Rensar, organiserar och lagar ett läckande rör

Finns det något skönare att ägna sig åt än att arbeta fysiskt när man behöver låta tankar och känslor arbeta själva en stund. Att arbeta fokuserat och få saker gjorda som går att pricka av på en lista är något av det bästa jag vet i sådana situationer. Att bli rejält trött. Det är rena terapin och feelgoodboosten för mig! De senaste veckorna har jag ägnat mig mycket åt det, och jag har fotat, så nu skall ni få se om ni vill.

Jag tror att det började med granriset. När barren från granriset började följa med in i hallen var det dags att köra bort det från entrén. Samtidigt klädde jag av julbocken och släden allt granris och bar med hjälp av Jackie och Milo ned dem i ladugården i väntan på nästa vinter och jul.

Men så tomt det blev vid entrén! Jag svängde faktiskt in vid Wallby handelsträdgård innan helgen, för att köpa påskliljor eller andra vårblommor att plantera i krukorna. Men precis när jag skulle kliva ur bilen kom ett oväder med hård vind och hagel i sidled, så jag skippade det och körde hem istället. Det blir snart varmare, redan på tisdag skall det bli 11 plusgrader!

Istället började jag med ett annat och mycket större projekt – nämligen att städa ut sådant vi inte använder/behöver och att organisera om i köket. Ni skall få se bilder på det strax. Här ovanför har jag börjat kärra iväg kartonger och kassar med saker till garaget, för vidare färd till återvinningen.

Tjejerna har fortfarande distansundervisning till stor del. På idrottslektionen skall Jackie gå en timmes promenad, och jag och Shelly har följt med några gånger. Här mötte vi Harry.

Varannan fredag träffas jag och en väninna på Johannesbergs slott för lunch. En så mysig tradition som vi påbörjat, då vi i lugn och ro äter god mat i vår ensamhet, eftersom det sällan är fler gäster där då vi kommer, och pratar om stort och smått och alltid om böcker. Senast kom vi in på städning av alla ämnen!

Mia nämnde Marie Kondo och någon av hennes principer, om hur man kan tänka för att kunna göra sig av med saker som inte längre fyller någon positiv funktion. Jag har varit litet skeptisk till hur städning skulle kunna intressera mig, men man kan väl ändra sig! Det slutade med att jag plöjde hela serien på Netflix och blev så inspirerad att jag själv satte igång att rensa samma kväll :) Här finns några av Marie Kondos kloka städtips.

Varenda låda och skåp i köket är nu städade och organiserade så att var sak har sin plats! Vilket slit, men absolut värt det! Det är så befriande att rensa ut bland alla saker. Jag hittade vårt senaste yatzyblock, och påmindes om hur Patrik och jag nästan alltid under många år avslutade varje måltid med att spela tre partier yatzy.

Mer om hur jag inspirerades av Marie Kondo strax, men först några bilder från annat jag ägnat mig åt.

Jag har hämtat matkassar som mina föräldrar beställt online. Väldigt praktiskt att bo nära varandra i pandemitider så att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Till varje ridlektion tar jag med höbalar som jag byter mot ridning. Vid det här tillfället lyckades jag få in sju höbalar, motsvarande 175 kilo, i bilen. I morgon är det dags igen. Har ni sett så gulliga föl som stod i stallet när jag kom dit!

Foton är verkligen avslöjande… Jag blev så nöjd när jag såg att jag faktiskt hade en synlig biceps. Men jag skulle aldrig ha jämfört med fitnessprofilen Hanna Öberg :)))) Min arm är alltså den till vänster av dem längst ned, och Hannas till höger. En bit kvar :) Nåja, jag är tjugo år äldre och har inte träning som heltidssysselsättning som hon, men bra med motivationsbilder, bara att träna vidare!

På övriga bilder är det Erica och jag. Den som ser ut att slita som ett djur är jag, den som ser ut som hon kör marklyft till frukost är Erica på bilderna överst. Om ni undrar varför jag drar i maskinerna längst ned till vänster är det för att jag stretchar och hänger ut ryggen ;)

Enligt Marie Kondo skall allt förvaras i lådor. Allt skall ha ett hem, då blir det inte kaos i skafferiet och kylskåpet. Alla kommer att veta var saker skall vara, alltid på samma plats i samma låda. Jag mätte våra skåp och hyllor och klickade runt på Ikeas hemsida för att veta exakt vad jag skulle köpa, och skrev ut en inköpslista med bilder på allt och var de står i butiken. Allt för att kunna vara så effektiv som möjligt, veta vad jag skulle ha och snabba på processen. Behöver jag säga att jag avskyr att gå i butiker ;)

Jackie och Milo följde med och hjälpte till att bära och sedan att montera vissa saker som vi köpte. Vi åt lunch på varuhuset, vid varsitt bord enligt restriktionerna. Vi såg ett fint kök, så skulle jag vilja ha det.

Jag har varit ensam vuxen hemma en vecka, och just då började ett rör under diskbänken läcka rätt så rejält… Vad göra? Jag frågade olika personer i min närhet, och sedan åkte jag till en järnhandel för att köpa silvertejp. Mannen i butiken rådde mig att använda något som heter vulktejp. Det skulle kunna täta läckan. Hem och prova!

Vid första försöket blev det tätt på slangen till höger, men det sipprade igenom vatten på röret till vänster. Typiskt. Jag började googla på vad det skulle kosta att köpa en helt ny uppsättning rör, och det var ju inte dyrt. Men så lärde jag mig att man skall sträcka bandet till sin dubbla längd och sedan vira det runt röret. När bandet sedan drar ihop sig igen blir det tätt. Bara att skära upp lagningen och börja om. Andra gången blev det tätt, så nu ser det ut som på bilden längst till höger. Ganska tillfredsställande att laga saker!

Men det här inlägget blir ju ett mastodontinlägg..! Jag avslutar med en bild på en av mina snabbluncher när jag varit ensam hemma.

Inlägg kommer med:

  • Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade skafferiet, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna. Stooor skillnad kan jag lova.
  • Bilder på de nya böcker som jag fått
  • En inbjudan att delta som tävlande i ett program på TV
  • En eldröd solnedgång
  • Bilder från Norrtälje och på mig då jag var till optikern
  • Bilder på vårtecken

Hoppas ni haft en skön helg i vårvädret, trots väldigt hårda och kalla vindar!

Torsdag till torsdag med vårtecken och vårsysslor

Ni som bor så långt ned i landet som vi har säkert också sett olika vårtecken, som vintergäck som växer på vår tomt. I dag kom ett litet snöväder och drog förbi, och vintern kan man inte räkna helt bort förrän i maj, men vårtecken är ändå vårtecken!

Helgen var väldigt inriktad på vårstädning av olika slag. Jag borstade bort det mesta av Shellys underull och klippte hennes klor.

Jag flyttade runt robotdammsugaren mellan olika rum och lät den jobba under tiden jag sorterade tvätt, tvättade och hängde tvätt.

Väderappen visade att det skulle bli + 10 grader i helgen, men kallare under veckan, så jag passade på att släpa fram vattenslangen och bilvårdsprylarna från magasinet och tvättade bilen.

Mia och jag träffades på slottet och åt lunch och pratade, bland annat om böcker. Som vanligt numera helt öde på slottet. Jag är överraskad att slottet fortsätter att ha öppet, och att de serverar så fantastiskt god mat trots att det måste gå med förlust att hålla öppet för så få gäster.

Jag lånade ut de här tre böckerna som jag tycker är otroligt bra. Det skall bli kul att ses snart igen och dela våra upplevelser. Ibland när jag läst en helt fantastisk bok kan det kännas väldigt tomt att inte få dela upplevelsen med någon. Nu får jag det :)

Nytt lektörsuppdrag, så under en stor del av tiden inomhus i helgen läste, kommenterade och bedömde jag ett nytt manus. Shelly och Doris höll mig sällskap. Och som mellanmål en rostad rågbrödsskiva med skivad avokado och flingsalt, med kaffe.

Avokado och citrusfrukter från Finca Solmark i Spanien.

Jag har tittat i gamla fotoalbum och såg mig och mina syskon på ett foto då vi bodde i Rinkeby, det måste ha varit 1977. Det året eller om det var året därpå flyttade vi ut på landet. Lillebror Lasse var ett år och hade mockasiner och jag lät honom tydligen bita på min barbiedockas fötter ;) Och storebror Micke hade cowboyhatt och satt bekvämt i skräddarställning.

Bella gick upp en timme tidigare för att hjälpa Jackie att locka håret innan hon skulle till skolan i fredags. Systrar ♥ ♥ Jag blir så glad när de håller ihop och finns för varandra.

Nu har båda sportlov och därefter har de helt och hållet distansundervisning/undervisning via videolänk för att hålla den skenande pandemin i schack när smittspridningen ökar i och med att människor reser till andra platser under sportlovet.

Min brorsdotter Erica och jag på det öde gymmet kl 9 på morgonen. Jag får tillbaka smärtan i höften och mitt knä direkt när jag tar det lugnare med träningen. Jag kommer behöva träna resten av mitt liv om jag skall hålla ihop kroppen. Det en fartdåre ställde till genom att köra på mig när jag var femton fortsätter jag att ta konsekvenserna av, men ”ja’ ä inte bitter”. I dag hade de piffat till med neonfärgade torkdukar på gymmet, sådana som vi som tränar använder för att torka av maskiner och allt vi tar i på gymmet.

70-talsmatta i gästhuset och jeans från… tidigt 2000-tal?

Jag har rensat ut kläder och gått igenom kläder som vi fått från Erica, för att se om vi ville ha något av det. Återvinning när det är som bäst! Jag provade på skoj ett par Gul & Blå-jeans som Erica haft. Mig i sådana jeans skriker 50-årskris. Men jag tänker behålla dem eftersom de passade, och man vet aldrig om Bella och Jackie kommer vilja ha dem rätt som det är.

Pappa skickade en bild från mobiltelefonen. Det är så roligt med honom, han ser sådana här saker som att tussilago slagit ut, och skickar dessutom en bild till mig på det eftersom han vet att jag vill se. I skogen vid sjön växte det många, så nu måste jag nog ta en promenad dit.

Jag tillbringade sex timmar sammanlagt i Norrtälje måndag och tisdag, då jag väntade på Jackie som hade teorigenomgång på sin AM-utbildning (moped, A-traktor). Jag blev bjuden på kaffe i en passande mugg, med lika passande matta under bordet. Och om ni undrar om det inte kommer någon recension av en kriminalroman snart, så är svaret jo, det gör det, av den som ni kan se på bilden här.

I dag fyllde pappa år och bjöd på fika utomhus, och i morgon är det mammas tur. I morgon kanske jag kommer ihåg att ta några bilder, om det är litet varmare väder.

Det var min torsdag till torsdag. Hoppas ni också haft några fina dagar!

Jackie badar i isvak och jag behöver en glow up

En bild innan jag skjutsade Jackie till skolan. Jag vet, spegeln… Jag hade precis kommit hem när Jackie messade att hon glömt handduken till badet i isvak som klassen skulle göra i dag. Snabbt rycka åt mig en handduk och köra tillbaka med den, och så hem igen.

Litet senare vidare till frisören för en uppfräschning, eller en glow up som tjejerna kallar det. På vägen dit kom en film från Jackie.


Jag har oroat mig för isvaksdoppet, men titta på filmen och avgör om Jackie verkar rädd… Jag har nog litet isfobi tror jag. Det hjälpte uppenbarligen inte att min mamma susade ut i full fart på isen i sulky med travhästarna, och jag bakom på ryggen på något annat okontrollerbart varmblod som inte lyssnade på mig, utan bara ville hänga med hästen framför. Jag minns fortfarande de där turerna då jag sparrade mamma, och hörde hur det sjöng och knakade i isen när hästarna slog ned hovarna. Jag ropade att vi skulle vända ut från isen, och mamma ropade tillbaka: Äh, larva dig inte! Det är min mamma det ♥ Jag hade en väldigt spännande uppväxt, inget onödigt curlande och mycket skulle vara rena äventyrslägret för barn i dag. Som när vi lassade upp hö på höskullen, och fick akta oss för hålen i golvet så vi inte ramlade ned på betonggolvet nedanför. Det hände aldrig. Vi fick ansvar, och lärde oss att ta ansvar.

Men trots, eller kanske just på grund av, att jag själv hade så fria tyglar, oroar jag mig för mycket som Bella och Jackie vill göra (och gör). Jag ser faror i allt, och måste gå igenom alla möjliga scenarier och sedan ofta tvinga mig själv att gå med på det de föreslår. Per Olov Enquist skrev: En dag skall vi dö. Men alla andra skall vi leva. Det hjälper att tänka på det. Och så fungerar det ganska bra att lyssna på Meat Loafs låt, I would do anything for love på så hög volym att det känns som kroppen vibrerar, då släpper stressen. Men då krävs det att jag åker bil, eftersom hela familjen arbetar och pluggar hemma nu.

Väldigt fin blombukett hos Hair Team. Är det Dahlior? De ljusa, taggiga, har jag ingen aning om vad det kan vara, men de är också så fina.

Frisörer och kunder hade munskydd allihop. Munskydden är så stora att jag lika gärna kunde dra upp skyddet över hela ansiktet och klippa hål för ögonen. Jag har ingen bild på hur det blev, men litet kortare.

Jag hade med mig John Ajvide Lindqvists senaste roman, men Therese och jag hade så mycket att prata om eftersom hon varit föräldraledig under ett år, så det blev ingen läsning. Kanske i kväll.

Hemma igen och dags för vidare arbete med avhandlingen, och så har jag fått ett nytt manus att läsa och bedöma. Spännande på en nivå jag kan hantera ;)

Ha det fint!