Film, litteratur, musik, teater – Sida 18 – Just nu

Författare jag vill läsa mer av

Publicerat den 17 mars, 202217 mars, 2022 av Justnujusthar4 kommentarer

I veckans helgfråga undrar Mia om vi saknar några författare. Jag kommer direkt att tänka på några författare som jag läst böcker av , men som sedan inte skrivit någon mer, och jag väntar…

Niceville kom först ut 2009, med titeln The Help. Jag läste den 2012 på semester i Frankrike, och jag minns fortfarande hur den fullkomligt slukade mig, eller jag den. Senare kom filmatiseringen. Den var inte lika djup och gripande som boken, men fortfarande väldigt fin. Min recension av boken finns här, och här ser du var filmen finns att streama och hyra. Författaren, Kathryn Stockett, har inte givit ut någon mer bok efter denna, men sägs skriva på en ny.

Pingvinlektionerna baseras på en sann historia om en ung man som räddar en pingvin, och hur han smugglar med pingvinen till internatskolan där han skall undervisa. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som fastnar i minnet och som jag aldrig glömmer. Jag har inte sett att författaren skrivit någon mer bok efter denna, vilket är väldigt synd, han kunde verkligen skriva både kunnigt och fängslande. Min recension av boken finns här.

Transformationen är den första delen i en planerad trilogi om Melly och hennes vänner. Vi får följa henne från det att hon kommer som en skamsen, sorgsen och religiöst grubblande ung kvinna till sina släktingar, genom ett spännande mysterium med en trehundra år gammal dagbok och en jakt på ledtrådar för att finna formeln till att se in i framtiden, till det att mysteriet får sin upplösning. När berättelsen är slut har Melly och hennes vänner kommit till viktiga insikter om både sig själva och vad de vill med sina fortsatta liv. Den här romanen har likheter med Historieläraren av Matt Haig, då förstår ni. Här är min recension. Jag ser fram emot att få veta hur det går!

För några år sedan läste jag Helga Flatlands roman En modern familj; en insiktsfull och intressant berättelse skriven av en av de största yngre författarna i Norge i dag. Den väckte många tankar och fick mig att reflektera över både mitt eget vägval och min omgivnings. Jag tyckte väldigt mycket om den. Nu väntar jag på att uppföljaren, Et liv forbi, skall översättas och ges ut i Sverige snart. Annars läser jag den på norska. Här kan man läsa om den, och här är min recension av En modern familj.

När kommer fortsättningen på den här nästan obeskrivbara romanen?! Jag skrev min recension av den för exakt fem år sedan, den 17 mars 2017. Jag var bergsäker på att den skulle vinna Augustpriset den hösten, och det gjorde den. Jag har aldrig läst något liknande. Antagligen den svåraste skönlitterära roman jag tagit mig igenom, men väl värt ansträngningen. På nomineringseventet berättade Johannes Anyuru att det skulle komma en fortsättning, där fjärilarna i boken skulle förklaras. Jag väntar ivrigt!

Sammanfattningsvis ser jag fram emot fler böcker av Tom Michell, Kathryn Stockett och Magic Frigren, en uppföljare till De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och en översättning av Et liv forbi.

Saknar ni fler böcker av någon särskild författare?

♥

En kvinnas plats är ute i världen – Lektioner i kemi, av Bonnie Garmus

Publicerat den 19 februari, 202219 februari, 2022 av JustnujustharLämna en kommentar

Jag berättade i mitt förra inlägg att jag nyligen var inbjuden till en bokträff med Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrands Förlag. Förutom den helt nyutgivna roman jag fick i brevlådan och som jag visade er, landade en goodiebag hos mig några dagar senare, med ett manus, det planerade bokomslaget (snyggt!), en penna, pennvässare och två kylskåpsmagneter, allt i en för berättelsen tidstypisk mapp.

Läs gärna det medföljande brevet om handlingen, som beskrivs som ”skruvad och underhållande”

Boken valdes ut som en av de tio mest spännande debutromanerna under 2022 av tidningen The Observer. Handlingen utspelar sig i Kalifornien i början av 1960-talet och handlar om Elizabeth Zott, en kemist som hålls tillbaka i karriären eftersom kvinnans plats anses vara i hemmet. När hon oplanerat blir gravid, ensamstående med sitt barn och dessutom får sparken från sitt arbete på ett laboratorium, tackar hon ja till att leda ett matlagningsprogram på TV. Hon bestämmer sig för att undervisa landets förbisedda hemmafruar, och de män som plötsligt börjar titta, mycket mer än bara recept. Hon lär dem också kemins lagar (”ta en halvliter H2O och tillsätt en nypa natriumklorid”) och hur man ändrar status quo. Hon lär kvinnorna att en kvinnas plats är ute i världen. Boken kommer att filmatiseras med skådespelerskan Brie Larson i huvudrollen.

Visst låter den lovande!

Så snygga kylskåpsmagneter med citat ur boken. Huvudpersonen avslutar varje matlagningsprogram med: ”Barn, gå nu och duka bordet. Mamma behöver en stund för sig själv”

Håll utkik i maj, då kommer den ut i bokhandeln!

♥

Ny roman i brevlådan: Äpplet faller inte, av Liane Moriarty, och en diskussion om bokgenre

Publicerat den 19 februari, 2022 av Justnujusthar1 kommentar

En tegelsten, som alltid av Liane Moriarty

Jag fick en inbjudan till boksamtal om vårens nyheter hos Albert Bonniers förlag och Wahlström & Widstrands förlag, och som en present fick vi som deltog välja en av vårens böcker. Jag hade svårt att välja, men valde till sist den här.

Jag slukar alla Liane Moriartys romaner, och mitt betyg brukar bli fyra av fem. Berättelserna är snabblästa, innehåller både djup och svärta och skildrar vanliga människors liv, och ofta våra ganska sorgliga försök att skapa en fin fasad utåt för att dölja vad som egentligen pågår i våra hem och i våra innersta rum. Tänkvärda böcker.

På Instagram klassificerade jag boken som en feelgoodroman, och fick snabbt en kommentar om att den snarare ingår i genren Psykologiskt drama. Fine för mig, jag bryr mig inte så mycket om vilken genre en bok tillhör. Men intressant ändå, och väldigt roligt och intressant när det blir interaktion med andra i sociala medier. Jag är en nyfiken person som älskar att gräva i detaljer, så jag började läsa på om genres.

Så här gick vår diskussion:

Malins bokblogg: Kallar du hennes böcker feelgood? 🤔 För mig är de för mörka för att kallas feelgood. Psykologiskt drama beskrivs denna som och det tycker jag är träffande.

Jag: Psykologiskt drama passar också bra. Men jag tycker att de är feelgoodromaner, och att det som gör dem så bra och att de sticker ut, är att de har mycket mörker. Men det är ändå mysigt hela vägen, och jag känner mig inte knäckt efteråt utan tvärtom lyft. Däremot är det ju inte feelgood på det sättet som det ofta var tidigare, då handlingen bestod av en ung och naiv kvinna som var olyckligt kär och i slutet av boken var lyckligt kär igen. Liane Moriartys romaner handlar ofta om människor med längre livserfarenhet.

Malins bokblogg: för mig är inte en feelgood en ung och naiv kvinna. Jag har läst alla hennes böcker men tycker ingen av dem är alls åt feelgood-hållet så vi definierar nog genren olika helt enkelt. Jag läser mycket feelgood, men Moriartys böcker tycker jag skiljer sig mycket från dem. Vi tycker olika där. 😊

Jag: Det där var ju en intressant fråga som jag måste gräva litet i :) Vad innebär egentligen olika genres osv. Det verkar som vissa anser: ”Liane Moriartys signum är feelgood med tydliga inslag av feelbad och denna bok är inget undantag … underhållande för den som vill reflektera över livet”, men på Amazon klassas den som psykologiskt drama. Själv vill hon inte kalla böckerna thrillers i alla fall, även om det ofta är något mörkt som händer med många vändningar innan det oväntade slutet. Det är knepigt att genrebestämma böcker. Som att kalla en hårdkokt kriminalroman för deckare, det känns inte heller helt rätt. Hur som helst, insiktsfulla är i alla fall hennes romaner och för mig är aldrig slutet det viktiga, utan hennes fantastiska person- och miljöbeskrivningar.

Malins bokblogg: hahaha 😄 ja, det är intressant med genre. Men också hur olika vi läsare kan läsa in i böckerna. Deckare är ju också en bred genre där vissa säger deckare, andra thriller och en tredje spänning. 😅 Kanske läser man också in olika beroende på vad man brukar läsa i vanliga fall. Jag läser sällan deckare och kan tycka en deckare är rå som någon annan tycker är rätt mesig.
Håller med om hennes böcker – alltid insiktsfulla och med en underliggande spänning.