Söndagens smakbit ur en bra bok v. 17 – Ung kvinna saknad

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

En natt för tjugo år sedan försvann Sophie Coller. Hon lämnade ingenting efter sig, förutom en ensam sneaker på den gamla piren och ett stort tomrum i hjärtat på sin bästa vän Francesca. Nu har en kropp hittats, och Francesca dras tillbaka till den kuststad som hon så länge försökt glömma. Kanske kommer sanningen om vad som hände Sophie till sist att komma fram. Ändå börjar Francesca önska att hon inte hade återvänt. Vart hon än vänder sig möter hon spöken ur sitt förflutna. Samma gamla ansikten, samma tillhåll, som i hennes ungdom. Men om någon vet vad som faktiskt hände Sophie den där kvällen måste hon ändå få veta. Det är bara det att den sortens avslöjanden kan kosta en allt man håller kärt: familj, psykisk hälsa, till och med livet.

Smakbiten är från sidan 16 f:

Genom åren har jag ansträngt mig så oerhört för att hålla ordning i livet, lyckas, gå vidare, låta bli att tänka på dig varenda dag. Det är som om jag har legat gömd i ett garnnystan… men nu har garnet börjat nystas upp och snart kommer jag att synas, visas fram för hela världen. Jason. Hans namn dyker upp i huvudet, objudet. Jag dricker en stor slurk vin men hjärtat fortsätter att bulta för fort. För nu kommer sanningen fram, Soph, och med den kommer det som var vår mörka hemlighet på den tiden. Det enda som vi aldrig, aldrig kunde berätta för någon annan.

Min recension av Ung kvinna saknad kommer den 2 maj här i bloggen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Bokbloggsjerka v 17 – Favoritförlag

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Spontant tänker jag på Sekwa förlag och till exempel boken I väntan på Bojangles. Jag är litet extra svag för fransk film och litteratur, som ofta är känslosamt, litet lätt melankoliskt och väldigt charmigt, där tempot är litet långsammare och det kanske inte alltid blir ett lyckligt slut utan mer som livet faktiskt är, ganska slumpartat.

Men jag gillar å andra sidan variation, och den senaste tiden har jag läst en alldeles underbar roman från Louise Bäckelin Förlag; Problemet med får och getter, en charmig pusseldeckare i 50-talsmiljö från Albert Bonniers Förlag; En sax i hjärtat, en kriminalroman med övernaturliga inslag från Piratförlaget; De mörkermärkta, Camilla Läckbergs senaste kriminalroman från Forum bokförlag; Häxan, en stark debutroman om slavhandelns konsekvenser från Norstedts förlag; Vända hem.

Ja, ni vet ju själva, listan över förlag som ger ut spännande litteratur kan bli hur lång som helst. Förlagen är bra på olika typer av litteratur och vill man ha variation får man läsa böcker från inte bara ett förlag utan från många.

Länkar till fler som diskuterar favoritförlag finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Recension: Min bästa väns fru, av Peo Bengtsson

.
Det lockade mig att läsa Min bästa väns fru, dels därför att jag uppskattar välskrivna relationsromaner som kan få oss att se på vardagliga händelser på nya sätt, dels därför att begreppet antihjältar nämndes i samband med författarens böcker. Jag gillar att läsa om folk som är som folk är mest. Efter att ha läst boken är jag dock väldigt kluven till vad jag tycker om den. Jag har funderat på boken i flera dagar och jag har diskuterat den med vänner och bekanta, inte ens min frisör kom undan när jag var där i dag.

Jag har så svårt för självcentrerade, självömkande och impulsstyrda karaktärer som låter sitt eget bästa gå ut över andra, och dessutom tror att de skall komma undan med det och förlåtas bara de ångrar sig och känner skam efteråt. Då är det av någon anledning fritt fram att fortsätta på samma sätt som tidigare. I den här boken är Svante en sådan självcentrerad och osympatisk person. Han är dessutom huvudpersonen i boken, och berättelsen sker i jag-form ur hans perspektiv. Han är på väg tillsammans med sin fru och två små flickor till sin allra bästa vän och hans fru i deras lilla hus som de hyr på Österlen. Dit är de bjudna och mer än välkomna att fira semester en vecka varje sommar.

Svantes familj har alla förutsättningar för att ha det bra, om det inte vore för att Svante slits mellan kärleken till sin fru och åtrån han känner för sin bäste väns fru. Han inser själv att han har börjat ta sin fru för given och att han har slutat att anstränga sig i sitt förhållande. Kanske är gräset grönare på andra sidan? Det är i alla fall så Svante tycker att det känns. Kanske, han vet egentligen inte. Förälskelsen har tagit över, men han får ingen riktig ordning på sina känslor, på hur mycket värd den är, den åtrå han känner för sin bäste väns fru. Är den värd att lyssna på och att låta sig styras av, och samtidigt såra sin fru, sina barn och sin bäste vän?

Vissa böcker skrivs och läses enbart för sitt underhållningsvärde, i andra böcker vill författaren förmedla något till läsarna, ett budskap. Syftet med Min bästa väns fru kan omöjligt vara att underhålla för stunden. För mig är en underhållande bok ett nöje att läsa och avkoppling för stunden. Jag känner inte den minsta avkoppling av att läsa den här boken. Den är visserligen välskriven och säkert trovärdig för många mitt-i-livet-krisande män och kvinnor, men den helt överskuggande känslan jag får är irritation. Jag har läst om författaren, att han ofta skriver om personer som behöver både en klapp på kinden och en spark i baken, och kanske är syftet att väcka just de känslor jag känner? Irritation och lust att ge Svante en spark i baken.

Men om det inte är för underhållningsvärdet jag läser Min bästa väns fru, har då boken istället ett underliggande budskap som författaren vill förmedla till oss läsare? Jag har funderat väldigt mycket på det. Vad lär vi oss av den här historien, om något? Att det är ok att ha en mitt-i-livet-kris, där man fastnat i självömkan och går omkring och är allmänt missnöjd i sin familj, och att det är ok att istället bjuda till och visa sina bästa sidor för vänner och förälskelser?

För mig hade det varit mer intressant att läsa om vad som händer sedan, när fasen av ältande, velande, smusslande och lögner är över, och Svante definitivt har tagit steget åt ena eller andra hållet. Hur han, familjen och vännerna hanterar situationen. Det hade varit mer intressant att läsa om ett äktenskap kan räddas efter ett sådant svek mot den som faktiskt står dig närmast, eller om ett uppbrott och kanske omstart med någon annan är den enda vägen vidare. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av att läsa om hur Svante känner sig när han går igenom sin kris, jag vill hellre läsa om fortsättningen, hur man hanterar en sådan här situation när den uppkommer. Eftersom författaren har fått mig att fundera i flera dagar på boken och dess innehåll och mening, väger det upp ett annars lägre betyg.
.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-04-12
Förlag: Lavender Lit
ISBN: 9789187879241
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris