Recension: Jag är Nellie, av Nellie Berntsson

Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 109
Utgivningsdatum: 2016-09-15
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Li Söderberg, Katy Kimbell
Foto: Lisa Höök
ISBN: 9789163888144
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

En av Sveriges största bloggare skriver öppet och ärligt om att vara tonåring, hästtokig, framgångsrik och utan vänner. Och om sitt motto #jagägermigsjälv. Nellie Berntsson är tjejen som jobbar stenhårt för sina drömmar och för att vara en positiv förebild för andra ungdomar. ”Jag väljer att dela med mig av mina känslor och erfarenheter för att andra ska må bättre. Försöker peppa allt jag kan. För jag vill verkligen att du ska våga tro på dig själv, och kan jag visa vägen till ett bättre självförtroende och hur just du hittar din inre styrka ser jag det som nåt av det finaste jag har gjort. Det handlar så mycket om att försöka tycka om sig själv, hur svårt det än känns, vad alla andra än säger och tycker.”

I Jag är Nellie får vi möta blogg- och youtubefenomenet Nellie Berntsson och lära känna personen bakom den kända ytan. Med texter rakt från hjärtat berättar Nellie om hur det är att vara mitt i tonårslivet, varför hon fått byta skola tre gånger och hon ger sina bästa tips på hur man når sina drömmar. Vi får också veta mer om hur hennes liv på sociala medier började, hur det går till att göra teveinspelningar för Youtube och känslan inför att inte ha några vänner som är riktigt nära. Och så berättar hon om hästarna och stallet förstås. Nellie Berntsson är storasystern man önskar att man hade. Hon peppar sina läsare och uppmanar alla att tro på och älska sig själva. Med egna upplevelser av utanförskap och mobbning vet hon hur kämpigt det kan vara, och väljer därför att dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra. En stärkande bok för alla tonåringar.

 

Så tyckte jag om boken

Jag recenserade nyligen Fredrik Backmans senaste bok Björnstad, som handlar bland annat om hur omgivningen tyst ser på utan att agera när en ung kvinna utsätts för trakasserier och hot. I den här självbiografiska boken, Jag är Nellie, berättar Nellie Berntsson om samma sak, med den skillnaden att det inte är fiktion, det är på riktigt. Under lång tid utsattes hon för grov mobbing i skolan, utan att skolledningen tog det på allvar. Ständiga elaka kommentarer om att hon inte skulle tro att hon var någon, lappar i hennes skåp med kränkande ord, ryktesspridning. Ett barn som blev sviket av både jämnåriga och vuxna på skolan och av många av föräldrarna till dem som mobbade. Ingen som stod upp för henne. Det gör ont i mig att läsa vad hon blivit utsatt för.

Hon bestämde sig tidigt för att satsa på ridningen och på sin blogg. Priset hon betalat är att hon saknar riktiga vänner utöver sin närmaste familj. När man satsar helhjärtat på att lyckas med det man föresatt sig, precis som vilken elitsatsande idrottsman som helst, finns det sällan tid för vänner. Nellie Berntsson har dock inte låtit sig brytas ned av varken mobbing eller brist på nära vänner. Hon har lärt sig att inte ta åt sig och istället valt att fokusera på sina egna planer och mål. Hon vågar ta plats.

Den tid folk lägger på att klaga på mig borde de istället ägna åt att ta tag i sina egna drömmar. Jag får min status genom att vara mig själv, de får sin status genom att trycka ned andra. Gissa vem som kommer längst i livet?

Det här är en väldigt snyggt formgiven bok med många foton på Nellie själv som skapar ytterligare närhet och personlighet till texten. Det är som sagt en självbiografisk bok, om sextonåriga Nellie Berntssons liv så här långt. Boken riktar sig till alla som är nyfikna på vem hon är; tävlingsmänniskan, ryttaren och bloggaren. Som en sådan bok borde den uppfylla alla förväntningar. Därutöver tror jag att hennes öppenhjärtiga berättelse om vad hon upplevt, och hennes strategier för att tackla olika svårigheter, kan fungera som ett stort stöd och uppmuntran för andra i liknande situationer. Hela boken genomsyras av Nellie Berntssons mod och fighting spirit.

 

 

 

Recension: Djupgraven, av Camilla Sten och Viveca Sten

Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

Redan efter de första sidorna i boken har berättelsen mig i sitt grepp. Jag som inte ens brukar gilla fantasy och övernaturligheter, men den här berättelsen älskar jag från början till slut. En eloge dessutom, till formgivaren av omslaget, det är så snyggt!

Det handlar om tolvåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Den här hösten upplever Tuva att det är något annat, mycket mer skrämmande, som händer. Varje natt drömmer hon mardrömmar. Hon drömmer att hon drunknar. Det är dessutom bitande kallt, dimman känns tätare och havet uppför sig inte som vanligt. Det är som om någonting har blivit farligt där ute, under ytan. Tuva som aldrig tidigare har varit rätt för havet, kan inte fort nog komma ur båten som hon och de andra i klassen skjutsas med till och från skolan. När en klasskamrat försvinner under en idrottslektion, förstår Tuva att den isande rädsla hon känt under en längre tid inte varit inbillning, och hon inser att hon på något sätt har en roll i det som sker.

Berättargreppet kunde inte vara bättre. Historien sker i nutid och det är Tuva själv som antingen upplever händelserna eller berättar om vad som sker. Det känns som vi är med Tuva och upplever allting tillsammans med henne. Man känner rädslan under båtfärderna, skräcken på nätterna då mardrömmar plågar henne, rädslan för de väsen hon tycker sig se i skogen och de mörka skuggorna i havet, den märkliga stämningen hemma hos Tuvas mormor och blickarna som föräldrarna ger varandra när de tror att Tuva inte ser. Sammantaget gör det berättelsen oavbrutet spännande och skrämmande. Det är förvånansvärt litet dialog, vilket passar berättelsen och huvudpersonen väldigt väl. Författarna litar på sina läsare, att läsarna skall förstå även det underliggande, det som inte klart uttalas. Så är det inte alltid i böcker för den tänkta läsåldern, 9-12 år, men det ger berättelsen en helt annan trovärdighet och ett helt annat djup. Samtidigt är det så vackert skrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Djupgraven är första delen i Camilla Stens och Viveca Stens planerade rysartrilogi för bokslukaråldern. Jag älskade den här delen i serien, och utifrån de nya frågor som väcks på de avslutande sidorna i boken, tror jag att nästa del kommer att bli minst lika bra. Jag ser redan fram mot att läsa den.

Edit: Här finns min recension av andra delen i serien; Sjörök, och här finns min recension av den tredje delen; Mareld.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 332
Utgivningsdatum: 2016-09-01
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163890048
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Isabellas recension på Instagram (Av Isabella får den 5/5)

 

 

 

Böcker att läsa och recensera i september

september

Det är en fantastisk bokhöst med så många spännande böcker som jag får möjlighet att läsa! Det här är några av dem som hittills skickats från förlagen och som jag skall recensera den här månaden. Fler är på väg, bland annat två deckare och en ungdomsbok. I dag fick jag dessutom en bok i digital version – Jan Guillous nya bok Äkta amerikanska jeans. Det blir första gången jag läser en digital bok, vi får se hur jag gillar det.

Om ni undrar varför jag inte hör av mig och inte svarar i telefonen under september, så förstår ni varför… ;)