Sedan jag tog den här bilden har det ramlat in ännu fler böcker som bara måste läsas. Vilken bokvår! Och som vanligt numera ligger jag efter i min läsplanering. Med fjorton böcker just nu. Med egentligen handlar det om hundratals, jag tror inte att man någonsin kan ligga i fas med sin läsning. Tänk alla fantastiska böcker som givits ut, och alla som skrivs i detta nu! Härligt problem ändå.
I kväll skall jag börja läsa den fjärde delen i Doggerlandserien. Det här är en kriminalserie jag gillar. Dels för miljön, Doggerland är en fiktiv ögrupp som i karaktär påminner om Skottland och Irland; karg, grön och stormig, dels för de trovärdiga karaktärerna.
Min frukost i morse. Kaffe i min nya emaljmugg från Nationalmuseum, och avokado med havssalt och chili på surdegsbröd på ett fat från Anna Keramik. Himla mysig och god start på dagen. Känner ni igen motiven på muggen? Jag har alltid varit fascinerad av de tre målningar som designern, Sara al Adhami, har hämtat detaljer ifrån.
Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten.
I debutromanen fick vi följa Arto som försökte skapa ett vanligt, tryggt liv för sig och sin dotter efter att Sofia tragiskt gått bort genom en överdos efter att ha kämpat sig upp från missbruk och misär. Sofias öde var det som berörde mig mest, näst efter dotterns. Hon var den starkare, men det blev fel ändå. I uppföljaren får vi följa en annan man och kvinna och deras dotter, men nu gör vi det utifrån kvinnans perspektiv, genom tjugoåriga Asynja som sedan några år lever tillsammans med Eddie.
Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.
Utåt sett levde Asynja ett vanligt tonårsliv i en vanlig familj. Men när hon lämnade sin familj var det inte för att hon ville till någonting, det var för att hon måste bort. Hos Eddie tror hon att hon hittat den kärlek och den trygghet hon saknat. Han skall ta hand om henne. Men återigen tvingas Asynja vara stark. När hon flyr från hemmet hamnar hon istället ur askan i elden.
För att ha något att göra hjälper hon till med att bära de droger som Eddie och hans bror säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen. När Snäckan föds får Asynjas liv en mening och ett mål, att finnas för och skydda sitt barn. Hon lever själv på skräpmat och dricker för mycket, men hon ser alltid till att ta hand om Snäckan. Och som det maskrosbarn hon är får hon kontakt med människor som ser och vill hjälpa henne, som ställer upp för henne när livet krisar.
David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. De här personerna och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäster sig i mig och jag kan inte sluta tänka på dem.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 250 Utgivningsdatum: 2021-04-14 Förlag: Forum Omslagsformgivning: Kerstin Hansson
När Bella och Jackie var små ville jag samla foton och minnen från deras första år i varsitt album. Men de album som fanns färdigtryckta, där man skulle sätta in foton på vissa bestämda platser, var inte så lockande. Jag började googla och såg att man kunde hitta fint material på nätet och göra egna, dekorerade album – det som kallas scrapbooking.
Jag beställde hem litet material och satte igång. Och som vanligt blev jag helt besatt under en period, och scrappade på nätterna när barnen sov.
Då, 2005, var det ingen butik i Sverige som hade fullt sortiment, jag var tvungen att beställa från många olika för att få det jag ville ha. Och så mycket finare saker det fanns i amerikanska webbutiker! Alltså startade jag egen webbutik, med syfte att kunna arbeta samtidigt som jag tog hand om familjen och hemmet, och kunna erbjuda fullt sortiment.
Det gick över förväntan. Tack vare mamma, som tog över packningen av alla paket (vi skickade ofta tre fulla postsäckar med paket varje dag), hann jag hålla koll på nyheter, beställa, lägga in i shoppen, sköta marknadsföringen och bokföringen, anordna tävlingar online som pågick under flera dagar tillsammans med designteamet, skriva fakturor, skicka material till mitt designteam som scrappade inspirationslayouter och kort som vi visade i företagets blogg och anordna designteamsträffar här hemma som pågick från fredag till söndag då jag hade planerat schemat för helgen och lagade all mat till teamet på ungefär sex personer + familjen. När tjejerna blev några år fick de ofta sitta med och pyssla. Efter ett par år lät jag tillverka vissa egna dekorationer hos en producent i Thailand. Dekorationerna blev så populära att min beställning motsvarade en årsinkomst för en thailändsk anställd. När de stora lådorna kom med alla dekorationer i små påsar med företagets logga kändes det som julafton!
Scrapbookingbranschen var (och är kanske fortfarande) som modebranschen, med två stora mässor varje år då företagen med sina designers släppte nyheter. Kunderna vill ha nyheterna snabbt, och efter två månader är sakerna ofta inaktuella. Så det var snabba ryck och det gällde att kunna förutse vad som skulle vara intressant och sälja bra.
En helt fantastisk tid, det var så roligt! Men att sova tre timmar per dygn under ett helt års tid var inte så bra för hälsan. Jag fick stora blemmor i ansiktet, som jag bara sminkade över, och satt ofta vid datorn på nätterna och arbetade med bomullstussar i näsan eftersom jag blödde näsblod. Jag höll ut i sex år, sedan sålde jag företaget. Nu när jag har städat och organiserat i mitt arbetsrum har jag också gått igenom mina album med layouter jag gjorde. Nostalgi en masse! Och jag insåg att jag nästan skulle kunna öppna scrapbookingbutik igen, jag måste verkligen rensa bland allt scrapbookingrelaterat som jag har kvar! Det kanske får bli nästa projekt i min KonMari-period.
Just nu - Just här 