Lästa böcker i september

Publicerat den av Justnujusthar16 kommentarer

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan vad vi läst under tiden hon varit i Barcelona, det vill säga under september. Jag tror att jag eventuellt hann läsa två av de här innan Annikas resa, men övriga har jag speedläst och recenserat under de senaste två veckorna. Fler som bloggat på samma tema hittar du här!

 

last-i-september

Omdömen om böckerna

Jag har nog aldrig läst så många böcker under en och samma månad som i september i år. Det var ingenting jag strävade efter, utan en kombination av att det gavs ut många spännande böcker med recensionsdatum just i september och min nyfikenhet på de böckerna. Ni ser ju själva vilken fantastisk läsmånad det blev – sex stycken böcker som var fantastiskt bra i sina respektive genres. Jag kan verkligen rekommendera allihop. Vissa för det fantastiska språket i böckerna, som Mattias Edvardssons bok En nästan sann historia och Olivier Bourdeauts I väntan på Bojangles. Andra för djupet och allvaret i historier som är viktiga att berätta, som Fredrik Backmans bok Björnstad, Nellie Berntssons bok Jag är Nellie, där hon berättar om den grova mobbing hon utsattes för under skolåren utan att vare sig jämnåriga eller vuxna agerade, och förstås Ruta Sepetys bok Tårar i havet, om hur krig påverkar oskyldiga barn och ungdomar. Missa inte heller Djupgraven av mor och dotter Sten.

Så många fantastiska böcker under en och samma månad, det kommer nog bli svårt att toppa. Dels hade jag valt de flesta av böckerna själv, och vet man vad man gillar blir det förstås lättare rätt. Dels fick jag tips från förlagen om två böcker, och de gjorde rätt bedömning, de böckerna är med bland fempoängarna. Alla de sex böckerna som fick full pott är fantastiska, i sina respektive genres. Är det böcker för barn och tonår bedömer jag dem inte på samma sätt som böcker för vuxna. Och är det en deckare måste det självklart vara en spännande handling med en smart intrig.

Min favorit är I väntan på Bojangles, en snabbläst och tunn bok som sätter djupa spår. Den är en av de allra bästa böcker jag någonsin läst.

 

★★★★★

Fredrik Backman, Björnstad (skönlitterär roman)

Nellie Berntsson, Jag är Nellie (barn och tonår)

Olivier Bourdeaut, I väntan på Bojangles (skönlitterär roman)

Mattias Edvardsson, En nästan sann historia (skönlitterär roman)

Ruta Sepetys, Tårar i havet (barn och tonår)

Camilla och Viveca Sten, Djupgraven (barn och tonår)

★★★★

Karin och Albin Alvtegen, Nyckeln till Hinsides (barn och tonår)

Bodil Jönsson, Tio tankar om arbete (samhälle, politik)

Rachel Renée Russell, Nikkis dagbok # 7: Berättelser om en (INTE SÅ GLAMORÖS) TV-stjärna (barn och tonår)

★★★

Sara Beischer, Mamma är bara lite trött (skönlitterär roman)

Fausto Brizzi, 100 lyckliga dagar (skönlitterär roman)

Anna Fredriksson, Avskedsfesten (skönlitterär roman)

Anders de la Motte, Slutet på sommaren (deckare)

 

Ha en fin dag!

♥

 

 

Recension: Jag är Nellie, av Nellie Berntsson

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 109
Utgivningsdatum: 2016-09-15
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Li Söderberg, Katy Kimbell
Foto: Lisa Höök
ISBN: 9789163888144
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

En av Sveriges största bloggare skriver öppet och ärligt om att vara tonåring, hästtokig, framgångsrik och utan vänner. Och om sitt motto #jagägermigsjälv. Nellie Berntsson är tjejen som jobbar stenhårt för sina drömmar och för att vara en positiv förebild för andra ungdomar. ”Jag väljer att dela med mig av mina känslor och erfarenheter för att andra ska må bättre. Försöker peppa allt jag kan. För jag vill verkligen att du ska våga tro på dig själv, och kan jag visa vägen till ett bättre självförtroende och hur just du hittar din inre styrka ser jag det som nåt av det finaste jag har gjort. Det handlar så mycket om att försöka tycka om sig själv, hur svårt det än känns, vad alla andra än säger och tycker.”

I Jag är Nellie får vi möta blogg- och youtubefenomenet Nellie Berntsson och lära känna personen bakom den kända ytan. Med texter rakt från hjärtat berättar Nellie om hur det är att vara mitt i tonårslivet, varför hon fått byta skola tre gånger och hon ger sina bästa tips på hur man når sina drömmar. Vi får också veta mer om hur hennes liv på sociala medier började, hur det går till att göra teveinspelningar för Youtube och känslan inför att inte ha några vänner som är riktigt nära. Och så berättar hon om hästarna och stallet förstås. Nellie Berntsson är storasystern man önskar att man hade. Hon peppar sina läsare och uppmanar alla att tro på och älska sig själva. Med egna upplevelser av utanförskap och mobbning vet hon hur kämpigt det kan vara, och väljer därför att dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra. En stärkande bok för alla tonåringar.

 

Så tyckte jag om boken

Jag recenserade nyligen Fredrik Backmans senaste bok Björnstad, som handlar bland annat om hur omgivningen tyst ser på utan att agera när en ung kvinna utsätts för trakasserier och hot. I den här självbiografiska boken, Jag är Nellie, berättar Nellie Berntsson om samma sak, med den skillnaden att det inte är fiktion, det är på riktigt. Under lång tid utsattes hon för grov mobbing i skolan, utan att skolledningen tog det på allvar. Ständiga elaka kommentarer om att hon inte skulle tro att hon var någon, lappar i hennes skåp med kränkande ord, ryktesspridning. Ett barn som blev sviket av både jämnåriga och vuxna på skolan och av många av föräldrarna till dem som mobbade. Ingen som stod upp för henne. Det gör ont i mig att läsa vad hon blivit utsatt för.

Hon bestämde sig tidigt för att satsa på ridningen och på sin blogg. Priset hon betalat är att hon saknar riktiga vänner utöver sin närmaste familj. När man satsar helhjärtat på att lyckas med det man föresatt sig, precis som vilken elitsatsande idrottsman som helst, finns det sällan tid för vänner. Nellie Berntsson har dock inte låtit sig brytas ned av varken mobbing eller brist på nära vänner. Hon har lärt sig att inte ta åt sig och istället valt att fokusera på sina egna planer och mål. Hon vågar ta plats.

Den tid folk lägger på att klaga på mig borde de istället ägna åt att ta tag i sina egna drömmar. Jag får min status genom att vara mig själv, de får sin status genom att trycka ned andra. Gissa vem som kommer längst i livet?

Det här är en väldigt snyggt formgiven bok med många foton på Nellie själv som skapar ytterligare närhet och personlighet till texten. Det är som sagt en självbiografisk bok, om sextonåriga Nellie Berntssons liv så här långt. Boken riktar sig till alla som är nyfikna på vem hon är; tävlingsmänniskan, ryttaren och bloggaren. Som en sådan bok borde den uppfylla alla förväntningar. Därutöver tror jag att hennes öppenhjärtiga berättelse om vad hon upplevt, och hennes strategier för att tackla olika svårigheter, kan fungera som ett stort stöd och uppmuntran för andra i liknande situationer. Hela boken genomsyras av Nellie Berntssons mod och fighting spirit.

♥

 

 

 

Recension: 100 lyckliga dagar, av Fausto Brizzi

Publicerat den av Justnujusthar8 kommentarer
Recensionsexemplar från Bazar Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Bazar Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 377
Utgivningsdatum: 2016-08-31
Förlag: Bazar
Omslagsformgivning: Thijs Hoogeland
ISBN: 9789170284694
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

De tre viktigaste dagarna i Lucio Battistinis liv: dagen han föddes, dagen hans fru svarade ja på hans frieri och dagen han dog. Men stopp ett tag. Låt oss backa bandet till den dag Lucio upptäcker att han enbart har tre månader kvar att leva och inser att han måste förändra sitt liv. Han har inte många rätt hittills. Faktum är att han har blivit utslängd av sin fru efter att ha varit otrogen och nu sover i ett förrådsrum på sin svärfars bageri. Från och med nu måste livet ta en annan riktning – och varje ögonblick räknas! Detta är Lucios berättelse om hans sista 100 dagar i livet. Han lovar sig själv att göra dem till de bästa i hans liv och ger sig ut på en resa genom Italien, fast besluten att vinna tillbaka sin fru, skapa oförglömliga minnen för sina barn och till slut bli den man han var menad att bli. 100 intensiva kapitel – ett för varje dag Lucio har kvar i livet – tar oss genom 100 lyckliga dagar, en bok lika delikat som en nygräddad munk och en cappuccino om morgonen.


Så tyckte jag om boken

Jag tyckte om den här berättelsen. Trots att handlingen cirkulerar kring en dödlig sjukdom är det ändå en småmysig historia. Det är dråpligt och kryddat med en stor mängd galghumor. Som när huvudpersonen fått besked om att han har en elakartad tumör i levern. ”Elakartad. Tumör. Två ord som ser ondskefulla ut redan när de står för sig själva.”

I min gästvänliga mage sitter ett hepatocellulärt carcinom som är 6 cm långt och har en diameter på 0,7 cm. Mer eller mindre samma storlek som en pommes frites. Minsta barnunge vet att pommes frites är skadligt.

Huvudpersonen ställer sig själv, och oss läsare, frågan hur man borde leva sitt liv om det återstod bara 100 dagar tills man var död. Vissa böcker i den här genren radar upp det ena klichéartade alternativet efter det andra i en peppande ton, i syfte att få oss läsare att fundera över vad vi vill med våra liv, och efter att ha läst boken känna oss styrkta och förändringsbenägna i riktning mot ett meningsfullare liv än det slentrianmässiga vi förmodas leva i dag. Så sker tack och lov inte i den här boken. Vi får följa huvudpersonen under hans sista 100 dagar i livet. Vissa dagar försvinner utan att han gör något speciellt alls, andra dagar fortsätter han att umgås med sin familj och sina vänner. Visst sker det en förändring i synsätt på livet, något annat vore väl otänkbart, men så väldigt stora förändringar är det inte. Och det gör berättelsen trovärdig.

Det är melankoliskt och vackert. Däremot blir jag inte så berörd, trots det hemska som huvudpersonen går igenom, och jag drivs inte att läsa vidare för att få veta hur det går. Kanske för att jag aldrig blir överraskad. Berättelsen rullar på i sakta mak och jag läser och trivs med att vara mitt i läsandet. Det tar emot att kalla den här boken för en feelgoodbok, med tanke på temat, men det är så jag upplever den. Huvudpersonens fokus på att hålla humöret uppe och göra det bästa av situationen genomsyrar boken, och det flödar över på mig som läsare. Jag mådde bra av att läsa den.

♥