Prokrastinerar och visar bilder på Max och Uno

I går gick jag på långpromenad med Erica. Hon hade Uno och Max i vagn, så för henne blev det verkligen en powerwalk. Jag fick ihop 13000 steg, till skillnad från 1500 i dag, när jag bara har lämnat datorn för att skjutsa tjejerna till och från bussen och hämta beställda matkassar.

Sista sträckan hemåt fick Max gå med Shelly. Till att börja med var han litet försiktig, men sedan blev han mer och mer säker med henne i kopplet.

Shelly var så nöjd.

Vi stannade till hos mamma och pappa. Väldigt praktiskt i coronatider att ha sin familj nära, så att man kan ses utomhus en stund och sedan gå hem när man börjar frysa, vilket jag gjorde. Lila läppar och fingertoppar i augusti, dags att börja med vantar.

Uno och Max lekte med Shelly, stoppade in stenar och en pinne i munnen, hällde ut vatten ur hinkar och en del annat som de tyckte var spännande. Erica hade fullt upp. Äpple och kanelbullar höll dem lugna en liten stund i alla fall, gullungarna ♥

Här sitter en stolt kille som var stor nog att kunna gå själv med Shelly i kopplet!

Odla i pallkrage – någon äter upp min grönkål

CD-skivor för att hålla rådjuren borta från pallkragarna. Men det hjälpte inte det minsta. Jag skall visa en till bild på pallkragen med blommorna, som härstammar från medeltiden, som rådjuren verkar tycka om.

En liten varning. Bilderna i slutet av inlägget är ruggiga. Utom den allra sista, den är gullig.

Jag lägger över en väv på nätterna, men rådjuren hann äta många av blommorna av samma sort som dem längst ned till vänster i pallkragen. Nu kommer det andra sorter som ni ser.

I helgen gick jag ned till pallkragarna för att vattna. Titta vad som hänt. De vita fjärilarna som jag berättade om för en månad sedan, som flög runt grönkålen, var inte bara fina att se på, de är ansvariga för det här.

Jag är inte överraskad, jag har sett de svarta prickarna på bladen. Jag trodde bara inte att det skulle gå så snabbt!

När man tittar närmare på bladen förstår man varför det gått så snabbt att tugga i sig så mycket… Det var många på det här kalaset. Nu är det som återstod av grönkålen bortrensat. Man kan spraya med Turex larvskydd på larver och blad, men jag tappade lusten att äta grönkål en tid framöver, så jag skar bara av kålen och plockade bort den från pallkragen. Vi har infrusen grönkål så det räcker ändå.

Och plötsligt dök den här lilla upp. En liten sköldpaddsfärgad vildkattunge som fötts i våra uthus, och som antagligen spanat på mig hela sommaren utan att våga sig fram. Det gjorde den nu.

Ha en fin kväll!

Recension: Fruset guld, av Cilla och Rolf Börjlind

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Boken tar sin början i Arjeplogsfjällen, där ett mumifierat lik hittas i en snöficka när snö och glaciärer smält efter en lång och varm sommar. Olivia Rönning skickas motvilligt upp för att undersöka liket som hittats. Det visar sig vara en försvunnen person som Olivias pappa var med och utredde tillsammans med Mette Olsäter och Tom Stilton i slutet av 1990-talet.

På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp. Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på, eller dölja, sanningen om den döde mannen.

Bokens titel kommer från en term som de tyska nazisterna använde för guld som de konfiskerade under andra världskriget. En del av den här historien handlar om norska motståndsmän som kapar ett tåg på väg upp till Bergen med tyskt konfiskerat guld. Fruset guld.

Så tyckte jag om boken

Det här är den sjätte och nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner. Det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.

Ett ganska vanligt utmärkande drag i spänningsromaner är att de mord som begås vävs in i en samhällsaktuell kontext. Så är det också i Fruset guld. Men liksom i den föregående delen i serien får jag intrycket att handlingen kryddats med samhällsaktuella inslag just för att romanen skall uppfattas som aktuell, snarare än att bidra särskilt mycket till handlingen. Flera olika spår löper sida vid sida ända till slutet, då de vävs ihop på ett så bra sätt att jag inte förrän efteråt inser att vissa av spåren egentligen inte hade så mycket med själva mordgåtan att göra.

Men det gör faktiskt ingenting, paret Börjlind kan det här med att bygga upp en riktigt spännande historia som samtidigt engagerar. I Fruset guld har de dessutom återvänt till ett vinnande koncept från de första böckerna i serien, att samla det utredande gänget vid köksbordet hos Mette och Mårten. Det skapar en dynamik mellan de olika karaktärerna, och deras samspel, tankar och agerande är en stor behållning av böckerna i den här serien.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 411
Utgivningsdatum: 2020-07-01
Serie: Rönning Stilton (del 6)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Jörgen Eineus
ISBN: 9789113098678
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris


Fler inlägg i bloggen om Fruset guld

* I det här inlägget ger jag en smakbit ur Fruset guld
* Här ser ni hela serien
* En av sommarens mest efterlängtade böcker
* Böcker att se fram emot under juli-december