Glädjande och överraskande om bloggen

Inlägget med recept på den här soppan är det enskilda inlägg som har lockat flest till min blogg; M/S Byfjordens fisksoppa. 22.000 besökare har tittat in här för att de antagligen har googlat på fisksoppa och den här soppan har dykt upp i Googleflödet. Där hade de tur, bloggbesökarna, som hittade det här receptet, för soppan är otroligt god.

1857 öppnade det nytänkande Hôtel Rydberg med restaurang efter fransk modell, snett över Gustav Adolfs torg från Operan. Foto: Stadsmuseet

Ibland, faktiskt ganska ofta, tänker jag att jag skall stänga ned bloggen, tiden räcker inte riktigt till. Men en sådan sak som att min recension av den gamla klassikern Doktor Glas av Hjalmar Söderberg har lockat 1.000 läsare till bloggen gör att jag känner något slags ansvar att fortsätta.

Tänk att 1.000 personer har varit intresserade av att läsa mina tankar om den svenska klassikern. Jämfört med min recension av Björnstad, som drygt 10.000 personer har läst här i bloggen, låter det kanske inte så mycket, men tänk då på att boken skrevs på 1800-talet och att människor fortfarande är intresserade av att läsa både boken och uppenbarligen mina tankar om den. Att sprida läsglädje och intresse för litteratur ser jag som något väldigt värdefullt, det motiverar mig att fortsätta.

De senaste tre dagarna har bloggstatistiken gått bananas. Filmatiseringen av Björnstad gick upp på HBO Nordic i söndags och har fått lysande recensioner. Det syns i min bloggstatistik. Jag skrev recensionen av Björnstad år 2016, det är fyra år sedan, men bara sedan i söndags har 1.000 personer klickat in och läst min recension. Hoppas de blir lockade att läsa boken också, som är makalöst bra, viktig och oförglömlig.

Bloggandet har inneburit att jag lärt känna många av er som tittar in här. Litet märkligt egentligen, men att regelbundet titta in hos varandra och läsa om varandras vardag och ge feedback på inlägg gör att man lär känna varandra väldigt väl. Jag har träffat några av er efter att vi lärt känna varandra genom bloggarna, och det har varit precis som att träffa gamla bekanta. Och även om de flesta av oss inte träffas utanför bloggarna, berikar det otroligt mycket att få inblick i era liv, läsa om vad ni går igenom och upplever. Man får vidgade vyer och blir förhoppningsvis litet mer ödmjuk. Stort tack till er! ♥ ♥ ♥

Ibland lägger jag in selfies. Jag tycker att det gör bloggar litet personligare när man vet vem som fotograferar och skriver inläggen. Ibland blir det spontanbilder från hemarbetsplatsen i träningskläder, ibland lyxar jag till det med att borsta håret. Om ni undrar på vilken bild håret är borstat, så är det på den högra.

Men hur intressant är det att se mig och att läsa om mig. Inte särskilt tror jag. Ungefär 2.000 personer har klickat in i kategorin Om i bloggens header för att få veta mer om mig. Men jag envisas med att lägga in litet mer personliga bilder, eftersom jag vet att barnen tittar in här och letar upp inlägg från någon viss händelse, då kan det vara roligt att påminnas om hur vi har sett ut genom åren.

I måndags eller tisdags stannade jag bilen vid Alhamrabacken och gick ut för att ta den här bilden. Kan ingen se till att den där elkabeln grävs ned istället, den stör ju bilden ;)

Inget filter, bara fotat rakt upp och ned som det såg ut. Som ur en saga. Hur kan naturen fortsätta att överraska gång på gång? Ni som tittar in här gillar också vackra soluppgångar, men de inläggen får inte lika många läsare som bokrecensioner, eftersom det bara är ni som känner till min blogg som ser dem, till skillnad från recensionerna som dyker upp på Google när någon söker på en viss titel. Samma sak med recept.

Ibland skriver jag om sådant som gäller min avhandling. Hur intressant tycker ni att det är? Inte särskilt, eller hur? Min text om avhandlingen Konstitutionellt kritiskt dömande ingår i min litteraturkurs i forskarutbildningen, men jag tyckte att det kunde vara roligt att lägga in den i bloggen. Man vet ju aldrig, någon mer än jag kan ju tycka att avhandlingen verkar intressant. Hittills har 18 personer klickat in för att läsa just det inlägget. Inte så dåligt ändå, med tanke på att avhandlingar inte är böcker som läses av särskilt många.

Så, fortsätta blogga eller stänga ned? Jag fortsätter ett tag till. Ha en fin kväll!

Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Juristernas nära förflutna. Rättskulturer i förändring, av Kjell Åke Modéer

Modéer vill visa hur och varför rätten har förändrats i Sverige, Tyskland och USA under 1900-talet. Avsikten är att sätta in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext. Utan denna förförståelse är det svårt att förstå de rättskulturer som dagens praktiserande jurister arbetar i, vilken roll jurister spelar i samhället och hur jurister tar intryck av kultur, yrkesetik och kunskapsstruktur från andra rättskulturer och påverkas i sina egna värderingar. Förhållandet mellan juridik och politik utgör ständigt en viktig faktor för förståelsen av juristernas yrkesroller, och att så är fallet tydliggörs i denna framställning.

En metod för att förklara en historisk förändring är att undersöka kontexten med hjälp av rättskulturen, varigenom man inom rättshistorien främst hämtat sina analysinstrument från antropologin och etnologin som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen och människor som kulturvarelser i grupp. Rättskultur som rättshistoriskt analysinstrument är omdiskuterat och har tolkats och tillämpats på flera olika sätt. Någon närmare redogörelse för vad rättskulturbegreppet innebär i den här framställningen görs inte, men utifrån bokens syfte och sammanhang gör jag bedömningen att rättskultur här skall förstås som den omvärld, inklusive de rättsregler och värderingar, som jurister lever och verkar i. Modéer menar att vi går miste om viktiga perspektiv för att förstå och tillämpa rätten, och att juridiken blir enbart ett tekniskt hantverk, om vi saknar kunskap om rättsreglernas sammanhang, det vill säga sambanden, tidsandan och de olika ländernas förhållningssätt till historien.

Under den undersöka periodens början, under 1900-talets första hälft, sysslade de svenska rättshistorikerna nära nog uteslutande med att påvisa normernas utveckling, efter inflytande från tysk rättskultur. I mitten av 1900-talet blev en mer sociologisk syn på rätten alltmer betydelsefull och nya metoder började tillämpas. USA blev ett föregångsland för rättshistoriker genom att anlägga ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten, vilket gav normerna en rättslig kontext. Från att på ett mer direkt sätt ha fokuserat på rättsliga normer och rättsliga texter ändrades perspektivet till att sätta in normerna i sitt sammanhang.

Den nya juridiska forskningsinriktningen tog till sin uppgift att empiriskt undersöka rättens sociala, ekonomiska och politiska funktioner i samhället. Ett av de viktigaste begreppen som den sociologiska rättshistorien introducerade var begreppet rättskultur. En ny inriktning av rättshistorien utvecklades under 1960-talet som inte tog den dogmatiska rätten som utgångspunkt, utan istället den anda, de olika attityder och kulturmönster som normerna verkade i.

Rättshistorieämnet har under senare delen av 1900-talet sett som sin uppgift att försöka förklara sammanhang och att visa hur rätten ständigt påverkas av olika samhällsfaktorer. Utforskandet av rättens historiska kontexter har i hög grad blivit den nutida rättshistoriens kännetecken. I dag hämtar dessutom rättshistorikerna sin inspiration i mötet med många andra vetenskapliga discipliner. Rättshistorieämnet har blivit tvärvetenskapligt.

Rättskulturforskningen har utvecklat olika analysinstrument för att med hjälp av historiska förklaringsmodeller identifiera olika rättskulturer. I fokus för föreliggande studie står juristrollen då Modéer identifierar de tre ländernas rättskulturer under den granskade perioden. Modéer framhåller teoriers och metoders betydelse då man förhåller sig till normsystem och rättslig empiri, i annat fall blir den juridiska verksamheten godtycklig och oförutsebar, och tillämpar själv en analysmodell som tar sin utgångspunkt i fem olika parametrar: a) rättsliga, sociala, religiösa, politiska och ekonomiska ideologier som präglat rättskulturen inom Sverige, Tyskland och USA, b) konstitutionerna/författningarna där dessa ideologier implementerats, c) de normer som kommer till uttryck i framförallt lagar och förordningar och prejudicerande rättsfall, d) rättens aktörer; deras yrkesroller, konfliktlösningsmodeller och principer för processuella förfaranden samt e) juristernas infrastrukturer i form av fackföreningar, intresseföreningar, nätverk, konferenser, publicerade artiklar och liknande som jurister organiserar och engagerar sig i.

När Modéer menar att det tänkesätt som dominerat västvärlden under 1900-talet i hög grad har präglat juristerna i de tre jämförda länderna, ställer jag mig emellertid frågande till hur denna slutsats har dragits. Modéers summering av 1900-talet genom en berättande översikt och ur ett brett perspektiv är utan tvekan både informativ och intressant. Han beskriver den omvälvande samhällsutveckling som skedde under det förra århundradet, med fokus på juristerna och rättsväsendet, och redogör för skillnader och likheter mellan de tre rättssystemen i Sverige, Tyskland och USA. Parametrar som var och en för sig kunnat ligga till grund för en djuplodande analys.

Då juristrollen står i fokus för detta arbete, tycks de parametrar som analysmodellen anger rimliga, för att påvisa i vilket samhälle jurister vid en viss tid verkar. I det fall man inte vill begränsa sig till juristrollen utan visa hur rätten, utöver den juridiskt tillämpande verksamheten, har utvecklats under en viss period, kunde eventuellt ytterligare en parameter ha ingått i analysmodellen, nämligen andra aktörer än jurister, vilka inte sällan har direkt inflytande på rättsutvecklingen.

Det är oklart hur analysmodellen praktiskt tillämpas, det vill säga hur man med modellen kan påvisa vad som faktiskt påverkat rätten i en viss riktning, vad som varit relevant, och hur man avgör vilken rättskultur som ligger till grund för juristernas kunskapssystem. Det är svårt att avgöra dels vad som utgör en viss tids och ett visst lands rättskultur och vad som är en samhällssituation och ett rättssystem, dels hur analysmodellen visar att jurister faktiskt påverkats av de parametrar som modellen utgörs av, och omsatt detta inflytande i praktisk juridisk verksamhet. Jag saknar exempel som leder från modellen via empirin till slutsatserna om rättskultur. Möjligen fungerar rättskultur som analysmodell tydligare vid ett snävare forskningsperspektiv, då argument i exempelvis domskäl eller i underlag för lagstiftning kan lyftas fram som stöd för eventuella slutsatser om rättskultur.

Syftet med boken får dock anses uppfyllt. Juristernas nära förflutna är avsedd att i första hand vara en bok för blivande jurister, och som sådan bör den övergripande redogörelsen för betydelsefulla händelser i de tre granskade länderna under 1900-talet motsvara målgruppen. Den ger en förförståelse och sätter in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext, eller som Modéer menar, i rättskulturer, med olika förhållningssätt till historien.

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2009-12-04
Förlag: Santérus Förlag
ISBN: 9789173590372