Söndagens smakbit ur en bra bok v. 11 – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en roman som inte liknar någon annan jag läst. Jag skulle inte bli förvånad om den finns med bland de Augustprisnominerade i höst. Boken handlar om en ung kvinna som tillsammans med två unga män kliver in i en bokhandel där en kontroversiell konstnär skall framträda. De tar konstnären och besökarna som gisslan och kvinnan filmar det våld som följer. Mitt under terrorattacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Lyssna på mig. Jag tror inte att vi ska vara här. Det var inte hit vi skulle. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik och hon menar att hon kommer från framtiden.

Så här börjar boken:

Hon sitter tyst med slutna ögon medan Amin flera gånger upprepar det namn han har gett henne. Nour. Först när hon hör en antydan av hysteri i hans röst öppnar hon ögonen. ”Minns du något nytt?” Hans ansikte är utmärglat, munnen anspänd, han sitter bredvid henne i Hamads vita Opel, i baksätet som läcker skumgummismulor som fastnar på deras kläder. Hon skakar på huvudet. Hamad säger nåt från förarplatsen, skyndar på dem, och Amin fuktar läpparna och slår med darrande händer på mobiltelefonen som är fäst med silvertejp över metallrören på hennes väst.

Tills i morgon skall jag ha samlat tankarna om boken, då kommer min recension här i bloggen, titta gärna in då.

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 9 – Andras vänner

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

009

Jag har läst ungefär en fjärdedel av Andras vänner och tycker mig känna igen ramen för berättelsen från författarens senaste bok; Stora små lögner (som för övrigt visas som teveserie hos HBO Nordic just nu, med bland andra Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Laura Dern i några av rollerna). Det är en psykologisk spänningsroman med väl utmejslade karaktärer som agerar som folk antagligen gör ibland i vanliga livet också, med en viss framtoning utåt och helt andra känslor och tankar inom sig. Precis som i författarens föregående bok får man veta redan inledningsvis att något hemskt kommer att hända, och sedan pendlar historien mellan nutid och dåtid.

Citatet är från sidan 51:

Det fanns saker han kunde säga till Clementine, anklagelser han ville slunga ur sig, men han visste att så snart de lämnat hans mun skulle han vilja ta tillbaka dem, för han själv förtjänade så mycket värre. Ändå fanns anklagelserna ständigt där, inte på hans tunga men i hans strupe, som om de fastnat halvvägs, som en bit osmält mat, så att det ibland kändes svårt att svälja.

I dag skulle hon hålla ett av de där meningslösa föredragen som hon numera höll. På något bibliotek ute i någon avlägsen förort. Det var säkert ingen som skulle komma dit i det här vädret. Varför gjorde hon det? Hon tackade nej till spelningar för att göra det här obetalda arbetet. Det var obegripligt för Sam. Hur kunde hon välja att återuppleva den där dagen, medan Sam hela tiden kämpade för att hindra glimtar av skamfyllda minnen att om och om igen dyka upp i huvudet?

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 5 – Midnattssolens timme

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand - stort tack!
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!

Året är 1856. Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, för att på hemligt uppdrag ta reda på mer om ett trippelmord som skett i en prästgård i ett avlägset område vid Svartåsen i Lappland. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Med sig får han justitieministerns egen dotter, Lovisa, som en konsekvens av att hon vägrar leva efter samhällets normer. Tillsammans reser de från den civiliserade huvudstaden upp till den mystiska trakten kring Svartåsen.

Citatet är från sidan 25:

Min fars ansikte. Jag har aldrig sett honom sådan som han var i morse när han slängde upp dörren till biblioteket – jag reste mig för att fly, fast jag visste att jag inte skulle hinna. Sedan fick han tag i mitt hår och släpade mig. Jag var tvungen att böja mig åt sidan och springa för att inte falla. Från biblioteket ut i köket. Jag skymtade hushållerskan med en hand tryckt mot munnen, min mors vita ansikte… Far rafsade runt i lådan, hittade saxen. Den här gången tänkte han döda mig. Han vände om och drog in mig i sitt arbetsrum. Hans händer darrade och saxens spetsar skakade framför mitt ansikte. Det enda som hördes var det tröga ljudet från saxen som klippte mitt hår och min mors vrål varje gång en lock föll till golvet. Jag slöt ögonen. En flyktig bild av Eva. Vad hade jag förväntat mig?

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!