Kategori: Vårt hem och vår trädgård

Härlig kalastisdag med vårbuffé, vegansk pavlovatårta och spännande samtal

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Jackie fyllde 16 år i tisdags och jag lagade middag med dessert till oss sjutton personer som kunde komma. Den här tårtan var absolut roligast att göra! En vegansk pavlovatårta till en av våra vänner som är vegan och glutenintolerant. Ni som känner mig vet att jag gillar utmaningar!

En tårta, 25 cm i diameter, räcker till ungefär 8-10 personer

Till marängbotten
1 dl spad från en kikärtsförpackning
2 dl socker
0,5 tsk citronsaft
0,5 tsk vaniljsocker

Till fyllningen och toppingen
1 burk mango- och passionsfruktsmarmelad från St.Dalfour
1 förpackning med sojagrädde
Färska bär att dekorera med

Jag gjorde så här
1. Värm ugnen till 100 grader. Vispa upp kikärtsspadet med elvisp tills spadet blivit ett fast och glansigt skum och liknar vaniljglass, och du kan vända skålen upp och ned.
2. Vispa ned socker, 1/2 dl i taget, och sedan vaniljsocker och sist citronsaften.
3. Lägg en tallrik på bakplåtspapper och rita en cirkel. Bred ut marängsmeten. Gör kanterna något högre.
4. Grädda i ugnen ungefär 2 timmar eller tills marängbottnarna har fått lite färg och en tunn yta, och lätt lossnar från bakplåtspappret.
5. Stäng sedan av ugnen och låt marängbotten stå kvar tills både ugn och plåt har kallnat, det tar ungefär 2 timmar. Jag gjorde marängbotten på kvällen och lät den stå kvar tills morgonen därpå.
6. Vispa sojagrädden. Jag frågade Jessica om hon föredrog grädden sötad eller inte, och gjorde den så som hon ville; osötad. Det var helt rätt beslut, tårtan blir tillräckligt söt ändå. Bred ut fruktmarmeladen på marängbotten. 
7. Bred på ett lager med den vispade sojagrädden. Den blev så otroligt vit och fin!
8. Dekorera med färska bär. Jag sparade de gröna bladen på jordgubbarna för att få litet kontrast och liv i färgerna och ett snyggare mönster.

Hur 1 dl kikärtsspad och socker kunde bli en hel marängbotten var nästan magi för mig. Och att tårtan smakade precis som en vanlig pavlova, trots kikärtsspad och sojagrädde, det var också överraskande. Den här tårtan kommer jag att laga många fler gånger!

Det var mycket att hinna med. Bordet skulle dukas, blommor i vaser, middag och dessert planeras och lagas, röja upp kaoset som blir i hela köket när man lagar många rätter samtidigt, och gärna hinna duscha själv efteråt för att inte dofta matos. Det hann jag såklart inte. Men alla på Bellas skola var hemma på tisdagen för utvecklingssamtal online, så efter att hon och jag haft samtal med hennes lärare, satte jag igång och Bella hjälpte till med mycket. På eftermiddagen kom Jackie, Milo och Jonathan hem och kunde hjälpa till med att blåsa upp ballonger och hjälpa till att städa upp. Tack till er ungdomar, ni är bäst ♥

Jag lagade asiatiska kycklingspett med chilisås och sesamfrön, fransk potatissallad, potatisgratäng med skuren salladslök och vitlök, pastasallad med kyckling, kallmarinerad filé med mango chutney, hummus för första gången, varmrökt sik med äppelsalsa, skuren melon med lime som dekoration, sötpotatischips.

Och så gjorde jag ytterligare en tårta, den här med hallonmousse och vit chokladsmörkräm. Just det, det glömde jag nästan. Jag hade ju bakat brownies också, och gjort mangopannacotta att lägga på toppen. Och småkakor av choklad med kolafyllning och litet havssalt på toppen.

En liten trött men nöjd hund får symbolisera hur vi kände oss när lugnet lade sig sent på kvällen

Vi hade det så trevligt och så mycket att prata om, med många spännande samtalsämnen, och jag kom till ett par nya insikter som vände upp och ned på vissa av mina tidigare tankegångar. Sådant är roligt! Samtal som är som fågelkvitter, som flödar enkelt utan att gå på djupet, är inte särskilt spännande faktiskt.

Efter varje stor bjudning säger jag att det här var nog sista gången, nu orkar jag inte hålla ihop allt och ordna allt en gång till. Nästa gång blir det köpt tårta och en kopp kaffe. Sedan går tiden och jag börjar längta efter mysig gemenskap med samtal, skratt och god mat, och så drar jag igång hela processen igen 💕

Recension av bokfavoriter i orange färgskala

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

Boktips i färgskala – denna måndag i orange färg 🧡 @my.loved.books håller i utmaningen.
Den här boktraven innehåller många böcker som jag tyckt mycket om, några favoriter:
🔸 Vända hem
🔸 Stanna hos mig
🔸 Torkans år
🔸 Bikupan
🔸 Gröna fingrar sökes
🔸 Mellan himmel och Lou

Klicka gärna på länkarna till boktitlarna så kommer ni vidare till mina recensioner. Några böcker har jag läst, men inte hunnit skriva om än, som till exempel Je m’appelle Agneta, Queenie och Där kräftorna sjunger.

Recensionen av Om Mellan himmel och Lou började jag så här:

”Tänk om den första bok jag läser i år sätter nivån för årets kommande läsning, det vore fantastiskt. För det är precis vad den här romanen är, fantastisk. Lågmäld med snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt.”

Nu skall jag gräva ned mig i det svenska folkhemsbygget, demokrati, jämlikhet, svensk grundlag, regeringsformen, rättskultur, integration, Girjasmålet, minoriteters religiösa och kulturella rättigheter, positiv särbehandling och det svenska samhällets grundläggande värderingar.

Önskar er en fin och solig dag!

🧡

Vilken härlig helg!

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

Jag vaknar alltid först och går upp innan alla andra, det är så mysigt att starta dagen i lugn och ro. På helgerna får Shelly, katterna och hästarna sin mat, och sedan är det min tur att äta favoritfrukosten. På lördagarna har det blivit rutin att jag tittar på inkännande och duktiga Jenny Strömstedt och Marcus Oscarsson som svarar och förklarar på frågor om politik.

Rehabträning på gymmet – rufsig i håret, men glad efter träningen :)

Mammutarna har haft vintervila under tiden det varit snö och is, eftersom de dels varit för unga för att tränas seriöst, dels gått barfota utan skor och broddar. Men nästa vecka börjar inridningen av Hannibal som blir fyra år i år. Så kul och spännande!

Har jag visat utsikten från sovrummet? Vi bor på en ås, och nedanför den har det varit helt översvämmat precis som vanligt. Där gick den gamla Vikingaleden från Östersjön till Uppsala, det har jag berättat tidigare. Jag älskar den här platsen, dels huset med sin historia och olika människoöden och liv, dels omgivningen som beboddes av vikingar för tusen år sedan. Det är omtumlande att tänka på.

På åkrarna framför oss har svanar, tranor och grågäss börjat landa i hundratal, det känns hoppfullt att se dem komma tillbaka på våren och jag blir lycklig av att höra deras kacklande.

Något annat som gör mig lycklig är att ha huset fullt med prat och skratt när alla de fyra ungdomarna är hemma. I helgen var Milo och Jonathan här hela helgen, och jag blir glad av att sitta och arbeta och höra deras prat och skratt i rummet bredvid när de spelar biljard eller hämtar något att äta i köket.

Vissa saker återkommer varje år vid ungefär samma tid, men känns ändå speciellt varje gång! Som att bära bort granriset från krukorna vid trappan, bära ned julbocken till ladugården, se de första fjärilarna och bina. De här bilderna är från förra året, men i helgen gjorde jag exakt samma sak.

Jag och Shelly tog en promenad till byn, och det märktes att det var vårväder. Den promenaden tog flera timmar eftersom jag träffade och pratade med både nya personer som jag inte träffat tidigare och med min familj. Jag pratade jakt och höns med Hanna, träning och hundar med Bosse, trädfällning med Andreas, diverse med mamma och med Lasse, Therese, Emil, Johanna och Rasmus och beställde vaniljbullar från Inger och Arne. Trevligt med liv och rörelse!

Hela helgen har jag haft abstinens efter att ha bett om ett uppehåll på en månad med mina lektörsuppdrag. Det är så otroligt roligt att läsa svenska och engelska manus, bedöma deras kvaliteter och brister och skriva lektörsutlåtanden. Att analysera och skriva om stora textmängder är otroligt intressant och spännande. Men, nu blir det en paus för att kunna ge mitt eget manus fullt fokus. Deadline den 15 april.

Det här var inte i helgen, men i tisdags. Jag lägger in den här bilden som ett minne eftersom bloggen är en slags dagbok. Det var nämligen sista gången jag var hos Therese på Hair Team i Uppsala. Hon byter bana helt och hållet, och jag kommer att sakna våra samtal. Jag har träffat henne oftare än jag träffat de flesta vänner som inte är min familj. Vi har känt varandra i tolv år, och vi ses och pratar om allt under de två timmar jag är där, så vi känner varandra väl. Jag får väl åka och titta på Vedumkök när jag är i Uppsala, Therese lovade att bjuda på fika :)

Toodeloo!

♥