Fame har bara tagit det lugnt. Själv har jag haft fullt upp med avhandlingen, läsa manus och skriva lektörsutlåtande, skjutsa döttrarna till skolor och till tandregleringen, fira Erica som fyllde 30, gratulera min lillebror som fyllde 45, beställa, hämta och köra hem matkassar till oss och till mina föräldrar, rida, cykla och lyssna på ljudbok och beställa böcker till en person som är väldigt sjuk och som behöver all uppmuntran och omtanke hon kan få.
Det är konstigt med snällhet. Att det kan bli fel att vara snäll. Jag berättade för några att jag skulle skicka böcker till en person som var en del av mitt liv för väldigt många år sedan, och som nu är väldigt sjuk. De blev genast skeptiska och undrade om det inte kunde missförstås. Alla handlingar kan väl alltid missförstås om man är på det humöret, men är inte grundtanken att man vill visa sin omtanke när man ger en present? Är det bättre att inte göra någonting alls, trots att man faktisk bryr sig om, och trots att man vill visa det? Tänk så många uteblivna hälsningar och besök det sannolikt ligger bakom den där rädslan att snällhet kan tolkas fel, att det är bättre att inte göra någonting alls. Jag skickade i alla fall paketet i dag och hoppas att mottagaren förstår att jag vill visa min omtanke och att jag bryr mig om.
När jag läser manus sitter jag helst här i soffan arbetar med bläckpenna och överstrykningspenna. Jag antecknar i kanten, stryker under och skriver ned de synpunkter jag har på texten. När manuset är läst sätter jag mig i arbetsrummet och arbetar vid datorn. Jag lägger ned mycket tid på varje manus, jag vet ju att det är någon som lagt ned hela sin själ och hjärta på det. Shelly och Doris håller sig i närheten av mig.
Förra veckan var det snö utanför fönstret, nu är det barmark och plusgrader. Kanske dags att slänga pepparkakshusen… ;)
Avokado kan vara miljöbovar om man köper i butik utan att känna till odlarens vattenförbrukning, varifrån frukterna kommer, bekämpningsmedel och transport. De här är ekologiska och har fått 400 l vatten/kg, att jämföra med apelsiner som får ca 600 l vatten/kg. De odlas inte i Mexiko eller Sydamerika utan i Spanien, de flygs inte hit utan transporteras med lastbil. Bäst av allt är att alla är så här fina = inget svinn!
Det kan tyckas många, men jag äter en rostad skiva surdegsbröd med skivad avokado och havssalt varje morgon. De här beställde jag från Crowd Farming och gården La Atalaya, och i morgon kommer nästa sändning från Finca Solmark, med avokado och citrusfrukter. Det skall bli spännande att jämföra kvaliteten!
Trött, svettig och väldigt nöjd och lycklig efter ett lärorikt och roligt ridpass! Fina Arn. Jag önskar nästan att han var min.
I helgen läste jag ytterligare ett manus och under eftermiddagen skickade jag in mitt utlåtande. Det är väldigt lärorikt att läsa andras texter, så som de är i sin råa form, innan någon annan har läst och kommit med förbättringsförslag.
Men nu är det läggdags för mig. I morgon skall jag träna tidigt tillsammans med Erica när vi är i princip helt ensamma på gymmet, och sedan ägna resten av dagen åt avhandlingen. Kanske cykla på kvällen, för att få chans att lyssna vidare på andra delen om Familjen Bridgerton. Sov gott!
Ps. Förresten har vi köpt en ny hushållsmaskin, som nog kommer på andra plats för mig, näst efter kaffemaskinen, över mest oumbärliga hushållsmaskiner. Jag skall fota och visa i morgon. Kan ni gissa vad det är?
I fredags var det äntligen dags för träff med en god vän igen, och god lunch, på Johannesbergs slott. Jag som trots allt älskar mat hade ingen aning om vad skomakarlåda var, googlade och lärde mig att det är ungefär biff med potatismos, vinsås och strösslat bacon. Jag valde dagens vegetariska alternativ; spenat- och kikärtsbiffar med quinoa och tsatsiki.
Vad det har snöat! Och så mysigt det är! Jag som brukar vara en vår- och höstperson (och värme på sommaren om jag inte behöver tänka utan bara ligga i solen och lyssna på ljudböcker) älskar plötsligt vintern också.
Ser ni Shelly vid stallet, ivrig att komma iväg på promenad i snöyran?
Det har snöat så ymnigt att man knappt kunnat urskilja skogen bortom åkrarna.
Det måste vara första gången som vår julbock står så här snötäckt. Förra året väntade jag på snön och höll ut till mars innan jag plockade av allt granris och ställde undan stommen i ett av uthusen. Vid det laget hade granriset torkat och var alldeles brunt.
Jag har låtit de vissnade växterna stå kvar i odlingslådorna. Det som hinner multna blir gödning för sommarens växter. Det ser så rofyllt ut, tycker ni inte? Sedan kommer våren och sommaren med sin energi och växtkraft och bryter viloperioden.
En frostig dillkrona. I år blir det ingen dill. Jag vet inte varför jag sådde en hel pallkrage med dill förra året, ingen av oss tycker särskilt mycket om dill. I år skall jag bara välja sådana grönsaker som vi faktiskt äter.
Doris ♥
När man ser honom (ja, ni minns kanske att vi trodde att han var en hon, så han fick namnet Doris, men han kanske definierar sig som en hon, vem vet) med den här blicken kan jag förstå att vissa har kattskräck. Han är så mysig, men han är också en väldigt bra jägare. Det vore naivt att tro att han inte i grund och botten är ett rovdjur. Djur är inte förmänskligade Disney-figurer. Det är ganska märkligt och respektlöst att vi försöker lägga på djuren våra tankar och känslor och tror att de är som vi. Om vi verkligen skall visa djur vår respekt och försöka förstå dem borde vi lära oss mer om deras eget beteende.
Utsikt från vårt köksfönster när solen gick ned. I år har vi bott här i 18 år och kunnat njuta av den här utsikten. Det nya modeordet har blivit förundran, eller bliss, och det är precis vad jag känner när jag ser det här.
Patrik och jag är lika i det avseendet att vi hellre väljer att ägna oss åt familjen, vänner och intressen än att renovera det som fungerar, som den här hemska, men väldigt praktiska, blå bänkskivan som inte passar in i husets lantliga stil. Man får höja blicken och uppskatta den vackra solnedgången istället för att lägga energi på att störa sig på en bänkskiva. Vi är ganska bra på det. Det tog dessutom tio år innan våra ungdomar lyckades övertala oss att köpa en ny mikrovågsugn efter att vi gjorde oss av med den förra, så nu står den där och tar plats på bänken, men används mycket av tjejerna, så det var ju ett bra köp.
Det här är en av de saker jag mycket hellre ägnar mig åt än att renovera sådant som fungerar. Jag frågade för några veckor sedan vilken bok ni tyckte att jag skulle läsa därnäst, och Bikupan var den bok flest föreslog. Nu är den utläst, och vilken omtumlande upplevelse den var! Tack för rekommendationerna! Jag har diskuterat den med Patrik på längden och tvären, den väcker så många tankar. Recension kommer.
Nu vaknar snart övriga i familjen och arbetsdagen börjar. Och för övrigt är det – 21 grader här i dag. Vi bor i ett så kallat köldhål, där det är kallare än på platserna runt omkring. Det beror, tror jag, på att vi bor på en plats som tidigare var hav, vattnet gick ända fram till oss. Ängarna nedanför vårt hus är gammal havsbotten. Därför skapas det också ofta dimma här. Ni som tittat in här under årens lopp vet att det dyker upp sådana bilder i bloggen med jämna mellanrum. Som den här höstdimman som vällde in över ängarna.
Någon gång i oktober insåg vi att julen inte skulle firas med hela släkten som vanligt. Några skulle fira med släkt i Värmland, andra skulle fira jul i Sälen, några skulle fira med andra i släkten och några skulle fira på behörigt avstånd från andra på grund av pandemin. Vi hade alltså lång tid på oss att vänja oss vid tanken på en jul med bara oss i familjen, och att planera för en mysig jul med nya traditioner.
Mycket blev ändå som vanligt, eftersom vi gillar våra traditioner :) Jag bakade lussekatter med pärlsocker strösslat på, precis som vanligt. Faktiskt två gånger, eftersom de första tog slut väldigt snabbt.
Jag beställde hem amaryllislökar precis som inför varje jul, planterade dem och dekorerade med mossa som jag hämtat i skogen. Vi ställde ut krukorna i alla rum, och redan i slutet av november blommade det. Det har dessutom vuxit upp nya stänglar, så det blommar fortfarande.
Inför första advent ställde jag fram ljusstaken som Jackie gjorde när hon var sex år. Det är tradition hos oss. Jag skar apelsin och äpple i smala skivor och torkade på låg värme i ugnen, och dekorerade krukor. Gardinerna i köket byttes mot helvita och dukarna och kökshanddukarna byttes mot litet mer juliga.
Jag bakade som vanligt, och provade några nya muffins med papparkakssmak, tomteskumfrosting…
… och ett dekorerat focacciabröd.
Den här fruktgranen var också en ny idé för i år. En sådan borde passa bra till uppestittarkvällen med ost och kex. Vi hann äta upp den innan dess ;) De senaste två åren har vi spelat Bingolotto, så även i år. Det är jättemysigt att klä granen och vara samlade allihop under flera timmar, men att spela Bingolotto samtidigt är väl inte riktigt min grej. Jag känner inte någon spänning alls vid spel där det bara handlar om tur.
Till skillnad från alla tidigare år, åkte mina föräldrar själva till skogen och hämtade granris till årets julbock. Vi fikade utomhus på säkert avstånd från varandra. Julbocken fick en ljusslinga för första gången i år, men jag skippade att slå in tomma paket och ställa på släden. Jag gjorde inte heller något äppeltorn.
En annan skillnad mot tidigare år, var att jag blev klar med julbocken i god tid innan jul. Förra året klädde jag den med granris på julaftonens morgon innan alla gäster skulle komma.
Min adventskalender blev en novellkalender från Novellix. Tjejerna hade kalendrar med hud- och hårvårdsprodukter.
Precis som vanligt började jag planera och köpa julklappar redan i oktober, både till familjen och till dem vi inte skulle fira jul med i år. Jag vill inte att någon skall känna att vi bara ger julklappar när vi ses, därför att vi ses, utan att vi ger därför att vi vill ge till just dem. Att visa att man bryr sig om sina närmaste är särskilt viktigt ett sådant här år.
I år skrev vi rim på många av paketen, det har jag saknat. När vi är många finns det varken tid eller fokus för att läsa rim och gissa vad det är i paketen. Det här är några av de julklappar vi gav i år, och rimmen till dem:
1. Extra stort, men hellre det. Då går det som smort, och du går inte bet. Det går snabbt att få på, utan att klia, när du till skogen skall gå, om det vågar vi sia!
2. Sov så gott hela natten, tryggt och skönt med eller utan katten. Hemligheten är att det är tungt, då sover man bevisligen lugnt.
3. Är detta så klokt att ge? Det är det vi får se! Ned med din fot, och låt maskinen råda bot, på trötthet och skav, utan några krav. Och tycker ni inte att den är bra, vet jag en som vill ha..!
4. En utmaning som heter duga, det kan vi lova utan att ljuga. Foga samman en i taget, det fixar ni lätt, ni är ju bästa laget!
5. Som vi har kämpat för att få hem dessa par Och nu har vi hämtat, ett par till er var Hoppas de passar till era tassar – God Jul!
6. Hit och dit, ned och upp. Med list och flit, du ger aldrig upp! Orden flyter lätt, till slut blir det säkert rätt!
7. Mjukt och skönt på kroppen, det blir väl toppen? När du bland snö och is i världens klimatkris, lyckas hålla dig varm med mer än din vanliga charm!
8. Bäst i test och bra för håret, kanske hinner ni i tid det kommande året! Några drag så är det klart, morgonrutinen går med en väldig fart!
Julstrumpor i två fönster, och pepparkakor med våra namn, precis som varje jul. Det här fotot tog jag i dag. Ni ser att det fortfarande blommar, och fler blommor är på väg. Det var inte planerat att bli så, men passande att de röda amaryllisarna slog ut först och de vita litet senare, lagom tills julen är över och nyåret är på ingång. I dag har jag plockat undan julsakerna, men pepparkakorna får hänga kvar ett tag till.
Pepparkakshus som vanligt, men i år gjorde Bella, Jackie och Milo varsitt och Patrik och jag ett tillsammans. Det kan hända att det blev litet för mycket julmys för mig, så vårt hus blev mer likt ett hemsökt hus där någon brutit sig in. Det står till vänster och syns inte på den här bilden. Ungdomarnas hus blev i alla fall jättefina :)
De här bilderna är från förra året. I år dukade jag inte med enris som jag brukar göra, och jag gjorde inga scrappade julklappsetiketter.
Så här såg det ut i år. Det blev ändå ganska juligt på salsbordet med julblommor och andra dekorationer.
Jag lagade det mesta av det vi brukar ha på julbordet, och som vanligt för mycket av allt, så vi åt rester hela julhelgen. Vi skippade sådant som vi i vår familj inte tycker om, som prinskorv. Och så lade jag till fler grönsaksrätter, förutom kokt potatis även potatissallad, pilgrimsmusslor, inkokt lax med gräddfilssås istället för gravad lax som vi inte tycker om. Jag gjorde några ägg- och räksnittar med pepparrot och stenbitsrom, litet roligare än de vanliga ägghalvorna.
På kvällen började snön falla i stora flingor, så det blev helt vitt. Vi tog en promenad genom byn, där vägföreningen låtit ställa ut marschaller längs hela vägen. Väldigt mysig avrundning på julaftonen att följa ljusen och känna snöflingorna mot ansiktet.
På juldagen såg jag alla avsnitten i den nya serien om Familjen Bridgerton (totalt åtta timmar). Många bokbloggare har läst böckerna och de flesta har gillat dem. Jag var skeptisk i början, men fortsatte titta och efter två avsnitt var jag omvänd. Så vackert och romantiskt och nytänkande.
Jag fick ett padelracket i julklapp, och på juldagen åkte vi allihop och spelade. Det var inte lika ansträngande som att spela badminton tyckte jag, och inte lika krävande som att rida. Men roligt att alla kan vara med. Ungefär som att bowla; man kan spela snällt och försiktigt så att alla har roligt, eller satsa seriösare om man är flera likvärdiga spelare. Det blir säkert mycket mer ansträngande när man blir duktigare och lyckas hålla bollen igång länge.
Shelly med sin scarf. Precis som varje jul.
Det blev inte helt som vanligt i år, men mycket var likt. Det blev mindre av stoj, stim, skratt och prat, så som det blir när man är närmare tjugo personer, men mer av lugn och mys. Jag tror att det spelade roll att vi var förberedda på en jul på egen hand, och planerade för det.
Hoppas att ni också fick en fin och fridfull jul ♥
Just nu - Just här 