Söndagens smakbit ur en bra bok v. 4 – Baby Doll, av Hollie Overton

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

Bokens titel syftar på vad huvudpersonens kidnappare kallade henne i fångenskapen; Dockan. Det här är ingen självbiografi, utan en thrillerbetonad roman om framför allt komplicerade familjerelationer efter åtta år i fångenskap. Som sådan är den en bladvändare. Jag sträckläste boken från första sidan till den sista. Citatet är från sidan 8 f:

Spring! Vi måste springa! Hon vände på klacken, rusade in och snubblade nästan i den skrangliga trappan. Lily tittade efter i den hemgjorda garderoben, men hon visste att det inte fanns någonting som lämpade sig för vinterväder. ”Min docka måste vara vacker”, hade Rick sagt när hon bett om mer praktiska kläder. Deras tunna pyjamasar skulle inte ge något skydd mot kylan, men de hade inget val. Lily frös hellre ihjäl än missade det här tillfället att fly.

I morgon recenserar jag Baby Doll här i bloggen. Jag recenserar även Vända hem. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Recension: Sov du lilla videung, av Cilla och Rolf Börjlind

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 442
Utgivningsdatum: 2016-07-27
Bokserie: Rönning/Stilton (del 4)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113065441
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton. Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest. När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

 

Så tyckte jag om boken

Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och i högsta grad samhällsaktuell historia. Den här gången med flyktingströmmar, myndigheter som tappat kontrollen över flyktingmottagandet och tvingas förlita sig på volontärer, barn som försvinner från uppsamlingsplatserna. Boken börjar med ett mord som sedan följs av ännu ett, betydligt mer makabert till sin natur. Precis som i tidigare böcker ligger dock inte fokus på morden i sig, utan på att lösa brotten.

Personskildringarna är kanske det jag tyckt allra mest om i hela serien om Rönning och Stilton. Till det yttre är de helt olika, Olivia Rönning och Tom Stilton, men egentligen är nog deras likheter större är deras olikheter. Båda två går sina egna vägar, även om de bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få rätsida på tillvaron. Nu trasslar det till sig igen på det personliga planet, dock inte på samma omvälvande sätt som i den första boken. Då fick Olivia Rönning veta att båda hennes föräldrar var mördade och att hon själv var adopterad. Tom Stilton tvingades resa sig ur rännstenen för att finna den som mördade en nära vän till honom. I den här fjärde boken i serien lever de förhållandevis stabila liv och kantigheten i deras personligheter har slipats av betydligt.

De mysiga partierna i de tidigare böckerna, då man samlades för middag hemma hos utredningsledaren på rikskriminalpolisen, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten, förekommer inte i den här boken. Jag saknar de där middagarna, de gav ett avkopplande andrum i den spännande läsningen. Istället blir det ett tydligare fokus på att Mettes hälsa inte är bra, och en öppning för att förändringar kan komma att ske i nästa del i serien.

Samtliga böcker i serien är skrivna med ett otroligt driv och ett rappt språk. Det som drog ned  intrycket litet hos de två tidigare böckerna, var att de inte hade en helt och hållet trovärdig mordhistoria. I Sov du lilla videung har mordhistorien enligt min mening samma höga trovärdighet som i Springfloden, till och med högre. Det som sker i boken skulle mycket väl kunna hända, och det gör boken betydligt mer skrämmande och mer spännande än den annars skulle vara. Jag blev väldigt berörd. Det var nog första gången jag blev tårögd av handlingen i en kriminalroman.

Tempot i den här fjärde boken i serien uppfattar jag som långsammare än i de tidigare. Jag hade dessutom svårt att placera bokens första mord, det som sker på en liten ö i Fillippinerna. Det framstod för mig som helt obegripligt hur det kunde ha med handlingen att göra, och det störde läsningen litet. Efter ett sjuttiotal sidor lossnade dock läsningen ordentligt. När sista sidan var läst insåg jag att paret Börjlind återigen lyckats skapa en bladvändare, och jag är imponerad av hantverket. De lösa trådarna knyts ihop på ett proffsigt sätt i slutet av boken, och bokens första mord får sin förklaring, utan att varken berättelsen tappar fart eller att slutet känns tillrättalagt.

Sov du lilla videung kan precis som tidigare böcker i serien läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom är en stor del av läsupplevelsen. Både Olivia Rönning och Tom Stilton har förändrats väldigt mycket under seriens gång, och den utvecklingen vore det synd att missa. Sov du lilla videung innehåller flera cliffhangers just på det personliga planet, och jag är väldigt nyfiken på hur Börjlinds kommer att föra historien vidare i nästa bok. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge.

Recension: Svart gryning, av Cilla och Rolf Börjlind

svart gryning

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 423
Utgivningsdatum: 2014-08-22
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113059693
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, hämtad från förlagets hemsida

Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen. Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. ”Jillfallet” var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

 

Så tyckte jag om boken

Det börjar riktigt skrämmande med två barnmord. Jag har svårt att läsa om barn som råkar illa ut, och det här är i vidrigaste laget. Men jag vet sedan tidigare böcker i serien, att fokus inte kommer att ligga på morden i sig, utan mer på att lösa brotten. Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och samhällsaktuell historia, som också väver in inte helt okomplicerade relationer och familjehemligheter.

Personskildringarna är kanske det jag tycker allra mest om i serien om Rönning och Stilton. Olivia Rönning och Tom Stilton ger till det yttre helt olika intryck; det skiljer i kön, ålder, erfarenhet, klädsel. Jag tycker dock att deras likheter är större än deras olikheter. Framför allt har båda två en stark kontakt med sin intuition och uppfattar sådant som döljs bakom det som uttryckligen sägs eller syns. Båda två går sina egna vägar, även om det bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få någorlunda rätsida på tillvaron. Som stabila och trygga motvikter till Rönning och Stilton, finns utredningsledaren på Rikskrim, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten. Middagarna i deras kök blir mysiga andrum i den spännande läsningen.

Den första boken i serien, Springfloden, gav jag högsta betyg. Den fullkomligt knockade mig. De två efterföljarna, Den tredje rösten och Svart gryning, är skrivna med samma driv och samma rappa språk som den första boken, och de är minst lika spännande. Alla tre är böcker man inte kan lägga ifrån sig. Det som drar ned intrycket litet hos de två senaste böckerna, är att de inte har en lika trovärdig mordhistoria som Springfloden. Mordhistorierna i deckare behöver inte nödvändigtvis vara realistiska, men när historiens yttre form, den sociala kontexten, vill förmedla trovärdighet, inte minst med huvudpersoner som vi kan känna igen oss i, då tycker jag att det ställer motsvarande krav på mordhistorien.

Svart gryning kan läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Brottsutredningarna i böckerna är visserligen helt fristående, men som jag skrev tidigare är personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom en stor del av läsupplevelsen. Jag var inte helt förtjust i Olivia Rönning i de första böckerna, då jag tyckte att hon gav ett allt för omoget och självcentrerat intryck. I den här boken har hon tagit sig förbi den fasen, och uppträder på ett mer professionellt sätt som det är betydligt enklare att ta till sig. De frågetecken som följt med serien sedan den första boken rätas nu ut, och de böcker som hittills givits ut i serien om Rönning och Stilton skulle kunna bilda en trilogi med ett tydligt avslut i den här tredje boken. Om det inte var för de personliga problem som åter gör sig påminda hos Tom Stilton. I Svart gryning går han långt över gränsen för vad som kan accepteras, och frågan är hur han nu skall gå vidare.

I slutet av juli kommer den fjärde delen i serien om Rönning och Stilton, Sov du lilla videung.