Recension: Ärren vi bär, av Caroline Engvall

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Runt om i Stockholm hittas barn döda. Ulrika Stenhammar vid Citypolisen, som just kommit tillbaka från en sjukskrivning, får i uppdrag att utreda dödsfallen – som vid en första anblick liknar självmord. Samtidigt blir det unga journaliststjärnskottet Lovisa Ling dödshotad för sina provocerande artiklar om flyktingar och mäns våld mot kvinnor. Tillsammans lägger Ulrika och Lovisa ett pussel som ingen annan vill se: barnen har blivit mördade. Den udda duon tar upp jakten på en förövare som inte skyr några medel för att få det han vill ha. Ärren vi bär är den fristående inledningen på en dokudeckarserie om en dold värld på internet som vi vuxna helst vill blunda för.
.

Så tyckte jag om boken

Ärren vi bär är något så unikt som en deckare med ett djupare budskap. ”Ibland behövs fiktionen för att spegla verkligheten. Det är en verklighet som är kall och brutal – och som kan vara så svår att ta till sig att man hellre blundar.” Med de orden förklarar författaren i bokens efterord varför man bör läsa just Ärren vi bär, och det är också den främsta anledningen till att jag ville läsa den. Jag vill inte vara en sådan som blundar för en hemsk verklighet, jag vill ha kunskap för att kunna påverka och agera. Förhoppningsvis bli mer uppmärksam på signaler från personer i min omgivning om allt inte skulle stå rätt till.

Tack vare att Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och känner väl till det ämne hon skriver om, ger det en extra tyngd och förstås trovärdighet åt handlingen i boken. De delar av boken som, utan omskrivningar, försköningar eller för den delen pekpinnar, beskriver övergrepp mot unga människor gjorde mig illamående. Det var omöjligt att värja mig mot det jag läste. Särskilt som många av händelserna i Ärren vi bär är autentiska. Jag tycker ändå att författaren har lyckats hitta en bra nivå för hur mycket som behöver skildras i de grövre delarna, och fokus ligger huvudsakligen på själva brottsutredningen.

Ärren vi bär är en välskriven, skrämmande och väldigt spännande psykologisk thriller som passar väl in i genren Nordic Noir. Det är mörkt, grymt och oförskönat. Huvudpersonerna, liksom faktiskt de flesta av bifigurerna, slits av både fysiska och psykiska problem. Obehagskänslan kryper in under skinnet. Ändå vill jag veta mer om de här personerna. Jag är nyfiken på hur Ulrika Stenhammar och Lovisa Ling kommer att arbeta vidare tillsammans mot sexualbrott och hur det kommer att gå för dem i deras privatliv. Jag inser också att jag är både ovetande och okunnig när det gäller den här typen av brott, och jag kan inte gömma huvudet i sanden för den brutala verklighet som kan drabba nästan vem som helst numera. Jag kommer absolut att läsa även de två uppföljarna i den planerade trilogin.

.
Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 311
Serie: Stenhammar och Ling (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-05-18
Foto: Johan Almblad
Förlag: Kalla Kulor
ISBN: 9789188153524
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Ärren vi bär: Lottens Bokblogg, Boktokig

♥

 

Min bästa och min sämsta läsmånad

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du att det är så?

Både Mias Bokhörna och Annikas litteratur- och kulturblogg ställer frågan: Vad läser du just nu?

Jag har nästan läst ut den enormt starka och viktiga Ärren vi bär av Caroline Engvall, recension kommer under dagen. Nästa bok i min trave för maj blir någon av de här. Tretton dagar kvar av månaden och minst sju böcker kvar att hinna läsa innan månaden är slut. Lyckas jag med det blir det här min mest effektiva/febrila läsmånad hittills.

Jag började registrera de böcker jag läser förra året, så att dra någon generell slutsats om hur jag läser går inte. Det man kan se är att jag läste 7-8 böcker per månad, med en topp i september då jag läste tretton böcker. Sämst läsmånad förra året var december, då läste jag en enda bok. Jag var ganska mätt på böcker och recensioner, och det kommer inte heller så många nya böcker att bli nyfiken på i december, så jag ägnade mig åt julförberedelser och andra aktiviteter. I år tror jag att juli blir min sämsta läsmånad. Då kommer vi att vara lediga hela familjen och ett par veckor på resande fot. Jag gissar att jag kommer att prioritera att umgås och att ta del av kultur och historia i andra former än böcker, som besök av franska slott och andra historiska platser.

Fler som berättar om sin sämsta läsmånad och vad de läser just nu hittar du hos Mias bokhörna, klicka gärna in och var med du också! Hos Annikas litteratur- och kulturbogg berättar vi också vad vi läser just nu, klicka in och var med!

♥

Dolda budskap (46/365)

Förra helgen lagade jag mat och bakade på franskt tema, och jag hade bland annat bakat den här pajen i trikolorens färger. Här kan man verkligen tala om dolda budskap, eftersom de franska färgerna rymmer de kraftfulla slagorden frihet, jämlikhet och broderskap.

Nu har ju värmen och solljuset äntligen visat sig, men förra veckan var det fortfarande ganska mulet och det var svårt att få till bra foton inomhus. Jag valde till slut att fota på köksbänken i köket framför ett stort fönster med mycket ljusinsläpp. Jag gillar när det händer mer i bilden än det man först tänker på, så för bildens skull fick en kopp Néspresso och vår nya (franska) vattenkokare vara med på bilden i bakgrunden. Det är svårt att göra matbilder och stilleben spännande, men med några bär i framkant, oskarp bakgrund och litet snett vinklat foto blev fotot mindre platt.

logga2017

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥