, och därmed kan skapa en väldigt bra personprofil av sina användare. För att inte tala om hur ett av bokens begrepp, dubbeltänk, har fått ett tydligt genomslag den senaste tiden hos presidenten för världens kanske mäktigaste nation. Det vill säga att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning.

Här ger jag ett smakprov ur boken och diskuterar den med andra.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 284
Utgivningsdatum: 1984
Originalets titel: Nineteen Eighty-Four
Förlag: Atlantis
Översättare: Thomas Warburton
Formgivning: Agneta Magnusson
ISBN: 9174863371
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 7 – Finna sig

Publicerat den 19 februari, 201719 februari, 2017 av Justnujusthar28 kommentarer

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Baksidan av boken talar om att det här är en roman om kvinnans möjligheter och begränsningar. Jag har inte läst så långt i den än, men trots att den får mig att bli nedstämd med sin vemodiga ton, och trots att jag inte känner igen mig i huvudpersonen, måste jag läsa vidare. Bara en sida till, och en till. Det är både sorgligt och hemskt att huvudpersonen gör vad hon tror förväntas av henne, inte vad hon egentligen känner och vill. Om hon vet vad hon vill. Jag funderar på om någon eller flera i min närhet upplevde barnaåren på samma sätt som Anna, huvudpersonen i boken.

Citatet är från sidan 35:

När Anna tar en paus – när hon smällt ihop kokboken och torkat spishällen, när avsmakningsskeden står lutad mot grytkanten och hon torkat händerna på den styvt manglade handduken, lutar hon sig över Hedda och gör minerna som ska göras. Heddas blick räcker inte som svar. Anna tänker istället att någon av grannarna ser henne, någon av de långa männen som gör samma saker som Jens gör i trädgården men ändå verkar främmande. Hon tar med sig Hedda till kontoret, hon låter människorna där se barnet sova i vagnen. Hur smal hennes midja är igen, låter hon skymta, genom lösa kläder. Hon beställer fotografier som ramas in, fotografier av familjen mot en vit bakgrund.

Mer om boken och vad jag tyckte om den kommer här i bloggen den 6 mars, då är det recensionsdag. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

♥

Recension: Vegetarianen, av Han Kang

Publicerat den 13 februari, 2017 av JustnujustharLämna en kommentar

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 214
Utgivningsdatum: 2017-01-07
Förlag: Natur & Kultur
Översättare: Eva Johansson
Formgivning: Klara Gunnarsson
ISBN: 9789127149090
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Innehållet i korthet, hämtat från förlagets hemsida

Vegetarianen belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset och blev Han Kangs genombrott utanför hemlandet Sydkorea. Det är en lyrisk berättelse i tre akter, som rör sig mellan realism, surrealism och allegori. Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar att acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen? Våldet som Yeong-hyes protest släpper lös tar sig in i henne själv, börjar arbeta emot henne. På andra sidan metamorfosen råder inte längre rationaliteten. Vegetarianen är en andlöst vacker och mörk berättelse om begär och förvandling, makt och motstånd.

Så tyckte jag om boken

Jag har vikt hörn i boken, strukit under meningar och försökt hitta ledtrådar till vad boken handlar om, egentligen. Det är en mörk berättelse, inte därför att livet som de olika personerna lever är så eländigt i sig, utan därför att de själva har så mycket mörker inom sig att de inte förmår glädja sig. Yeong-hye, vilken historien kretsar kring, ger sken av att vara en oansenlig, ordinär kvinna. Så här beskrivs hon av sin man i inledningen av boken:

Hon var en fåordig kvinna. Hon krävde sällan något av mig, och hur sent jag än kom hem bråkade hon aldrig. Även om vi råkade ha ledigt samma dag kom hon aldrig på tanken att vi skulle gå ut någonstans tillsammans. Medan jag slöade i soffan hela eftermiddagen med fjärrkontrollen i handen stängde hon i sig på sitt rum. För det mesta ägnade hon sig åt att läsa, vilket var praktiskt taget hennes enda hobby. Av någon outgrundlig anledning var böcker något hon verkligen kunde försjunka i – böcker som såg så tråkiga ut att jag inte ens förmådde kasta en blick innanför pärmarna. Det var bara när det var dags att äta som hon öppnade dörren och tassade ut för att laga mat. Visst, med den sortens fru och den sortens livsstil kunde min tillvaro knappast beskrivas som särskilt stimulerande.

Under den ordinära ytan lurar dock en helt annan person: Outhärdlig avsky, så länge undertryckt. Avsky som jag alltid försökt maskera med tillgivenhet. Men nu faller masken av.

Kanske är det den kuvade tillvaron, först som dotter till en misshandlande far och familjeöverhuvud, sedan som hustru till en psykiskt misshandlande man som varken älskar eller respekterar henne, som till slut får Yeong-hyes tillvaro att rämna. Till att börja med tar hon kommando över sitt eget liv, vägrar fortsätta att anpassa sig, men efterhand är det som om behovet av kontroll inte går att stoppa. Det får konsekvenser för hennes hälsa och hon blir allvarligt sjuk. Det får även konsekvenser för hennes närmaste familj; för hennes man och föräldrar, syster och svåger, som alla förhåller sig på olika sätt till Yeong-hyes förvandling.

Det kanske är så, att författaren helt enkelt bara skrivit ned tankar och drömmar som hon drömt, utan att egentligen ha ett konkret budskap, utom möjligen att sätta igång funderingar hos sina läsare. Det har hon i så fall lyckats med. Eller så vill författaren förmedla ett djupare budskap, om makt och underordning, om att anpassa sig efter sociala konventioner och om konsekvenser av att ställa sig utanför den sociala grupp man tillhör. Ibland är det inte svaren som gör en bok intressant, utan frågorna den väcker. Så är det med Vegetarianen.

♥