Söndagens smakbit ur en bra bok v. 8 – 1984

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

1984

1984, klassikern som väl ingen missat. Från den kommer uttryck som storebror ser dig om samhällen som övervakar sina medborgare. Huvudpersonen lever i en totalitär stat, ständigt övervakad och avlyssnad av Partiet, kontrollerad ända in i tankevärlden precis som resten av befolkningen. Den enda kärlek och lojalitet som får finnas är den till Storebror, Partiets ledare. Barn utbildas till att ange sina egna föräldrar om de visar minsta tecken på illojalitet mot Partiet.

Citatet är från sidan 61:

Du, har jag berättat för dig, sade han och småskrattade med pipan i munnen, om den gången mina två knattar tände eld på kjolen på en gammal torgkärring för att dom hade sett henne slå in korv i en SB-affisch? Dom smög sig bakom henne va, och hade tändstickorna klara. Jag tror att hon blev helt bränd. Små satungar, va? Men på bettet som fan!  Dom får prima utbildning i Spionerna nuförtiden – ännu bättre än på min tid. Vet du vad det nyaste är dom har fått med sig hem? Hörlurar att lyssna i nyckelhål med? Lillflickan kom hem med en sån i förrgår – hon prova den på vardagsrumsdörren och hon sa det hördes dubbelt så bra som med bara örat vid nyckelhålet. Det är ju en leksak förstås, men det ger dom den rätta inställningen, va?

Min recension av 1984 finns här, och här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 5 – Midnattssolens timme

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand - stort tack!
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!

Året är 1856. Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, för att på hemligt uppdrag ta reda på mer om ett trippelmord som skett i en prästgård i ett avlägset område vid Svartåsen i Lappland. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Med sig får han justitieministerns egen dotter, Lovisa, som en konsekvens av att hon vägrar leva efter samhällets normer. Tillsammans reser de från den civiliserade huvudstaden upp till den mystiska trakten kring Svartåsen.

Citatet är från sidan 25:

Min fars ansikte. Jag har aldrig sett honom sådan som han var i morse när han slängde upp dörren till biblioteket – jag reste mig för att fly, fast jag visste att jag inte skulle hinna. Sedan fick han tag i mitt hår och släpade mig. Jag var tvungen att böja mig åt sidan och springa för att inte falla. Från biblioteket ut i köket. Jag skymtade hushållerskan med en hand tryckt mot munnen, min mors vita ansikte… Far rafsade runt i lådan, hittade saxen. Den här gången tänkte han döda mig. Han vände om och drog in mig i sitt arbetsrum. Hans händer darrade och saxens spetsar skakade framför mitt ansikte. Det enda som hördes var det tröga ljudet från saxen som klippte mitt hår och min mors vrål varje gång en lock föll till golvet. Jag slöt ögonen. En flyktig bild av Eva. Vad hade jag förväntat mig?

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 4 – Baby Doll, av Hollie Overton

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

Bokens titel syftar på vad huvudpersonens kidnappare kallade henne i fångenskapen; Dockan. Det här är ingen självbiografi, utan en thrillerbetonad roman om framför allt komplicerade familjerelationer efter åtta år i fångenskap. Som sådan är den en bladvändare. Jag sträckläste boken från första sidan till den sista. Citatet är från sidan 8 f:

Spring! Vi måste springa! Hon vände på klacken, rusade in och snubblade nästan i den skrangliga trappan. Lily tittade efter i den hemgjorda garderoben, men hon visste att det inte fanns någonting som lämpade sig för vinterväder. ”Min docka måste vara vacker”, hade Rick sagt när hon bett om mer praktiska kläder. Deras tunna pyjamasar skulle inte ge något skydd mot kylan, men de hade inget val. Lily frös hellre ihjäl än missade det här tillfället att fly.

I morgon recenserar jag Baby Doll här i bloggen. Jag recenserar även Vända hem. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!