Kategori: Hälsa och träning

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 128
Utgivningsdatum: 2016-04-18
Förlag: Brombergs Bokförlag
ISBN: 9789173377553
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

”Löpning är en ständig återskapare av lyckokänslan. Känslan att vara genomsyrad av världsaltet. Stjärnljus, skogens sus, mossan under dina löparskor, du är en del av helheten, en del av evigheten, och allt är möjligt.”

Så beskriver löparprofilen Kenneth Gysing hur han springer sig fri från stress, oro och frustration. Jag har inte kommit dit genom löpning, men jag förstår vad han menar eftersom jag uppnår samma känsla genom utmanande ridning genom skog och mark och över berg. Jag tror att alla som ägnat sig åt krävande sporter i natur kan känna igen sig i mycket av det Gysing beskriver i sin bok. Det här är inte en faktabok om träning, hur man kommer igång och hur man kommer vidare som löpare, det är en slags filosofisk inspirationsbok.

Som redaktör och krönikör på den svenska tidskriften Runner’s World gissar jag att författaren har en intresserad och insatt målgrupp för boken. Den är skriven på samma sätt som hans krönikor, som en form av dagbok i presens där hans löparupplevelser varvas med poetiska och filosofiska inslag. Beskrivningarna av hur han ”… låter underlaget bestämma farten, löper försiktigt över berghällar med mossa, där kan det vara halt, och tar det lugnt i passager mellan utspridda stenbumlingar” kan nog vara inspirerande och locka en och annan att snöra på sig skorna och ge sig ut på en löprunda. Mindre inspirerande tycker jag att det är att läsa om hans vardagsliv, vilken middag han serverar sina barn och vad han anser om lutfisk och bruna bönor. Jag är inte heller så förtjust i att han menar att löpning är en form av konst och gör, i mina ögon, litet väl långsökta kopplingar mellan löpning och texter av litteraturvetaren och författaren Horace Engdahl.

Mest spännande är det att läsa om författaren som ultralöpare, vilket innebär att man springer antingen längre än den vanliga maratondistansen på 42195 m (särskilt vanliga är 100 km-lopp), eller springer så långt som möjligt inom en viss tid, från 6 timmar till 6 dygn. Även om det inte lockar, är det både spännande och intressant att läsa om författarens äventyrliga lopp på exotiska, utmanande platser som Himalayas berg och saltöken i Indien. Jag blir nästan rörd själv, när författaren beskriver målgången efter flera dagars löpning, och efteråt hänger upp sin blöta tröja bredvid alla de andras på en taggtråd.

Att springa sig fri från stress och vardagsproblem kan absolut fungera, precis som vilken träning som helst. Jag förstår också att det skapar en gemenskap mellan människor världen över med samma intresse och förståelse för denna extremsport. Har man sprungit, flåsat, hanterat svårigheter och faror, svettats, duschat, ätit, delat toalett och sovit tillsammans skapar det förstås väldigt speciella band. Man kan dock undra hur ett intresse som upptar så mycket av någons tid och tankar påverkar familjelivet, i nästa bok skulle jag gärna läsa om hur det är att vara ultralöpare ur just det perspektivet.

♥