Författare: Justnujusthar

Dubbelt så gott (12/365)

Publicerat den av Justnujusthar12 kommentarer

Sista dagen på tjejernas jullov åkte vi till Norrtälje och åt en tidig lunch på mysiga Espresso House. Jag gillar deras inredning som är rustik och hemtrevlig. Det litet dova ljuset tror jag bidrar till att alla pratar ganska tyst, vilket är otroligt skönt om man vill ta det lugnt och kanske läsa litet i en bok under tiden.

Jag fotade min lunch med mobiltelefonen, den oredigerade ursprungsbilden är den till vänster. På bilden till höger provade jag en ny redigeringsteknik som jag nyss lärt mig i Photoshop, nämligen att korrigera vitbalansen så att temperaturen blev litet svalare i bilden. Bokens färg blev helt korrekt efter redigeringen, om man jämför med hur boken ser ut i verkligheten, och wrapsen ser ju litet godare ut när innehållet i dem inte har en sådan brun ton som i originalbilden. Men ändå… jag gillar det dova ljuset i den första bilen, vilket försvann i ganska stor utsträckning. Vad tycker ni?

På Espresso House gjorde jag något jag aldrig annars gör, nämligen gick fram till en främmande person som jag var nästan helt säker på var författaren till den här boken, som kommer ut i bokhandlarna i mars.

Om det nu var författaren, visste jag att vi är Roslagsbor båda två, och därför kändes det nästan som att gå fram till en bekant sedan tidigare. Märkligt det där, hur man troligen omedvetet känner  samhörighet med personer från samma ort. Det visade sig vara författaren, och jag fick ett väldigt trevligt samtal med henne, och nu ser jag ännu mer fram emot att läsa boken! Extra kul att det är Sofia Scheutz som har formgivit omslaget, eftersom min intervju med henne kommer här i bloggen i slutet av januari. Mycket spännande på gång!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥

 

Blodlokan, av Louise Boije af Gennäs

Publicerat den av Justnujusthar8 kommentarer

Saras dröm om att vara färdig med studierna, att lämna småstaden och flytta till Stockholm för att arbeta har äntligen blivit verklighet. Men ingenting känns bra. Det blev inte på det sätt hon hade tänkt sig. Flytten är mer en flykt från det hemska som drabbat familjen. Pappans död i en mystisk eldsvåda.

Som av en slump träffar hon Bella och blir erbjuden arbete på en event- och PR-byrå. Sara får professionell hjälp med att styla om sig för att passa företagets image, och självklart uppenbarar sig den unga, vackra kvinna hon egentligen är. Hon blir också erbjuden att dela Bellas lyxiga lägenhet på Östermalm i Stockholm, istället för att bo i det torftiga rum hon hyr i förorten. Det går nästan osannolikt bra, men Sara slår det ifrån sig och njuter av sina nyfunna vänner och sitt glamourösa liv.

Kort efter flytten till Stockholm börjar oförklarliga och skrämmande händelser att inträffa. Sara börjar ifrågasätta sina egna upplevelser och tankar, vad är det egentligen som händer? Inbillar hon sig? Har mapparna som Saras pappa sparat, med tidningsartiklar från olika skandaler som mörklagts för allmänheten, något med saken att göra? Och vad betyder de anteckningar han gjort i marginalerna?

Blodlokan är första delen i Motståndstrilogin. Andra delen i serien kommer till hösten och om ett år kommer den tredje och avslutande delen.

Författaren väver ihop tidningsartiklar om autentiska och otillräckligt utredda händelser från samhällets toppskikt, som exempelvis de försvunna tsunamibanden och mordet på Olof Palme, med berättelsen om en ung kvinnas kamp mot det etablerade maktmaskineriet. I mitt tycke tar artiklarna för mycket utrymme i förhållande till vilken betydelse de har för handlingen. Jag är fortfarande inte klar över om de har någon direkt betydelse för den här berättelsen.

Språket är okomplicerat och berättelsen lättläst. Det som händer skaver och jag läser boken i ett svep, jag måste få veta hur allt mystiskt som händer hänger ihop. Berättarstilen är dock litet för övertydlig för min smak. Jag föredrar att få personligheter och känslor gestaltade snarare än klart uttryckta. Jag vill inte få allt förklarat in i minsta detalj och hade önskat att författaren vågat lita på att läsarna kan dra egna slutsatser utifrån det som sker och hur karaktärerna agerar. Ett exempel från boken, där jag hellre förstått hur huvudpersonen mår utifrån hur hon agerar, än att få det skrivet på näsan:

Jag hade blivit erbjuden ett eftertraktat arbete och jag hade lyckats förmå mig själv att tacka ja till det. Inte så pjåkigt för en deppig tjej från Örebro, som led av posttraumatiskt stressyndrom och var till brädden fylld av skuldkänslor och obearbetad sorg.

Blodlokan har framförallt gjort mig nyfiken på fortsättningen. Jag vill veta om alla de citerade tidningsartiklarna kommer att få större betydelse i kommande delar. Jag vill veta om den här obehagliga härvan, till skillnad från de autentiska förebilderna, kommer att få rättsliga följer och de drabbade upprättelse. Och så vill jag veta vilken betydelse det kommer att få för handlingen, att huvudpersonen har en militär utbildning. Eftersom den är något som författaren återkommer till många gånger i Blodlokan, måste den ju rimligen få betydelse i kommande delar.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 448
Utgivningsdatum: 2018-01-16
Serie: Motståndstrilogin (del 1)
Förlag: Bookmark
Omslag: Elina Grandin
ISBN: 9789188545732
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Böcker med vinterkänsla – veckans fem i topp

Publicerat den av Justnujusthar23 kommentarer

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Vinterkänsla.

Stora stygga vargen var jag enormt lockad att läsa, men en hel trave med böcker kom emellan. Ni som läst, skall jag kanske prioritera den?

Björnstad behöver jag väl knappast berätta något om, den har antagligen inte undgått någon. Jag utsåg den till en av 2016 års allra bästa böcker. Den har allt.

Let it snow består av tre berättelser som vävs ihop på slutet. Det är otroligt julmysigt, charmigt och romantiskt, och det är massor med snö! Omslaget är otroligt fint med folie- och glitterdetaljer.

De försvarslösa är andra delen om polisen Anna Fekete. Första delen, Kolibri, imponerade inte särskilt mycket som spänningsroman, men det gjorde författarens sätt att skildra välfärdssamhällets mörka baksida. Det var befriande rakt, nyanserat och osentimentalt ur flera perspektiv. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren.

När jag letade efter ett vintrigt omslag till någon av böckerna i Sagan om is och eld, hittade jag den kommande delen i serien. Visserligen är den planerad till 2020, men ändå, den måste jag ju hålla koll på! Om jag inte helt enkelt ser teveserien, och nöjer mig med det.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

♥