Av de 52 böcker jag vill läsa i år är 23 av dem böcker som stått olästa alldeles för länge i bokhyllorna, nämligen de här.
Jag har inte haft tid eller energi att läsa de här böckerna, som jag tror kommer att vara mentalt mer krävande än vissa andra böcker. Nu är rätt tid.
Ser ni förresten så fin mini-Shelly är! Min väninna Carolin gör porträtt av djur i lera, som hon sedan målar.
Och här är Fame i en typisk pose. Så ljuvliga, och Carolin har fångat deras karaktärer helt perfekt. Förutom att Carolin skapat Fame i lera, är det hon som födde upp vår livs levande Fame.
Siffran 52 för mitt övergripande läsmål kommer av att jag bara läste drygt tjugo böcker förra året. Visserligen läste jag och arbetade med många lektörmanus, men dem räknar jag inte eftersom det inte var manus som jag valde själv.
För mig är tjugo böcker för få. Inte på grund av antalet i sig, men antalet visar att jag behöver justera fokus och frigöra mer tid eftersom läsning är så viktigt för mig på så många sätt. Färre teveserier, helt enkelt.
Jag räknade fram mitt medel för antal böcker jag läst per år de senaste sju åren, vilket är 52. Det bör vara en rimlig målsättning för året, och fler böcker blir en bonus ❤️📚
Nästan som i Versailles guldrum. Nej, inte riktigt, men väldigt pampigt och vackert ändå.
I slutet av sommaren förra året föreslog Maria att vi skulle boka in en guidad visning på slottet. Väldigt bra idé, man blir lätt hemmablind och missar allt vi har i vår närhet. Jag hade inte varit på slottet sedan gymnasietiden, och med mer livserfarenhet upplevs mycket ur nya perspektiv. Det blev en både trevlig och intressant dag!
Jag klev av vid Gamla stan och passade på att ta en klassisk bild över 1700-talsbyggnaderna som reser sig vid Riddarfjärden. Kan man annat än att ❤️ Stockholm!
Gatorna i Gamla stan på väg mot Stockholms slott. Jag fotades oss och sedan väntade vi på guiden i Tronsalen.
Trapphuset, så mäktigt. Litet mörkt och dystert, men jag gillar verkligen kolonnerna, alla ornament och de snygga ljuslyktorna. Men kanske vackrare och litet mer upplyftande när trapphusen är ljusa, som i Château de Chambord?
Där bakom en plexiglasskiva fanns ett arbetsrum som inspirerade mig.
Jag drömmer om ett stort arbetsrum med plats för arbetsbord, en soffgrupp, ett litet piano och bokhyllor som klär in väggarna med intressanta böcker. Det har varit min dröm sedan jag var tonåring. När min äldre bror flyttade hemifrån och hans rum blev ledigt, började jag och Ullis fundera över hur man kunde göra för att slå ihop hans gamla rum med mitt. Ullis var helt inne på rosa trasmattor och annat romantiskt. Vi skrattar fortfarande åt att jag ville göra om min brors gamla rum till ett arbetsrum :))
Det finaste i och på byggnader är ofta taken, håller ni med? Titta bara.
De vackra och väldekorerade taken väcker många tankar. Dels om vad de olika figurerna symboliserar, dels om praktiska saker som hur man dammar alltsammans..?
Kanske så här, med en byggställning?
Så många olika material, effektfull belysning och vilka fina vikdörrar, som skulle passa i ett barnrum.
Jag är väldigt fascinerad av statyer och skulpturer. Den här var väldigt fin tycker jag.
Om jag besöker ett konstgalleri dras jag alltid från tavlorna till skulpturerna. Hur kan man mejsla fram motiv utan att materialet spricker och allt rasar sönder, det är nästan obegripligt för mig. Har ni sett filmen om Camille Claudel från 1988? Gör det. Förutom att den handlar om den komplicerade kärlekshistorien mellan Auguste Rodin och Camille Claudel, då hon börjar som hans assistent och sedan blir hans älskarinna, men börjar skapa själv och vill kliva ut ur hans skugga, så förmedlar den verkligen kärleken till materialet och att skapa.
Så roligt när andra håller i planeringen! Jag älskar att själv planera och organisera för mig och andra, men när någon annan styr upp aktiviteter och jag själv inte är särskilt påläst blir det mycket mer spännande för en nyfiken person som jag. Förutom att Maria föreslog slottsguidning, hade hon fått tips om en bra restaurang, Portofino på Stora Nygatan 46 i Gamla Stan. Jag valde osso buco, och det var så gott! Osso buco och rotmos med fläsklägg är rätter jag aldrig själv lagar och därför alltid väljer om de finns på menyn. Ett extra plus att äta tillsammans med någon som också är intresserad av och njuter av god och vällagad mat.
Jag ligger långt efter med uppdateringar i min bilddagbok, som bloggen är för mig. Det här var i september förra året. Mycket har hänt det senaste året som varit både sorgligt, jobbigt, glatt och allt däremellan. Den här dagen var en av de bättre, det var jättetrevligt!
Det är mycket att hålla efter på en liten gård om man vill att den skall vara välskött. I somras fick jag covid med 39-40 graders feber under en vecka, och efteråt var jag genomtrött i en månad, så grusgångarna växte nästan igen. Ni ser vilken grön matta det hann bli vid stenmuren.
I absolut sista sekunden hann jag ogräsbekämpa, så två veckor senare såg det ut att ha fungerat, trots att det börjat bli kallare och regnade hela tiden. Snöfattiga vintrar är det inte roligt att se ogräset i grusgångarna varje dag utan att kunna rensa bort det förrän marken tinar någon gång i april.
Innan ogräsbekämpning och efter. Lönnlöven hann falla innan ogräset torkat ihop och försvunnit från grusgångarna, men nu är det fint igen!
Överst till höger innan ogräsbekämpning, och nedanför som det såg ut någon vecka efter. När det blev höst hade ogräset försvunnit.
Några foton från första året i huset, 2003. Det var inte alls lika lummigt och rabatterna hade vuxit igen. Jag förstår till hundra procent att dåvarande ägarna inte hade varken lust eller energi att hålla efter rabatterna. Ni ser ju vad jag grävde upp…
Jag grävde djupt för att fylla på med matjord och gödsel, och rabatterna var fulla med stenar och rötter som var så tjocka att jag måste hugga av dem med en yxa! Titta på bilden i mitten så ser ni en bit av en rot som var tjock som en trädgren sticka upp ur korgen. Egentligen borde jag ge upp om att ha rabatter där, eftersom lönnarnas rötter växer in i rabatterna och suger upp all näring och allt vatten. I sommar gav jag upp en stund och rabatterna började växa igen, men till våren är jag nog redo igen.
När allt är välskött tänker man inte på hur mycket arbete som ligger bakom. Men när det är misskött ser man det direkt. Tråkigt, men sant. Så här såg grusgången ut från stallet upp till huset innan jag ogräsbekämpade, och på bilden till höger hade ogräset börjat torka ihop.
Inget kalas utan kras, heter det ju. Jag vet inte vad det skulle kallas när jag alltid klantar mig eller gör illa mig när jag arbetar praktiskt. Det här fotot visar i alla fall just det, att jag klantat mig rejält. Slangen till trycksprutan med ogräsbekämpning lossnade när det var fullt tryck i sprutan, så den sprayade ned hela mig och även gräset där jag var just då. Om jag inte torkar ihop av ålder kommer jag väl att skrumpna ihop av bekämpningsmedlet.
Så här såg våra lönnar ut innan löven föll av. Ser ni att de tre lönnarna är i olika stadier? De får alltid löv efter varandra, och bladen gulnar och faller av efter varandra, trots att de står på samma plats. Det kanske är tre olika slags lönnar.
Hoppas ni har det bra och inte fryser alltför mycket, nu när elen är dyrare och ni kanske har det litet svalare inomhus.
Just nu - Just här 