Harris Tweed, av Peter May


Som jag hade sett fram emot den här nya spänningsromanen av Peter May, och så besviken jag blev. Jag hade väntat mig något i stil med Lewis-trilogin, men den här romanen är annorlunda på flera sätt.

Det börjar ganska bra. Niamh och Ruairidh MacFarlane är ett par sedan mer än tio år tillbaka. De har trotsat släkten i sitt val av varandra, och i tillbakablickar får vi veta hur de har tagit sig igenom många andra motgångar på sin väg mot ett gott liv som framgångsrika egenföretagare. Nu är de på affärsresa i Paris, där de skall marknadsföra sina exklusiva, handvävda tyger.

I Paris får Niamh ett anonymt tips om att Ruairidh har en otrohetsaffär med en annan kvinna, och när hon i förtvivlan försöker söka upp dem blir hon vittne till hur bilen de färdas i sprängs och båda omkommer.

Jag hade fått intrycket att det här var en thriller med fokus på mordet, men mordutredningen utgör en förvånansvärt liten del av handlingen. Framför allt är Harris Tweed en relationsroman, och som sådan är den inte särskilt intressant, tyvärr. Den saknar tillräckligt djup för att vara just en sådan roman. Den är dessutom väldigt spretig med lösa trådar som inte leder någonstans. Visst blir det litet spännande mot slutet, men större delen av boken är faktiskt en ganska tung transportsträcka mot en upplösning som dels klaras av för snabbt, dels är för enkel.

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-07-27
Förlag: Modernista
Originaltitel: I’ll Keep You Safe
Översättning: Jessica Hallén
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177813507
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥

Böcker som utspelar sig i New York – fem favoriter

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: New York.

Jag har valt fem böcker som jag har läst det senaste året och som helt eller delvis utspelar sig i New York. Det är fem böcker som jag kan rekommendera alla att läsa. Jag berättar litet om varje bok, och vill ni läsa mer om vad jag tyckte om dem klickar ni bara på titlarna så länkas ni vidare till mina recensioner.


♥ Lucy och Gabe möts för första gången den 11 september 2001 i New York. Världen utan dig är en kärlekshistoria som lyfter fram både styrkor och svagheter hos personerna i berättelsen, ingenting är enbart svart eller vitt. Inga val är självklara. Boken väcker många existentiella tankar. Det är sorgligt, men inte sentimentalt. Framförallt är det en väldigt varm och vacker berättelse.

♥ Jag har läst flera böcker under hösten som utspelar sig under eller precis efter krigstid. Avgrunden är den ojämförligt mest omfattande och mastiga. Den täcker in både slutet av första världskriget med finska inbördeskriget, via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar och vidare in i 1930- och 1940-talen med tilltagande antisemitism och nazism och andra världskriget. Den liknar ingen annan bok jag läst. Boken handlar om de danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb som 1918 reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Vi får sedan följa dem i deras fortsatta liv efter kriget, då den ene brodern bland annat reser till New York och gör karriär som magiker.

♥ Mitt namn är Lucy Barton är en mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna. Lucy Barton är inlagd på sjukhus i New York för en, som hon trodde, enkel blindtarmsoperation. Oförklarliga komplikationer tillstöter och hon tvingas stanna en längre tid på sjukhuset för att tillfriskna. När Lucys mamma, som hon bara haft sporadisk kontakt med sedan hon lämnade barndomshemmet, plötsligt dyker upp på sjukhuset för att sitta vid sin dotters sida, startar det en försoningsprocess hos dem båda två.

♥ I Hem ljugna hem har New York-paret Sam och Merry flyttat med sin lille son Conor till en ärvd stuga på landsbygden i Sigtuna. De har lagt sina tidigare karriärer bakom sig och planerar nu att leva det perfekta livet i den idyll som de gemensamt har skapat. Men läs det här citatet, så får ni snabbt en helt annan bild av vad som komma skall:

”Du är som gjord för det här”, säger Sam ofta till sin fru när han ser hur lycklig hon är som mamma och hemmafru. ”Jag torkade spegeln och öppnade fönstren för att vädra ut stanken av vinäger. I köket flyttade jag undan diskmaskinen och torkade bort smutsen som hade samlats längs väggen. Jag skurade ugnen ren från fett och olja och klättrade upp på stegen för att göra rent ovanpå kylskåpet. Ibland brukar jag skriva någonting med fingret i dammet. HJÄLP skrev jag i morse, utan någon särskild anledning.”

♥ Små stora saker baseras löst på en verklig händelse. Det är en historia om hur Ruth, erfaren barnmorska på en förlossningsavdelning i New York, blir åtalad för mord på en nyfödd bebis. Ruth är afroamerikan och föräldrarna till bebisen, Brit och Turk, är hängivna vit makt-anhängare. En vit kvinna, Kennedy, åtar sig uppgiften som Ruths försvarsadvokat. Det är en stark berättelse om dels öppen rasism, dels smygrasism. Sådan smygrasism som pågår utan att vi tänker på det, eller kanske är övertygade om att vi inte särbehandlar olika människor på grund av hudfärg eller vad det nu kan vara, men faktiskt gör det.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

I vår reseblogg visar jag bilder och berättar om hur det var när vi reste utomlands första gången med barnen, som då var fyra och sex år, till New York.

♥

Glad måndag med bilder från helgens dop

Numera tas det många bilder vid dop och bröllop, eftersom det är så enkelt att ta med sig och använda mobiltelefonens kamera. Så när jag tar fram min systemkamera får jag nästan prestationsångest.

Jag är väl inte den enda som får höra att ”du som har så fin kamera måste ju ta fina bilder”. Visst har kameran betydelse, men mest handlar det ändå om hur bra kompis man är med sin kamera och kan hantera den. Jag skulle inte automatiskt bli en bättre bilförare om jag bytte bil från min Hyundai Santa Fe till en Porsche Panamera Turbo SE-Hybrid Sport Turismo. Samma sak är det med fotografering.

När jag hade laddat över bilderna till datorn och såg dem på stor skärm blev jag så besviken. Det enda jag såg var gryniga bilder med alldeles för mycket skuggor. Med någon dags distans har jag ändrat mig och nu tycker jag om bilderna. Nu fokuserar jag inte på grynigheten i bilderna, utan på hur de skildrar den jättemysiga dagen. Lille Max var så söt och sprudlande glad precis hela dagen ♥

Jag satt på tredje raden, vilket blev litet för långt från Erica, Mattias och Max, så jag lyckades inte få till skärpan i det svaga ljuset i kyrkan. Men de här bilderna är nog ändå mina favoriter från dopdagen. De visar hur lugnt, obekymrat, glatt och trevligt det var under hela dagen. Och visst undrar man vad det är som är så roligt i psalmboken ;) 

Några ögonblicksbilder från kyrkan. Det var många små barn med på dopet, så det var inte helt tyst i kyrkan. Perfekt när man vill ta bilder, eftersom ljudet från kameran försvinner i sorlet.

Allt var så fint och välordnat med fina dekorationer och fin dukning med församlingshemmets gamla, fina porslin. Vi var väldigt många, drygt sjuttio stycken, så det hade krävts mycket förberedelser.

Vi bjöds på smörgåstårta och många olika sorters kakor och annat fikabröd som Erica och den närmaste släkten hade hjälpts åt att baka. Litet tråkigt att se hur vissa föräldrar låter sina barn ta fem olika bakverk samtidigt, och sedan låter dem ta en enda tugga på varje och lämna resten. Eller ännu värre, låter dem smula sönder kakorna. Jag hade lust att blänga ilsket på föräldrarna, men min litet klokare familj sade åt mig att låta bli, så jag höll god min.

Till förra namngivningskalaset kunde jag inte göra något kort med mitt finger i bandage, men till Max använde jag papper, dekorationer, en stämpel och färgpennor sedan min tid med scrapbookingbutiken.

När Ludvig hade sitt namngivningskalas tog det ungefär fyra timmar med bil till Värmland, och fyra timmar hem igen. Den här gången tog vi bilen två kilometer till vår sockenkyrka. Vårt hus ligger på andra sidan åkrarna, precis på den plats som skyms av den gröna skylten. Jag gissar att det kommer att bli fler resor mellan Uppland och Värmland nu när det fötts en ny generation i släkten.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

♥