Kategori: Bokbloggsfråga

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Frankrike, bland annat inspirerat av vår Frankrikeresa – så kul! Och tack för länken Johanna ♥

Här kommer min topp fem Frankrike!

1 – Briljanta små kåserier om fransk och amerikansk barnuppfostran

Förra året läste jag Franska barn kastar inte mat. Hemligheterna som gör dina barn matglada, självständiga och nyfikna En väldigt välskriven, intressant, faktaspäckad och samtidigt oerhört underhållande bok som faktiskt fick mig att vilja precis det som det står på baksidan av boken – flytta till Paris! Eller till vilken fransk ort som helst. Och helst i går. Boken baseras på dels en diger lista med källor och nothänvisningar i varje kapitel, dels det som i forskningssammanhang skulle räknas som kvalitativa studier. Det vill säga intervjuer för att förstå attityder och idéer om fransk och amerikansk barnuppfostran. Författaren, som är amerikanska inflyttad till Frankrike, använder sitt eget och amerikanska vänners familjeliv som jämförelse till hur hon upplever hur det fungerar hos infödda franska familjer. De berättelserna är som små briljanta kåserier, väldigt personligt skrivna betraktelser som fick mig att både le igenkännande, skämmas litet och skratta högt.
.

2 – Angående översättningar av filmtitlar

Avslöjar inte de egentligen ganska mycket om ett lands värderingar? Ta till exempel den fem år gamla filmen från Disney/Pixar som i USA hade titeln Brave och som i Sverige fick titeln Modig. I Frankrike blev titeln Rebelle. Handlingen är en vild och otämjd tjej som slåss mot tradition, ödet och onda väsen, och faktiskt är hon ganska obstinat och självfixerad i början av filmen och ställer till det riktigt rejält för sin familj. Hur mesigt blir det inte med Brave och Modig som titel, i jämförelse med Rebelle! Jag tolkar det som att man i USA och Sverige gärna ser modiga flickor, men inte lika gärna rebelliska. Märkligt nog, eftersom det är precis det hon är när hon sätter sig upp mot i princip allting som inte passar henne själv. En väldigt sevärd film, en av de bästa från Disney/Pixar tycker jag.
.

3 – Hjärtskärande om sorg, men också en berättelse om kärlek och hopp

Kvällen för terrordåden i Paris i november 2015 hade jag och min man sett en film och slog över till nyheterna. Vi blev båda chockade av det som mötte oss, och satt som paralyserade kvar i soffan och följde rapporteringarna till efter midnatt. I Paris hade det under kvällen skett samordnade attentat mot flera offentliga platser. 89 av dödsoffren och över 300 de skadade befann sig i konsertlokalen Bataclan. Inte bara vi, utan hela världen var i chock.

Mitt hat får ni inte skildrar hur just den här kvällen drabbade en man och hans son på det allra hemskaste sätt. Antoine Leiris var hemma med den sjutton månader gamla sonen, Melvil, medan hans fru Hélène var på konsert med en vän, i konsertlokalen Bataclan. Den kvällen mördades Hélène när fyra terrorister öppnade eld mot publiken. Några dagar efter terrorattacken gav Antoine sitt svar till terroristerna på Facebook. Han tänkte inte ge varken sitt eget eller sin lilla sons hat till terroristerna: I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte. Jag vet inte vilka ni är och jag vill inte veta det, ni är döda inombords. Om den Gud i vars namn ni dödar blint har skapat oss till sin avbild måste varje kula i min hustrus kropp ha slitit upp ett hål i hans hjärta.
.

4 – En mästerlig fransk deckare med många överraskande vändningar

När jag började läsa Alex undrade jag hur en historia om en kidnappning skulle lyckas hålla intresset vid liv hos mig under drygt fyra hundra sidor. Det kunde den, jag lovar. Det här är en annorlunda historia på flera sätt. Dels på grund av intrigen, hur historien är uppbyggd, dels på grund av persongalleriet, dels på grund av de reaktioner och känslor som boken lyckades frammana hos mig som läsare. Jag kom på mig själv med att le och skaka på huvudet när jag skulle beskriva vad jag tyckte om boken. Jag kände sympati med än den ena, än den andra och riktigt klar över hur jag antagligen borde känna blev jag inte förrän boken var utläst.
.

5 – En roman som går rakt in i hjärtat

Min franska lista är inte komplett utan i väntan på bojangles. En av de mest galna, underbara, omtumlande, sorgliga och glädjerika böcker jag läst. Den gjorde mig helt utmattad, på ett positivt sätt. En så här fin kärleksberättelse har jag inte läst sedan To the wedding, av John Berger, någon gång i slutet av 1990-talet. Det är så starkt beskrivet hur långt man kan gå för innerlig kärlek, och vad man inte kan göra, hur mycket man än vill. Jag kan på inget sätt göra den här boken verklig rättvisa, den är så speciell i sin stil och sitt språk och måste upplevas. ”Hennes hejdlösa skratt ekade av sorg.” Så precist och talande.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

♥