Justnujusthar

Eget tema: Nostalgi (313/366)

Publicerat den 17 oktober, 2016 av Justnujusthar31 kommentarer

När jag var liten brukade farmor och farfar komma åkande på julafton i sin blå Bubbla. De hade alltid papperskassar fulla med julklappar som farmor dekorerat så otroligt fint med rosetter och band, och som pricken över i hade hon sprayat snö över dekorationerna. Det var inga dyra julklappar. Till mig var det ofta hemsydda Barbiekläder. Men vilka kläder..! Jag minns särskilt ett tillfälle, när jag satt på mammas och pappas sängar och provade Barbiekläderna på mina dockor, i bakgrunden hördes sorlet från köket där mamma och pappa och farmor och farfar satt och pratade. Som vuxen inser jag hur lyckligt lottad jag var som hade den tryggheten. Som hade en familj.

Jag fick se den här lilla Bubblan från House Doctor hos det danska företaget KAiKU och beställde direkt hem en till mig. Den påminner mig om min barndoms jular, då farmor och farfar fortfarande var i livet. Farmor och jag stod varandra väldigt nära. Hon gick bort för tretton år sedan, men jag saknar henne fortfarande.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥

Nomineringsdags – ”de bästa nyutkomna böckerna”

Publicerat den 17 oktober, 201617 oktober, 2016 av Justnujusthar4 kommentarer

Just nu är det förmodligen febril aktivitet i de tre jurygrupperna!

I varje jurygrupp ingår fem personer som skall läsa och diskutera vilka av alla böcker som förlagen skickat in, som skall nomineras nu på måndag. Det är kulturjournalister, professorer, författare och andra kunniga ledamöter som skall fälla det första avgörandet om vilka sex böcker respektive texter som skall nomineras i varje klass.

I år skickades det in 149 titlar till den skönlitterära klassen, till fackboksklassen skickades det in 150 titlar och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar. Till Lilla Augustpriset har 632 texter från ungdomar i åldrarna 16 – 20 år skickats in. En hel del att läsa och bedöma, med andra ord.

För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. Ganska luddig regel, eller hur? Om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Jag har fotat tre böcker som jag tycker bör nomineras, en bok i varje klass. Det tar emot litet att slänga ur mig gissningar, utan att ha läst alla de inskickade böckerna, men som Augustambassadör tycker jag att det ligger i sakens natur att göra det. Enligt min mening uppfyller alla tre böckerna de kriterier som jag tolkat att jurymedlemmarna ofta utgår ifrån.

Jag skulle bli mycket överraskad om inte boken 1947 blev nominerad i fackboksklassen, den imponerade enormt mycket på mig. Att kunna skriva med en sådan lätthet om så allvarliga ämnen, och att kunna skala ned så mycket fakta till en så behändig och faktiskt lättläst text, det är fantastiskt bra gjort. Läs gärna min recension här.

I barn- och ungdomsboksklassen hoppas jag på att Jack blir nominerad. Det är en både stark och väldigt fin skildring av att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Det handlar om hur en ung människa kommer till insikt om vad han har gjort, hur han tar ansvar för det och successivt utvecklas och mognar som person. Min recension finns här.

I den skönlitterära klassen har jag valt en bok som jag tror skulle bli en skräll om den nominerades, inte minst på grund av att den kan klassificeras som en deckare. Deckare brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. En nästan sann historia. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är en ren njutning i sig. Berättelsen har dessutom ett djup och skildrar dels hur framtidsvisioner förändras över tid från ungdomsåren till vuxet liv, dels betydelsen av att göra en klassresa, dels vilken skrämmande utveckling hierarkiska miljöer kan leda till. Här finns min recension.

På måndag får vi alltså veta vilka arton böcker, samt sex stycken texter, som nominerats! Vinnaren i varje kategori utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer (bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och andra som bedöms lämpliga för uppdraget). Vilka som slutligen vinner de åtråvärda statyetterna avslöjas med pompa och ståt på Augustgalan den 28 november, årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

♥

Recension: Flickan och skammen, av Katarina Wennstam

Publicerat den 16 oktober, 2016 av Justnujusthar5 kommentarer

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 251 (inklusive källförteckning)
Utgivningsdatum: 2016-09-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100166632
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Kvinnor och flickor har i alla tider stämplats för sin sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, en flicka som tar plats kan snabbt stämplas som hora eller slampa. Inget är effektivare för att oskadliggöra en kvinna. Flickan och skammen är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, skriven i samma anda som de banbrytande böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.

Så tyckte jag om boken

Katarina Wennstam har varit en av de viktigaste och starkaste rösterna i samhällsdebatten under 2000-talet, då hon alltid stått på de utsatta flickornas och kvinnornas sida. När boken Flickan och skulden: En bok om samhällets syn på våldtäkt kom år 2002, blev den ett starkt och viktigt inlägg i debatten om mäns våld mot kvinnor. Boken blev bland annat nominerad till Augustpriset. Ämnet för Katarina Wennstams senaste bok, Flickan och skammen, är numera både välkänt och omdiskuterat och jag känner igen de flesta av författarens resonemang kring skuldbeläggande av flickor och kvinnor i sådana situationer som beskrivs i boken. Därför hade jag önskat ett snävare fokus och att författaren istället analyserat ett avgränsat material mer på djupet, och resonerat och dragit slutsatser utifrån det. Jag hade exempelvis velat veta mer om vilka likheter och skillnader författaren uppfattat i intervjuerna hon gjort med utsatta flickor och kvinnor. Jag hade också önskat att författaren begränsat sig till att beskriva situationen inom ett avgränsat område, såsom Sverige, och en begränsad tidsperiod, förslagsvis de senaste tio åren, ur aktualitetshänseende.

Boken ger ett spretigt intryck då författaren hänvisar till dels sina egna upplevelser, dels de intervjuer hon gjort, dels till fall kända från media. Författaren drar slutsatser från bland annat O.J. Simpsonrättegången år 1995, då en kvinnlig åklagare i målet hängdes ut i pressen med uppletade toplessbilder i syfte att försämra hennes trovärdighet. Vi får bland annat också läsa om hur nobelpristagaren Marie Curie var nära att gå miste om nobelpriset i kemi år 1911 på grund av sin otrohetshistoria med en kollega. Författaren redogör för en avhandling som skildrar hur kvinnor av olika skäl pekades ut som horor fortfarande på 1800-talet. Hon redogör för hur kvinnor straffades för otrohet på 1400-talet. Hon nämner hur kvinnor trakasserades efter andra världskrigets slut för att ha fått barn med män från motståndarsidan. Hon berättar om ett fall i Ohio, USA, år 1989 då bygden slöt upp kring två sjuttonåriga killar som dömdes för våldtäkt av en jämnårig flicka, och inte kring offret, den våldtagna flickan. Boken innehåller också en kortare redogörelse för kvinnlig omskärelse, och för ett bröllop där författaren var gäst och där hon uppmärksammade hur olika talen var till brudgummen och bruden, där alla mer eller mindre låtsades att bruden var oskuld, medan motsatsen gällde brudgummen. Hon går igenom olika begrepp som brukar användas som skällsord riktade mot kvinnor, såsom hora, luder, subba, slyna. Sammantaget blir resultatet för litet om för mycket.

Mitt intryck av Flickan och skammen är att Katarina Wennstam med den här boken slår in redan öppna dörrar. Vi är många som redan är övertygade, och lika frustrerade som författaren över den ojämlika och orättvisa situationen för flickor och kvinnor i förhållande till pojkar och män. För de andra, de som uppenbarligen har andra värderingar än vi, tvivlar jag på att den här boken kommer att göra skillnad. Jag hade som sagt önskat en redogörelse baserad på ett väl avgränsat material och en begränsad tidsrymd, där materialet analyserats på djupet och där hänvisningar gjorts till relevanta källor. Nu har boken formen av ett debattinlägg, och som sådant är jag tveksam till om det övertygar några andra än oss som redan är övertygade.

Det jag ser som bokens största fördel, är att den belyser många olika områden där det krävs mer forskning. Jag skulle exempelvis vilja veta om domstolarna resonerar annorlunda nu, jämfört med för tio år sedan, i våldtäktsfall. Jag skulle vilja veta om de våldtagna flickornas och kvinnornas klädsel fortfarande anses relevant för domslutet. Jag skulle också vilja veta vad samhället gör, och vad mer som kan göras, för att förändra de seglivade värderingar och beteenden som fortfarande lever kvar.

♥